/\

ANNONS

Foto: Andreas Houmann
Foto: Andreas Houmann

Människor

Dansken som slår hårt – möt Lars Ulrich

Lars Ulrich är den danske trummisen och drivkraften bakom Metallica, världens mest inflytelserika heavy metal-band. Musiken och bandet är en del av hans DNA liksom hemstaden Köpenhamn och San Francisco, där han bor idag.

Lars Ulrich

Ålder: 53
Bor: Berkeley, CA
Familj: Hustru, tre barn
Yrke: Trummis och medgrundare till det amerikanska heavy metal-bandet Metallica 1981.
Mellan 1998 och 2002 drev han ett skivbolag och debuterade som skådespelare i HBO-filmen Hemingway & Gellhorn 2011. 

Read more

I början av oktober var Lars Ulrich, den danske trummisen i Metallica, i den kaliforniska öknen. Musiklegenderna Neil Young och Paul McCartney spelade för 75 000 personer på Desert Trip-festivalen. Lars Ulrich satt i en av de främsta raderna, tillsammans med sin amerikanska fru, Jessica. Neil Young sjöng många av sina klassiska låtar där ute i den mörka, varma ökennatten och sedan intog han scenen tillsammans med Paul McCartney för att spela Beatles-låten ”A Day In The Life”. Lars Ulrich älskade det.

Ett par veckor senare var han själv på scen tillsammans med Neil Young på Shoreline Amphitheatre i Silicon Valley. Metallica hade bjudits in för att spela på den 71-årige rocklegendens årliga välgörenhetskonsert, Bridge School Benefit.

De här två oktoberkvällarna i Kalifornien beskriver essensen i Lars Ulrichs liv. Som hänförd fan framför scenen och som världsstjärna på den. Han skulle kunna beskrivas som drivkraften bakom Metallica, inte bara för att han är trummis. En avgörande faktor för bandets senaste album, som släpptes i november förra året och var deras första på åtta år, var ännu en gång hans suveräna förarbete. Han ägnade sommarsemestern 2014 åt att lyssna på idéer från Metallicas omfattande inspelningsarkiv. Några gitarr-riff här, några spännande jam där. Sedan satte Lars Ulrich och Metallica ihop en serie nya låtar och spelade in dem på bandets hemmabas, ”HQ”, som ligger i San Rafael, 15 minuters bilresa från Ulrichs hus och med utsikt över San Francisco Bay och stadens skyskrapor.

Konsert på Hipodromo de Los Andes i Bogotá, Colombia. Foto: Je Yeager/Metallica/Getty Images

 

– Vill man spela in ett album eller skriva några låtar, gäller det att få det gjort, säger Lars Ulrich. Låtarna komponerar inte sig själv. Ibland handlar det bara om att sätta igång och jobba. Därför träffas bandet på morgonen klockan nio och så börjar vi jamma lite. Allt vi gör spelas in. Faktum är att vi har så många idéer att det enda negativa i den kreativa processen är, att det kan vara lite svårt att bestämma sig för var man ska börja.

Och att ha en egen studio underlättar inte alltid processen.

– Det är ingen som knackar på dörren och säger, ”Kim Larsen kommer på torsdag, så ni måste vara klara och ute ur studion senast vid midnatt på onsdag!”, säger Lars Ulrich. Det svåraste har varit att sätta stopp.

Men den här gången hade den utdragna processen hade vissa fördelar.

– Jag satt och lyssnade på det ”färdiga” albumet en helg, berättar Lars Ulrich. Och sedan träffade jag de andra på måndagsmorgonen och sa ”hallå, det saknas en öppningslåt!” Så vi skrev och spelade in ”Hardwired… to Self-Destruct” på fyra dagar, och fick en titel till albumet på köpet.

Hardwired... to Self-Destruct är en extremt hård, tung och rak platta. Vissa anser att det är bandets bästa album sedan Metallicas internationella genombrott med The Black Album 1991. Och även om det är bandets första album på åtta år, har de inte legat på latsidan under tiden. Först turnerade de i tre år med sitt förra album, Death Magnetic, sedan spelade de in albumet Lulu med den numera avlidne rocklegenden Lou Reed. De gjorde även filmen Metallica Through The Never, framförde ett hyllningsmedley till inspiratören Ronnie James Dio och arrangerade sin egen Orion-festival, och dessemellan var det ute på olika turnéer. Och så har de umgåtts med sina barn och familjer, en faktor som ledde till att bandet spelade in Hardwired... to Self-Destruct nära sina hem.

– Det var aldrig någon tvekan om att vi skulle spela in albumet hemma och inte i Los Angeles som förra gången, säger Lars Ulrich. Det går göra ett album i en mysigare och mer kontrollerad arbetsmiljö.

Hardwired... to entertain. Metallica på turné. Foto: JTim Mosenfelder/Getty Images

Metallica kom till San Francisco i början av 1983 och Lars Ulrich har bott i natursköna Marin County, norr om staden, sedan 1990-talet. Han har danskt pass och är fortfarande dansk medborgare, men han brinner för San Francisco.

– Det är en fantastisk stad. Det känns som om framtiden skapas i San Francisco-området, det är här hela IT-världen finns. Det är en spännande plats att bo på och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans i USA, säger han.

När du går en sväng längs den korta huvudgatan eller utmed det idylliska hamnområdet i Lars Ulrich nya hemstad, där solen värmer upp en vacker oktoberdag till 21°C, är det inte nödvändigtvis hård, heavy metal-musik du tänker på. Och när du fortsätter längs den vackra slingrande vägen till hans hus som ligger så idylliskt, tänker du inte nödvändigtvis på dånande, tunga trummor. Men vardagslivet för Lars Ulrich, 53 år idag, är inte så mycket rock ‘n’ roll som du kanske tror. Han är pappa till tre pojkar, 9-årige Bryce, 15-årige Layne och Myles som är 18 år och har börjat på college här på östkusten. En typisk arbetsdag börjar med att få barnen att stiga och komma iväg till skolan. Sedan kör Lars Ulrich till HQ för inspelningar, idémöten, bandmöten, affärsmöten eller turnéförberedelser.

– Jag är en familjefar, som stiger upp kvart i sju på morgonen för att göra äggröra till barnen, säger han. Jag kör dem till skolan och sedan fortsätter jag till studion. Sedan är det hämtning när skolan är slut runt klockan tre eller fyra och efter det ägnar jag resten av dagen främst åt att köra barnen till alla deras olika aktiviteter. Karate, baseboll, spela bas och olika idrottstävlingar. Mitt vardagsliv skiljer sig sannolikt inte från andra pappor i femtioårsåldern som är aktiva och engagerar sig i sina barn.

Lars Ulrich har gift sig och skilt sig ett par gånger. Han har barn med två mammor (som båda bor i området) och ibland gör hans jobb att han måste vara borta från barnen under långa perioder. I mitten av november, till exempel, gav han sig iväg ut i världen igen, från flygplats till flygplats, från stad till stad, intervju till intervju, för att promota det nya albumet.

New album Hardwired... to Self-Destruct.

Två dagar innan albumet släpptes, var han och Metallica i Tyskland en onsdagseftermiddag för att göra en global online-intervju med sina fans. Senare den kvällen landade Lars Ulrich i London med ett privatplan. Innan dess hade han gjort ett uppehåll i sin hemstad, Köpenhamn, där han medverkade i en direktsänd tv-show från Köpenhamns centralstation och en talkshow, Natholdet, i en tv-studio på Amager, några minuters promenad från det som en gång var Sweet Silence Studio.Det var där Metallica spelade in sitt andra och tredje album, Ride The Lightning och Master of Puppets i början av 80-talet. Första gången de var i stan bodde Lars Ulrich och bandet hos en kompis i en liten lägenhet i förorten Brøndby, och tog sig därifrån med S-tåg och buss till studion som låg i andra ändan av stan. Andra gången hade de däremot råd med ett par hotellrum nära studion.

Nu, 30 år senare, har Lars Ulrich ett par amerikanska assistenter, plus ett par lokala representanter för skivbolaget, med sig på promotionsturnén. En av dem ställer ner mineralvatten och ett fat med sushi framför honom när vi sätter oss ner efter att TV-inspelningen är avslutad. Klockan är drygt 22 och det är dags för dagens sista intervju. 

Vi börjar med att fråga vad det är som gör att Metallica har hållit så länge. Lars Ulrich funderar över svaret medan han fingrar lite på sushifatet. 

– Jo… jag tror att när all kommer omkring vill vi hellre vara i Metallica än inte vara i Metallica. Och efter 35 år kan vi det här. Det är spännande, roligt och tryggt – men samtidigt också en utmaning.

– Vi är bra på att göra Metallica. Vi är bra på att vara Metallica. Och vi gör inte album så ofta, så vi känner inte de kreativa batterierna är på väg att ladda ur. Det känns som vi fortfarande har mycket kvar att ge, och teoretiskt skulle vi kunna hålla på i hundratals år. Problemet är inte viljan, kreativiteten eller inställningen, fortsätter han. Problemet är den fysiska aspekten: axlarna, knäna, ryggen och nacken.

– Allting annat är helt okej. Och vi har väldigt bra vibbar i bandet. De bästa åren i bandet har varit det senaste decenniet.

Photo: Andreas Houmann

Lars Ulrich har öppnat mineralvattnet men ännu inte plockat upp pinnarna för att hugga in på makirullarna med krispiga tempuraräkor. Han pratar hellre om bandets fortsatta drivkraft och den konstnärliga motivationen.

– I bandet har vi något som liknar ett motto, och det är att ”vår bästa platta fortfarande ligger framför oss”. Vi stävar alltid efter att göra vår bästa platta.

– När du jobbar med musik funderar du inte på om du ska göra en platta eller inte. Det är bara nästa utmaning som ligger framför dig, och jag kan inte föreställa mig den dagen när det inte längre är så för Metallica.

– Men det blir inte lättare att vara med i ett band när man blir äldre, och det blir inte lättare att göra plattor när man blir äldre heller. Man måste verkligen investera tid, resurser och möda för att få det att funka. Och det gör vi också.

– Vi gör främst våra album för oss själva men våra fans litar på att om vi är nöjda, då låter det som Metallica. Och då är det förhoppningsvis något som fansen också kommer att ta till sig.

– På flyget hit, för tre eller fyra dagar sedan, satt jag för mig själv och lyssnade igenom det nya albumet för första gången sedan vi gjorde det. Jag satt där och tittade ut genom fönstret och lyssnade på hela albumet i 80 minuter och tänkte, det låter okej, jag är nöjd!

Lars Ulrich är mindre nöjd med att det varit så glest mellan besöken i Köpenhamn på senare år. Men bandet kommer tillbaka början av februari för den första konserten Europa-turné med Hardwired... to Self-Destruct.

– Köpenhamn är ju något jag har i blodet och jag faller direkt in i rytmen här, säger Lars Ulrich. Det finns en del saker som inte ändrar sig så mycket. Jag var nyss med på en tv-sändning från Köpenhamns centralstation. Jag tror inte jag har varit där på över 30 år, men det var exakt likadant som 1986, när jag var där senast. Kanske har det kommit till ytterligare någon McDonald's men annars är allt sig likt.

– Men det händer spännande nya saker i stan också och jag försöker hålla mig uppdaterad så gott det går. Jag har till exempel varit ute på nya ställen i Kødbyen och Nørrebro. När jag växte upp var Nørrebro inte ett ställe man hängde på, eller gick till, om man ville ha en mysig kväll, men idag är Nørrebro en härlig stadsdel. 

På Nørrebro bor också den 58-årige rockjournalisten och föredragshållaren Steffen Jungersen. Han har följt Lars Ulrich och Metallica i över 30 år och han är mannen, om vilken Lars Ulrich har sagt: ”När Metallica har gjort en ny platta finns det två personer jag lyssnar på: den ene är min far, den andre är Steffen Jungersen”.

– Lars har alltid varit väldigt dedikerad och det är ingen tvekan om att det är hans driv som har hållit i gång Metallica i så många år, säger Steffen Jungersen. Lars har alltid varit nyfiken på musik. En nyfikenhet som andra musiker på hans nivå kanske har förlorat. Och han brinner fortfarande för sitt jobb och allt runt det. Hela bandet – och Lars i synnerhet – har verkligen ansträngt sig på Hardwired… to Self-Destruct. Det hörs hur engagerad han fortfarande är.

Han tillägger att det engagemanget även kommer att märkas på de fyra konserterna i Köpenhamns nya Royal Arena, där bandet spelar i februari. Lars Ulrich har själv påverkat valet av arena.

– Ja, hm, jag måste erkänna att det nog fanns på min radar att de byggde den nya arenan ute i Ørestaden, säger han. Så jag frågade vår promotor i Skandinavien om inte han kunde ordna så att vi fick inviga den nya arenan när den skulle öppnas. Och nu kommer vi snart att stå där med saxen och klippa det röda bandet. Och ja, jag bjöd in mig själv – det måste man väl få göra någon gång i livet! 

Text: Jens “Jam” Rasmussen 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng