/\

ANNONS

Foto: Gaute Gjøl Dahle
Foto: Gaute Gjøl Dahle

Livsstil

Letar du efter kärleken – i vetenskapen?

Oavsett om vi sveper, surfar eller flörtar på kontoret är sökandet efter kärleken allestädes närvarande. Men det vi kanske inte inser är att vetenskapen också hjälper till.

Det finns en låt med texten att vi inte kan skynda på kärleken (You can't hurry love), men tack vare vetenskapen kan vi faktiskt mäta den i vårt blod. Det forskarna däremot inte kan räkna ut är varför vi blir förälskade och vad det är som driver oss i vårt sökande att hitta ”den ende”.

Men det är uppenbart att det är mycket mer än bara biokemi.

 ”See, how she leans her cheek upon her hand!

O, that I were a glove upon that hand,

That I might touch that cheek!”

Romeo Montague sätter ord på det vi alla känner när vi är förälskade. Vem skulle inte vilja röra vid kinden på den person som är föremålet för vår kärlek – oavsett om det är en pjäs från 1500-talet eller vid en Tinder-dejt? Det finns emellertid faror där ute, eftersom vi ofta blir besatta och redo att sätta både liv och hälsa på spel för denna person.

Bakom alla stora ord och vetenskap är förälskelsen en kombination av både biokemi och evolutionär drivkraft, enligt forskarna.

När det gäller biokemin är det ett hormon som kallas oxytocin som produceras i hypotalamus i hjärnan som styr våra relationer med andra människor. 

Foto: Gaute Gjøl Dahle

– Oxytocin är ett signalämne som ingår i många av våra kroppsliga funktioner. Det fungerar som ett socialt klister som binder oss samman med andra människor, säger Siri Graff Leknes, hjärnforskare vid Psykologisk institutt på Universitetet i Oslo.

Siri Graff Leknes har skrivit en mängd vetenskapliga artiklar om oxytocin och tillsammans med kemister på Universitetet i Oslo har hon utvecklat en ny metod för att mäta hur mycket vi har av det i blodet. De drar ut proteinet som oxytocinet binder till och isolerar det sedan. På så sätt kan de noggrant mäta halten oxytocin i blodet.

Siri Graff Leknes beskriver studierna som görs med hjälp av präriemöss, som är intressanta eftersom de också har oxytocin i sina kroppar och är beroende av det för att upprätthålla sina ”familjestrukturer”. Präriemöss är monogama, vilket innebär att de ”gifter sig” med en partner, skapar familj och sedan fostrar sina ungar tillsammans.

Mössen producerar också en substans som kallas kappa-opioid som gör att de tar avstånd från andra möss.

Det är så de skapar band.

– Men om vi blockerar oxytocinet i präriemössen slutar de att vara monogama. Människor har liknande funktioner – men vi har också medvetande och en fri vilja. Vi upplever förälskelse, men om vi tar bort oxytocinet från människor skulle det inte omedelbart förändra vårt civilstånd, säger Siri Graff Leknes. 

Foto: Gaute Gjøl Dahle

– Förälskelsen är en kraftfull känsla som kan göra oss yra och galna. Det får oss att välja fel vägar och ta stora risker, säger Helen Fisher, amerikansk antropolog som studerat hjärnaktiviteten hos människor som är förälskade.

– Vi har sett aktivitetet i det så kallade ventrala tegmentområdet av hjärnan som fungerar som ett belöningscenter. Det bildar dopamin. Det är en del av vår reptilhjärna som kontrollerar lust och som reagerar på kokain. Men kärlek är mer än ett kokainrus. Vi blir besatta och personen ”kidnappar vårt huvud”. Den här känslan växer sig starkare om vi inte kan få det vi vill ha. Den gör oss villiga att ta enorma risker och det är därför vi även ser kriminalitet i förälskelsens kölvatten, säger hon under en Ted Talks-föreläsning.

Rent evolutionärt är förälskelsen också enormt viktig.

– Det handlar om att föra arten vidare, göra barn, hålla ihop och ta hand om barnen, säger professor Glenn Peter Sætre på Centre for Ecological and Evolutionary Synthesis vid Universitetet i Oslo.

Foto: Gaute Gjøl Dahle

Men vad är det som får oss att välja person A och inte person B i ett rum fullt av folk? Psykologerna brukar säga att vi letar efter en bra matchning, alltså någon som har en liknande socioekonomisk bakgrund, med liknande värderingar eller ett liknande utseende som vi själva. Men vi kan även göra val som ser till att vi får sunda och friska barn.

– Vi gör smarta val. Barn som ärver olika varianter av immungener från sina föräldrar är bättre skyddade mot bakterier och virus än barn som ärver samma varianter. Experiment visar också att vi kan lukta oss till en potentiell partner som har eller inte har matchande immungener. En attraktiv kroppslukt kan exempelvis hjälpa oss att välja.

Och när vi äntligen hittat vår match är vi väldigt lyckliga. Vi badar i endorfiner som gör oss immuna mot hunger och smärta. 

– Det är tydligt. När vi är förälskade klarar vi av att sova i en enkelsäng, men allt eftersom tiden går kanske vi börjar använda öronproppar för att slippa höra vår partner snarka, säger Siri Graff Leknes.

Samma mekanismer går igång när vi faller på näsan eller blir avvisade. Trots att det inte är som att bryta en tå så gör det lika ont. Eller ännu värre.

– Det är riskabelt att vara ensam. Under historien har vi blivit känsliga mot att bli utstötta. Det ska göra ont att bli dumpad.

Men det biologiska imperativet hjälper oss inte alltid i jakten på en ny partner. I Oslo lever över 48 procent av befolkningen ensamma enligt Oslo kommuns hemsida, medan Statistiska Centralbyrån i Sverige rapporterar att 38 procent av de svenska hushållen består av en enda person.

Photo: Gaute Gjøl Dahle

Dejting är tveklöst big business, med runt 500 tillgängliga dejtingappar på enbart iTunes. Tinder sägs ha haft över 50 miljoner användare 2014 och appen används idag i över 190 länder. Folk sveper efter kärlek. Och de vill att den varar.

Ungefär 80 procent av Tinder-användarna letar efter en relation enligt dess grundare Sean Rad i en intervju med Tech Times.

Appen har självklart gjort honom rik. Analysföretaget IBISWorld uppskattar att bara den amerikanska dejtingmarknaden hade en omsättning på över 2 miljarder dollar under 2016. Och det är fortfarande en tillväxtmarknad som växer med nästan 5 procent per år, en större ökning än den amerikanska ekonomin i övrigt alltså.

Marie, från Frankrike, har svept sig fram genom Tinder under de senaste åren.

– När man blir äldre blir man mer kräsen och ställer högre krav. Det är ju inte så att man måste ha en partner för att överleva. Men Tinder är bra för den ger dig fler möjligheter. Jag har blivit angenämt överraskad, även om jag inte vet hur saker och ting kommer att utvecklas med den senaste mannen jag träffade där, säger hon. 

ommer vårt ekonomiska oberoende att innebära att vi inte lever med en partner i framtiden?

– Folk tycker om livet med en partner. Jag tror inte att vi kommer att ändra oss så mycket på den punkten, säger biologiprofessor Sæter. 

Så oavsett om det är fråga om vetenskap eller inte, så kommer balkongscenen i Romeo och Julia att hålla ett bra tag till.

Text: Inga Ragnhild Holst 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng