/\

ANNONS

"Salt är vårt vita guld"
"Salt är vårt vita guld"

Foto: Photos: Linn Bergbrant

Livsstil

Vitt guld

På den lilla ön Læsø i Danmark används urgamla metoder för att tillverka havssalt. Det exklusiva vita guldet spelar huvudrollen vart man än kommer, från restauranger till kyrkor.

Det ser ut som snö. En skottkärra är fullastad med ett vitt berg och den hade lika gärna kunnat stå parkerad utanför en vintrig fjällstuga. I stället omges skottkärran av prunkande träd och grönskande ängar. Berget av saltkristaller är så bländande vitt att det gör ont i ögonen att titta på det.

Saltmästaren Poul Christiansen går före in i saltsjuderiet. Luften är fuktig och det ryker från en het saltbassäng. Under bassängen gömmer sig en vedeldad jätteugn. Hela lokalen är insvept i dimma.

Saltmästaren Poul Christiansen flyttade till Læsø för 39 år sedan och har aldrig ångrat sig. För honom är det bästa sättet att äta salt på en skiva danskt rågbröd med smör, skivad potatis, majonnäs, purjolök och peppar.  – Saltet i symbios med majonnäsen! Då svävar änglarna, säger han.På Læsø Saltsyderi tillverkas handgjort havssalt och den enda råvaran som behövs är saltvatten från Kattegatt. Tre gånger i veckan hämtas nytt vatten från de gamla brunnarna. Vattnet sjuds sedan i stora pannor över öppen eld och tekniken är densamma som under medeltiden. 
– På den tiden var salt livsviktigt. Saltet användes för att konservera allt från sill till griskött och grönsaker. Om man först kokar grönsaker och sedan konserverar dem i salt, då kan de hålla i flera år, säger Poul Christiansen.

Læsø var vida känt för sin framgångsrika saltproduktion och verksamheten drevs av en grupp munkar. Men i slutet av 1600-talet hade all skog på ön förbrukats som ved under saltpannorna. Utan träden fick vinden fritt spelrum över Læsø och den efterföljande sandflykten begravde hela byggnader. Så småningom förbjöds saltsjudningen och saltindustrin försvann och glömdes bort.
Men så för 25 år sedan anlände en samling arkeologer till ön. De skulle leta efter rester av saltsjuderiet och det dröjde inte länge förrän de hittade både slevar och plåtpannor. Poul Christiansen, som är mycket historieintresserad, var med redan från första spadtaget och har hängt kvar sedan dess för att bygga upp verksamheten igen enligt gammal modell.

– Vi värmer vattnet till strax under kokpunkten, 80 grader ungefär. Sedan sjuder vi det tills lagen blir tillräckligt koncentrerad. När vattnet innehåller 26 procent salt börjar de första kristallerna byggas på ytan. De svävar ända tills de blir stora och tunga, då faller de ner till botten och ger plats för nya saltkristaller. Det är en långsam process. Det tar ett helt dygn, säger Paol Christansen.

Bassängerna är av plåt precis som förr. När saltet har skördats får det torka i traditionella korgar flätade av pil. De eldar fortfarande med ved, men i dag återplanteras skogen i takt med att den förbrukas.
Vattnet i saltvattenbadet är orangefärgat. Det ser smutsigt ut, men i själva verket är det precis tvärtom. Det är så rent som det bara kan bli. Havssaltet som skördas härifrån är bländande vitt. Cirka fem procent av saltet består av naturliga mineraler och spårämnen, som exempelvis kalk, selen, koppar och jod. Det är mineralerna som ger vattnet dess färg.

Paol Christiansen beskriver sjuderiet som ett levande museum som varje år besöks av 70 000 personer. Han går fram till en av korgarna med salt och uppmanar oss att ta varsin nypa. Under stor koncentration krossar han saltet mellan fingrarna, alldeles intill sitt ena öra.
– Lyssna! Bra salt ska spraka som elden, säger han.

Produktionen på Læsø uppgår bara till runt 70 ton salt om året – inte mer än vad som ryms i två lastbilar. Poul Christiansen berättar att saltet bara säljs till restauranger och privatpersoner i Danmark, Sverige och Norge. Precis som på medeltiden.

I grannhuset finns ytterligare en saltvattenbassäng. Här har processen kommit lite längre. På ytan ser vi tydligt hur saltkristallerna flyter runt. Det ser ut som glitter. Poul Christiansen tar en sil och fångar upp de första spröda kristallerna.
– Saltet får inte smaka bittert eller metalliskt. Det ska smaka salt, sommar och hav, säger han.
I dag arbetar tolv personer på Læsø Saltsyderi. Det är viktigt att samarbeta med andra lokala tillverkare. En kokar schampo med salt som huvudråvara. En annan tillverkar ansiktsskrubb på en blandning av tång och Læsøsalt. En tredje gör saltkar av keramik.
– På sommaren är det mängder av turister här, men på vintern går Læsø i ide. Vi försöker hela tiden hitta nya sätt att ändra på det. Om det inte finns tillräckligt med året runt-arbeten flyttar ungdomarna härifrån och det vill vi inte, säger han.

Det var också så idén om ett salt-spa föddes. I Vesterø har en gammal nedlagd kyrka byggts om till kurbad och erbjuder en rad olika saltvattenbehandlingar. När vi har vinkat hejdå till Poul Christiansen cyklar vi de 1,5 milen till Vesterø. En tredjedel av ön består av naturreservat, så det kryllar med andra ord inte av fikaställen. Oväntat nog är det ändå en mycket god idé att ha med sig kontanter. Var och varannan villaägare har ställt ut ett loppisbord på trottoaren. Somliga säljer porslin och köksattiraljer. Många erbjuder också ätbara saker, såsom schalottenlök, ägg och svamp.

Læsø Kur syns på långt håll. Ett vitt kyrktorn i sten signalerar att vi kommit rätt. Tjejen bakom kassan berättar att flera av bassängerna innehåller mineralrikt vatten från saltsjuderiet. I en av dem är salthalten 30 procent, lika hög som i Döda havet, och vi flyter runt som korkar. Vattnet är bärnstensrött och saltet svider lite mot huden. Behandlingen är också effektiv för att lindra psoriasis.

Efter badet gnuggar vi in oss med saltskrubb och badar ångbastu. Ett äldre par simmar runt i den minst salta bassängen iklädda cyklop, de testar utrustningen inför en kommande resa till Medelhavet. Utomhus leder en stege upp till en takterrass. Härifrån är utsikten vidsträckt. Både sandstranden och Kattegatt syns tydligt.
Poul Christiansen är glad att han och hans kollegor lyckats blåsa nytt liv i salttillverkningen igen.
– När man bor på en ö måste man hjälpa varandra. Saltet är vårt vita guld! säger han.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng