/\

ANNONS

Ett stopp vid magnifika Blenheim Palace Foto: Torbjørn Pedersen
Ett stopp vid magnifika Blenheim Palace Foto: Torbjørn Pedersen

Livsstil

Drömbilar i Birmingham - SAS Dreams

Geoff Mortimore provkör konceptet SAS Dreams, och följer med till Storbritannien för ett veckoslut med klassiska bilar.

Jag måste börja med en bekännelse. Jag har aldrig varit direkt såld på gamla bilar och jag har väldigt svårt att förstå varför någon skulle sälja sitt hus för att köpa en. Så det var med ett öppet och nyfiket sinne jag följde med 22 SAS Pandion- och Guldmedlemmar på British Classic Car weekend, en av många oförglömliga resor i konceptet SAS Dreams.

– SAS Dreams har precis börjat öppna upp en del unika möjligheter för våra sanna resenärer, där de kan ägna sig åt sina specialintressen. Vi vill att alla våra medlemmar ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar, säger Oddrun Cecilie Svegaarden, Head of SAS Dreams.

Huvudentrén och en första skymt av bilarna Foto: Torbjørn Pedersen

När vi anlände till vårt första hotell, nära Birmingham, möttes vi av en underbar samling med 11 bilar, bland annat flera Morgan, en Jaguar E-Type (som Enzo Ferrari 1961 beskrev som ”den vackrast bil som någonsin gjorts"), MG och två TVR (med öknamnet ”Widowmaker” av skäl som blir uppenbara när du sätter foten på gaspedalen). Det var en fest för ögat. Längre än så här kommer man inte från dagens moderna, robottillverkade bilar som bara är ett lite steg från att till med vara självkörande.

Och när jag såg gruppen som begeistrat kretsade runt bilarna började jag för första gången förstå lite av deras passion för de här fantastiska maskinerna. Från ett artigt och besvärat hummande, fylldes rummet plötsligt av sorl och klickande mobilkameror.

– Det är lätt att förstå varför folk älskar sådana här bilar. Det är som att förflyttas tillbaka till en tid när bilarna var väldigt annorlunda och när det verkligen var en njutning att köra. Det här kan man kalla ”riktig” körning, säger Miles Garner, en av organisatörerna bakom eventet.

 Foto: Torbjørn Pedersen

Varje bil har sin egen speciella grej. Det kan vara handbromsar som är svåra att hitta, tröga kopplingar, till och med osannolikt små vindrutetorkare. Och det var när de stod på parkeringen! Att köra de här bilarna är en upplevelse i sig, utmaningen är en del av det roliga.  

Rutten förde oss genom grevskapet Warwickshire till Shakespeares Stratford-upon-Avon, där vi stannade till på British Motor Museum. Sedan fortsatte resan till vykortspittoreska städer som Moreton-on-Marsh och Burford. För att alla skulle få testa så många bilar som möjligt var bytena välorganiserade och vid varje stopp erbjöds massor av tillfällen till selfies. Ett längre stopp vid det majestätiska slottet Blenheim Palace, gav perfekta möjligheter till fotografering, med huset som passande bakgrund.

Ju längre jag körde, ju mer förtjust blev jag i de här bilarna. Det är nästan omöjligt att inte låtsas att man är med i en film. Ena minuten var jag Michael Caine i The Italian Job, nästa var jag Roger Moore i Snobbar som jobbar – banalt och överromantiserat kanske, men det är en berusande känsla och mycket mer krävande än jag hade föreställt mig.

 Foto: Torbjørn Pedersen

– Det är häftigt att få testa gammaldagsbilar utan servostyrning. Det krävs mer muskler för att klara körningen och man måste köra långsammare och bromsa tidigare, så det är ett helt annat sätt att köra, säger John Helge Fjellheim, som hade tagit med sig sin son för, vad de båda beskriver som, mycket uppskattad kvalitetstid tillsammans.

Tyvärr visade sig inte det efterlängtade vårvädret den första dagen. Men den välplanerade rutten presenterade England när det är som bäst, och tog oss genom de små städerna och byarna som gör Cotswolds så omtyckt, mot spa-staden Cheltenham. Det blev visserligen inget solsken, men den engelska landsbygden var desto mer strålande.

Ingebjørg Monsen sätter plattan i mattan Foto: Torbjørn Pedersen

– För mig, var området vi körde igenom en stor del av behållningen med resan, säger Ingebjørg Monsen, en annan deltagare. Jag har alltid varit särskilt förtjust i Cotswolds. Det är så typiskt engelskt. Jag har varit här förut och naturen är så vacker, perfekt för den här typen av resa.

Som tur var började dag två med strålande sol, och nu var det dags för en nypa brittisk luft. Suffletterna fälldes ner och de relativt tomma vägarna gav oss chansen att trycka lite hårdare på gasen. För mig personligen var detta ögonblicket då ljuset gick upp för mig. Där jag satt hopkrupen nära marken kände jag mig inte bara som bilens förare, jag kände mig nästan som en del av bilen.

 Foto: Torbjørn Pedersen

Jag har fortfarande samvetskval är jag tänker på vilka skador jag kan ha orsakat på några av växellådorna när jag försökte hitta dragläget, och särskilt Kommissarie Morse Jaguar gav mig värk i både armar och ben när jag brottades med den tunga styrningen, men allt det är en del av upplevelsen. Och trots smärtan var det med tungt hjärta jag klev ur Morgan för sista gången och förberedde mig för hemresan.

Med gruppens hjälp blev jag omvänd. Nu måste jag bara förklara för min fru varför jag vill sälja huset!

Text: Geoff Mortimore

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Senast ändrad: 28 juni, 2017

Boka resa

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng