/\

ANNONS

SAS-flygvärdinnor 1946 och 1947 på Bromma Flygplats, Stockholm. DC-3, Ankan SE-BBR, i bakgrunden.
SAS-flygvärdinnor 1946 och 1947 på Bromma Flygplats, Stockholm. DC-3, Ankan SE-BBR, i bakgrunden.

Flyg

Glamour och hårt arbete för SAS-besättningen

När SAS sökte flygvärdinnor för första gången, fick de in över 700 ansökningar till de 22 lediga jobben. Glamouren låg i luften.

SAS hade inte några problem med att locka folk till att arbeta för företaget. Mer än 1 200 människor arbetade redan på Bromma flygplats. Flygbranschen hade tagit stora steg framåt under kriget och det fanns många kompetenta piloter att välja mellan.

SAS hade sin egen flygakademi och alla sökanden var tidigare militärpiloter som hade tusentals flygtimmar bakom sig. Det tog tre års utbildning att bli kapten, något som även kostade bolaget mycket pengar. Enligt en intervju med utbildningschefen Sven Åhblom i Svenska Dagbladet i november 1946 var kostnaden 400 000 SEK, det motsvarar cirka 7 miljoner SEK idag.

Men 1948 hade SAS 75 kompletta piloter. Om det var enkelt att hitta professionella piloter var det ännu enklare för SAS att hitta kandidater som ville bli flygvärdinnor. När ryktet spred sig att över 700 personer hade ansökt om de 22 platserna i den första flygvärdinneutbildningen, och antalet intresserade ökade ännu mer inför de nästa två utbildningarna.

Om du tror att det var lätt att bli antagen – ja, då har du fel. Kraven var höga. Man var tvungen att prata minst tre språk, ha en gymnasieexamen och helst även en sjuksköterskeutbildning.

Under den två månader långa utbildningen fick man även lära sig flygtermer på engelska, hur flygplanet fungerade, utrustningen ombord, etikett och hur man erbjuder bästa möjliga service till passagerarna. De fick även skönhetstips.

Det ansågs vara ett glamoröst jobb, även om SAS gjorde sitt bästa för att understryka hur jobbigt det var i verkligheten. 

SAS  Flygvärdinnor på Bromma Flygplats, Stockholm 1948.

– Det är ett tufft jobb att vara flygvärdinna, och rekommenderas inte för de som vill resa runt världen, sa pursern Anna Lönnqvist med en examen från Uppsala universitet.

– Tänk på att vi bara får vara med på två flygningar till Amerika varje månad och att fritiden måste användas för vila. Vår New York-rutt är den populäraste, även om det är en 25-timmarsresa fylld med hårt arbete.

Men det skrämde inte bort någon även om jobbet naturligtvis inte var lätt.
– Vi vill inget hellre än att den romantiska bilden av flygvärdinnor försvinner, sa Bo Lindorm på ABA, det svenska flygbolaget som sedan blev en del av SAS.

– De får arbeta lika hårt som många andra yrkeskvinnor. Om det är någon skillnad så är det att våra flygvärdinnor har extremt höga krav på sig. En pinuppa skulle aldrig kunna bli flygvärdinna.

Arbetet var så hårt att de var tvungna att justera antalet arbetstimmar från 100 varje månad till 70 timmar.

Destinationer hade också olika popularitet bland de som jobbade i företaget. New York låg högst på listan, sedan följde London, Paris och slutligen Hamburg. När "gräshoppsrutten" till Bangkok öppnade blev den väldigt populär bland kabinpersonalen. Vem kunde säga nej till en två veckor lång resa till Fjärran östern?

Men New York är alltid New York, populär både på grund av staden och de arbetsuppgifter som flygvärdinnorna fick utföra. De skulle se till så att passagerarna hade rätt valuta och godkänt visum, annars fick de snällt stanna på Ellis Island och möta immigrationspersonalen.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng