/\

ANNONS

Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Livsstil

Extrem surfing i Lofoten

Lofoten har blivit ett hett resmål för surfare. Epicentrum för intresset är Unstad, en vit sandstrand 200 km norr om Polcirkeln.

”Jag fick inte många vågor idag, de är rätt svårfångade just nu. Det ser lättare ut härifrån ...”

Tommy Olsen har precis kommit upp ur det mörkgröna, sjugradiga vattnet. Han snurrar runt och blickar ut mot horisonten.
”Men vet du vad, det spelar inte så stor roll. Bara att sitta på brädan där ute och njuta av närheten till naturen – det är något alldeles extra och kanske den största upplevelsen för många av dem som kommer hit och surfar.”

Det ligger en doft av surfvax, hav och vått gummi i luften. Den torra snön knarrar mot den kalla sanden under hans neoprenskor. Med sin stålblå blick följer Olsen sonen Anker som dansar på en hög våg i fjärran. 

Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Vågen reser sig mot en pastellfärgad himmel. Det kommer att dröja några veckor innan viken i Unstad träffas direkt av solens strålar, men dagsljuset har åtminstone återvänt efter månaderna av totalt mörker. Vågorna som rullar in skapas av ett lågtryck någonstans utanför Grönland. De har färdats några tusen kilometer över Norska havet innan de fångas som fisken i ett nät i bukten framför oss. De slutar sin resa mot klippor och sandbankar på 68,2 grader nordlig bredd.    

Vid botten av den gröna vågväggen där ute får Anker upp farten och navigerar genom en tunnel av fallande vatten. Man ser bara brädan, som blir ett med vågen när den bryter. Några sekunder senare sticker ett svart huvud upp ur skummet.  
”Det där var fantastisk”, säger Olsen med ett leende.

Han har många skäl att vara nöjd. De senaste åren har han skapat en exceptionell nordnorsk framgångssaga tillsammans med sin sambo Marion. Och det var långtifrån självklart att de skulle lyckas, för Unstad har väldigt lite gemensamt med traditionella surfmiljöer. Här var surfing något som folk bara hade hört talas om. 

Själva byn ligger vid vägs ände i utkanten av Vestvågøy i den norska ögruppen Lofoten. Det är en utsatt del av landet som vintertid sticker ut i Nordatlanten som ett förfruset finger. Med sin vilda natur, torskfisket, de dramatiska bergstopparna och den magnifika midnattssolen på sommaren är Lofotens företräden inte direkt någon hemlighet, och National Geographic har listat området bland världens tio bästa resmål. Lika unik är Unstad Arctic Surf, världens nordligaste surfskola. För Unstad, som har 15 fasta invånare och betydligt fler får, och som omges av öppet hav och branta berg i likhet med många andra spektakulärt vackra byar längs kusten här, har nu sin egen aloha-atmosfär. 

Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

“Remove your shoes Mahalo” står det på väggen inne på Olsens kafé. Där hänger också signerade foton av mer eller mindre berömda surfare och surfsouvenirer från sydligare breddgrader, som dockan i stråkjol och kokosnötsbehå. På borden ligger surfmagasin från Australien, USA och Europa, många av dem med foton och målande beskrivningar av oförglömliga upplevelser runt öarna i Lofoten, en plats som ses som en av världens mest exotiska surfdestinationer. 

Surfer Magazine skriver: “Valhallas kust – för snart 50 år sedan byggde en norsk surfare vid namn Thor sin första surfbräda för att rida på de omilda vågorna i Unstadviken i Lofoten. Det gick inget vidare. Men nu har andra surfare, beväpnade med betydligt varmare våtdräkter, byggt upp ett osannolikt surfparadis på den ogästvänliga kuststräckan:”

Det är den korta versionen av historien. Olsen berättar den långa när han har värmt upp sig med en kopp kaffe. 

”Ända sedan 1963 har det funnits surfare vid Unstadviken. Thor Frantzen och Hans Egil Krane var antagligen de första i Norge. Som unga var de tvungna att gå till sjöss för att tjäna pengar. Fartygen färdades över hela världen, och i Sydney kom de i kontakt med surfing för första gången. Tillbaka i Lofoten blev de tvungna att bygga sina egna brädor. På den tiden låg the Beach Boys på alla topplistor, och den enda mall till surfbräda de hade var den på omslaget till albumet ”Surfin’ Safari” från 1962. Så de satte igång att bygga sina brädor med den som förlaga. En av brädorna hänger där borta”, säger han, och pekar på en gul klump på väggen som har ytterst lite gemensamt med dagens högprestandabrädor i kolfiber och epoxi.

Ett av materialen i den var gamla dagstidningar, och på baksidan går det fortfarande att läsa rubrikerna från något sextiotalsnummer av Lofotposten. 

”Temperaturen ligger mellan 8 och 14 grader året runt, så det här är knappast ett ställe där man vill ligga på stranden.” Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Men att surfa utan modern våtdräktsteknik var kallt. 
”Tack vare Golfströmmen är det isfritt och temperaturen ligger mellan 8 och 14 grader året runt, men det här är knappast något ställe där man vill ligga på stranden, oavsett hur vit och stor den är – med eller utan snö. Så det skulle dröja många år innan någon red på Unstads vågor igen”, säger Olsen.   

I början av 1990-talet återupptäcktes viken av Kristian Breivik från trakten. På den tiden fanns det bara ett fåtal surfare i Norge, och allihop höll till runt Stavanger. Breivik flyttade dit och pratade konstant om de fantastiska vågorna norr om Polcirkeln, och så småningom fick han med sig ett litet gäng dit. De drog en riktig vinstlott med en monstervåg från sydväst och perfekta barrels som rullade in. Som tur var hade Surfing Magazine följt med på resan.
”Den legendariska filmen E2K spelades in på stranden i Unstad 1999 av några surfare, bland dem Sam Lamiroy och Spencer Hargraves. På den tiden fanns det inte många surfare i området. År 2000 flyttade jag själv hit och började surfa, och sakta men säkert anslöt sig fler modiga själar. Unstad Camping öppnades 2003 av mina svärföräldrar – surfpionjären Thor Frantzen och hans fru Randi. Först var det bara några stugor, men de byggde nytt och öppnade även en restaurang. När Marion och jag köpte campingen och ville starta Unstad Arctic Surf tyckte folk att vi var knäppa. Men det har gått riktigt bra”, säger Olsen. 

På senare år har berömda surfare, media och i synnerhet sociala medier gjort mycket för att marknadsföra Unstad i resten av världen. De flesta besökare som vill surfa eller se Unstad kommer på sommaren, men det är något alldeles speciellt med vintern här, med de särskilda förhållanden som råder norr om Polcirkeln vid den här tiden på året. 

”Mörkret, snön och norrskenet skapar en helt unik atmosfär på vintern. Högsäsongen är förstås på sommaren, då många olika typer av turister kommer hit, men jag tycker att surfingen i Lofoten är mycket coolare på vintern. Det är lite "krispigare” skulle man kunna säga. Fast på sommaren kan man å andra sidan surfa dygnet runt tack vare midnattssolen”, säger Olsen. 

Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Campingen är mycket större idag, med kafé och restaurang, surfshop och egen uthyrning. På sommaren kan man ta emot upp till 500 gäster, och det går att hyra bräda och våtdräkt, övernatta, boka en timmes surflektion eller njuta av nylagad fisk direkt från köket. Sommartid är ungefär 60 procent av gästerna surfare. Den här dagen i januari är det bara fem gäster på plats.

”Det är lågsäsong just nu, men vi har ändå öppet varje dag. På sommaren är vi 25 personer som jobbar här, men nu är det bara en handfull”, säger Olsen. 

Så här långt norrut är dagarna korta så här års. Det har bara varit ljust i ett par timmar och börjar redan mörkna. Gatlyktorna – det finns faktiskt några stycken i Unstad – tänds igen. Ett par surfare är på väg längs gatan ner mot stranden. Vinden viner kring hörnen av huset och piskar ner snö över stranden. Det är frånlandsvind, vilket är perfekt för surfing eftersom vinden hjälper till att hålla vågorna höga och skapar finare vågformationer.

Ragnhild Pedersen flyttade tillbaka till Lofoten efter studier på fastlandet. Det var surfen och den aktiva livsstilen som lockade. Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Nere på stranden står Ragnhild Pedersen med snö upp till midjan och en grön surfbräda under armen. 

Är det kallt? 

”Ja, det blir rätt kyligt efter några timmar där ute, men det är otroligt vackert”, ler hon. 

Pedersen är från Lofoten och har bestämt sig för att flytta tillbaka till Vestvågøy nu när hon är klar med studierna i Trondheim. Att folk flyttar tillbaka till ögruppen för att bo och arbeta efter att ha skaffat sig en utbildning någon annanstans tycks vara en växande trend. Eller så flyttar de hit från någon annan del av landet, lockade av den spektakulära naturen i området. På så sätt står Lofoten i skarp kontrast till andra glesbygdsområden i Norge, där invånarantalet sjunker och avfolkningen är ett problem.  

”Att kunna njuta av allt det som naturen har att erbjuda här – det är det som är skälet till att jag flyttat hem igen. Här kan man surfa året runt, men jag håller på med olika aktiviteter allt efter säsong. Det finns fantastiska ställen att klättra och åka skidor på också. För den som älskar friluftslivet finns det alltid något att göra”, säger Pedersen.

”Om man kommer till Lofoten och Unstad fyra gånger på ett år, en gång per årstid, så får man fyra helt olika resor. Och om det är dåligt väder på morgonen kan det vara fantastiska förhållanden bara en timme senare. Vid klart väder kan man verkligen njuta av naturen här, särskilt surfen och vågorna. Havet och naturen har en oförutsägbarhet här norr om Polcirkeln — en oförutsägbarhet som är väldigt exotisk”, säger hon.  Ett alldeles eget arktiskt aloha.

Några meter nysnö som fallit under helgen gjorde det besvärligare än vanligt för de orädda surfarna att ta sig upp på stranden igen. Foto: Hans Kristian Krogh-Hansen

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng