/\

ANNONS

Nyexaminerade flygvärdinnor från SAS Air Hostess College 1971.
Nyexaminerade flygvärdinnor från SAS Air Hostess College 1971.

Flyg

1970-talet: SAS flygvärdinneskola

1970 blev Park Hotel i Sandefjord i Norge SAS flygvärdinneskola, den enda av sitt slag i Europa.

Få yrken har en så glamourös klang som flygvärdinnans. Hon vaknar i ett land, arbetar med spännande människor uppe i luften hela dagen och äter sedan middag i ett annat land. Eller åtminstone var det så man föreställde sig jobbet förr i tiden.

1970 när SAS centraliserade sin flygvärdinneutbildning till Park Hotel i Sandefjord var det bara kvinnor som kunde söka in. Och inte vilka kvinnor som helst, förstås.

För att uppfylla kraven måste den hoppfulla blivande flygvärdinnan vara minst 1,60 lång, men max 1,75 för att få plats i pentryt.

Ursprungligen var ålderskravet 21 år, men det sänktes till 20 efter det första året – den övre gränsen låg kvar på 27 – och språkkraven ändrades från engelska, tyska och franska till engelska, tyska och ytterligare ett valfritt tredje språk.

Dessutom skulle de unga kvinnorna vara ogifta – men fick gifta sig under anställningen – och de var tvungna att ha perfekt syn. Glasögon och kontaktlinser var inte tillåtet av säkerhetsskäl.

Nya flygvärdinnor i årets andra grupp att ta examen från Air Hostess College i Sandefjord 12 april 1976.

Tusentals sökte och cirka 300 bjöds in för intervjuer. De som valdes ut fick genomgå ett rigoröst utbildningsprogram i klasser med cirka 40 kvinnor i varje. Utbildningen var först utformad som ett tremånadersprogram, men komprimerades senare till sju veckor.

De första fyra veckorna på flygvärdinneskolan studerade de antagna en massa olika ämnen, i vad Expressen beskrev som ”ett program som på pappret ser ut att vara avsett för astronauter”.

Dagarna var långa. Det var väckning kl. 07:00 och undervisningen kunde pågå ända till kl. 20:00.

För SAS var beslutet att centralisera utbildning klokt ur ekonomiskt hänseende, men det garanterade även en gemensam standard och bidrog till att skapa en känsla av skandinavisk gemenskap.  

– Besättningen håller verkligen ihop, berättade en SAS-flygvärdinna för Expressen i april 1970. Vissa av oss tillbringar mer tid med våra SAS-kollegor än med våra makar.

Visst ansågs det som ett glamouröst jobb, men även glamouren har en baksida. I samma artikel i Expressen berättade en annan flygvärdinna om livet i luften och hur lätt det är att tappa kontakten med andra, icke-flygande, vänner.

– Det kan vara tufft, sa hon. Det är drinkar, drinkar och drinkar. Du kommer till New York, tar en dusch och rusar ut med en whiskey i handen. Sedan är det dags för ett litet cocktailparty, och sen en utekväll på stan. Nästa dag shoppar du och sedan flyger du hem på kvällen.

Andra berättade om hur de checkat in på hotell i andra länder och fått blommor uppskickade på rummet, följda av ett telefonsamtal med middagsinbjudan, eftersom portiern hade lämnat ut rumsnumret till intresserade män i lobbyn. Inget av det ingick i utbildningsprogrammet, förstås.

Det nya utbildningsprogrammet visade sig framgångsrikt och till och med konkurrenter som hade kritiserat programmet inledningsvis var tvungna att tänka om när väl de första flygvärdinnorna tog examen.

Efter fyra veckor i Sandefjord, återvände studenterna till sina hemmabaser i Oslo, Köpenhamn och Stockholm, där utbildningen avslutades. Sedan började de sitt arbete på SAS linjer i Skandinavien och Europa med en tremånaders provanställning.

– Det var tufft, men vi hade väldigt roligt också, sa en av de första som utexaminerades från flygvärdinneskolan till Svenska Dagbladet.

De var förberedda på allt.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng