/\

ANNONS

Geir Lundestad avslöjar några nobelhemligheter i sin senaste bok Fredens sekretær. Foto: Geir Dokken
Geir Lundestad avslöjar några nobelhemligheter i sin senaste bok Fredens sekretær. Foto: Geir Dokken

Geir Lundestad – fredens budbärare

Geir Lundestad, tidigare sekreterare för den norska nobelkommittén, var tvungen att be Yassir Arafat att stänga av en tecknad film med Tom och Jerry före banketten och se till att det inte snöade på Nelson Mandela. Som utdelare av Nobels fredspris kan man få vara med om en del ovanliga situationer.

– Det var synd att Alfred Nobel gick och dog den 10 december.

Geir Lundestad tittar ut genom fönstret högst upp på Nobelinstituttet i Oslo.

– Om han hade dött på sommaren hade vi kunnat arrangera fantastiska fester utomhus.

När Nelson Mandelas sekreterare kom till Norge från Sydafrika för utdelningsceremonin av Nobels fredspris 1993 hade hon aldrig tidigare sett snö. Hon blev helt förskräckt över att se dessa stora, vita snöflingor singla ner på nobelpristagarens huvud. 27 år i fängelse hade medfört att Nelson Mandela hade hälsoproblem. De hotfullt kalla och våta flingorna som föll ner skulle förmodligen inte förbättra hans hälsa.

Detta är Geir Lundestad

Ålder: 70
Bor: Frogner i Oslo
Familj: Gift med Aase, två barn och fem barnbarn
Karriär: Professor i historia, tidigare chef för det norska Nobelinstituttet och sekreterare för den norska nobelkommittén.
Utbildning: Fil. kand., doktorsexamen
Akademisk karriär: Professor vid universiteten i Tromsø och Oslo, har skrivit många böcker och haft forskartjänster på bland annat Harvard University.

Ett år tidigare hade Rigoberta Menchú Tums stab från Guatemala också chockerats över kylan. Direktör Geir Lundestad och hans lilla personal fick rusa hem och hämta extra kängor och vinterkläder till gästerna. På våra tv-skärmar såg vi den långe norrmannen föra denna symbol för den etniska gruppen k’iche’ i till ceremonin i Oslo Rådhus. Rigoberta Menchú Tum bar en norsk, grå och alldeles för stor överrock över sin vackra dräkt från Guatemala. Men hon såg ut att ha det varmt och skönt.

Nobels önskan om att göra fredspriset norskt

Nobelinstituttet ligger på den soliga delen av gatan, mitt emot den välbevakade amerikanska ambassaden i Oslo. Alfred Nobel, den svenske kemisten som uppfann dynamiten, vakar över sin egen byggnad. När han skrev sitt testamente på den norsk-svenska klubben i Paris 1895 instruerade han svenskarna att använda hans enorma förmögenhet till de vetenskapliga nobelpriserna i litteratur, medicin, fysik och kemi. Lillebror Norge skulle dela ut fredspriset. Fem personer, valda av Stortinget, skulle utse vinnaren.

– Det kan verka som en konstig uppdelning idag, säger Geir Lundestad. Men vi måste komma ihåg att Sverige hade en starkare tradition inom vetenskapen. Samtidigt var Alfred Nobel medveten om intresset för fredsarbete i Norge genom sin vänskap med fredskämpen Bertha von Suttner.

Det finns hundratals fredspriser runt om i världen, men det mest prestigefulla av dem alla är Nobels fredspris, enligt historielexikonet Oxford Dictionary of Contemporary World History. Det har delats ut i Oslo den 10 december varje år sedan 1901. Eller rättare sagt, nästan varje år. För vid 17 tillfällen har den norska nobelkommittén beslutat att ingen förtjänade priset under just det året. Senast inträffade det 1972. En del tycker att det borde ha hänt lite oftare.

Geir Lundestad har stått som värd för de senaste 25 prisutdelningarna. Han har hälsat de mest berömda personerna på jorden välkomna och fört in de mest okända fredskämparna i kamerornas blixtljus. Geir Lundestad själv var den första personen att ringa till vinnarna med den fantastiska nyheten, efter att ha tillbringat månader med att läsa rådgivande uttalanden, skrivit anteckningar och lyssnat till varenda en av diskussionerna om kandidaterna bakom lyckta dörrar.

Malala Yousafzai, Kofi Annan och Barack Obama gjorde stort intryck på Geir Lundestad. Men han tycker att den som förtjänade Nobels fredspris allra mest under de senaste 25 åren var Michail Gorbatjov. Foto: Geir Dokken

Varje oktober har han stått framför nobeldörren medan nobelkommitténs ordförande läste upp namnet på årets pristagare. Medan världen kollektivt höll andan var hemlighetens beskyddare beredd på alla reaktioner, från tappade hakor till extas.

– Jag ringde inte och väckte sådana som Barack Obama och Kofi Annan för att berätta att de hade fått priset – de kan hantera det, säger han. Men mindre välkända personer måste förvarnas, för deras liv kommer att förändras för alltid. Den gladaste pristagaren under min tid var förmodligen Kim Dae Jung från Sydkorea. Den som jag verkligen behövde jobba hårt för att övertyga var vetenskapsmannen Joseph Rotblat i London. Han vägrade helt enkelt att tro det.

”Omvärlden tror att Sverige och Norge är väldigt lika. Men Sverige har en adel. Det avskaffade vi så fort vi kunde”

Kim Dae Jung, Asiens motsvarighet till Nelson Mandela, råkade fastna i den gamla hissen på Nobelinstituttet under mer än 20 minuter tillsammans med Geir Lundestad. De fick då chans att lära känna varandra lite mer. Han har mött stjärnor som Oprah Winfrey och Sharon Stone i sin roll som presentatör av den populära Nobelkonserten på Oslo Spektrum Arena. Fredscentret i den tidigare järnvägsstationen Vestbanen är ett annat av Geir Lundestads hjärtebarn och ett konkret bevis på vad han har uppnått under sin tid som chef för Nobelinstituttet.

Obama lånade hans kontor

Historikern tänker inte gå i pension, inte än på länge. Han tänker gå från sin lägenhet i närheten av Frognerparken varje morgon till sitt nya kontor högst upp på Nobelinstituttet för att fortsätta sitt skrivande och sin forskning. I alla fall till slutet av året. En dispyt med kommittén efter att hans bok kommit ut gjorde att Geir Lundestad blev av med sitt kontor.

Lundestad framför norska Nobelinstitutet. Foto: Geir DokkenVid lunchtid plockar han fram sitt medhavda lunchpaket med brunost, innan han full av entusiasm återvänder till arbetet.

Han lånade med varm hand ut sitt förra kontor, nere i det allra heligaste, till Barack Obama när han var i Oslo. Den amerikanske presidentet var tvungen att hålla kontakten med Vita huset medan han var i Norge för att ta emot sitt kontroversiella fredspris. Som ett tack för gästfriheten fick chefen för Nobelinstituttet en liten silverbricka med den amerikanska örnen. Nu vilar två pennor på brickan.

Här på den översta våningen finns ingen skrytvägg. Inga guldmedaljer eller signerade foton av pristagarna – dessa saker finns några våningar ner. Allt man kan se är bokhyllor fullproppade med historieböcker, analyser och anteckningar från ett extraordinärt liv.

Till och med det legendariska AFP-fotot av Barack Obama och Geir Lundestad från fredsprisutdelningen lyser med sin frånvaro. På bilden ser Geir Lundestad ut att vifta med sitt vänstra pekfinger mot presidenten, som om direktören för Nobelinstituttet ger den amerikanske presidenten en lektion i etik.

På bilden ser man inte att Geir Lundestad saknar sitt högra pekfinger. Men Barack Obama märkte det förmodligen, för Geir Lundestad saknar även sitt högra långfinger. Han förlorade sina två fingrar en sommardag under barndomen då han skulle klyva ved. Han lade ett vedträ på kubben när en vän redan var på väg att hugga med yxan. Hans handslag blev aldrig detsamma igen.

Av alla dem som Geir Lundestad har skakat hand med, säger han att Kofi Annan är den som var absolut bäst på att behandla alla väl. Men Barack Obamas nobeltal är helt klart Geir Lundestads favorit genom alla år.

– Ingen kan slå Barack Obamas tal, säger han. Visst var det väldigt kontroversiellt att ge honom fredspriset. Men Barack Obama tog situationen på allvar i sitt nobeltal. Hur skulle han kunna ta emot fredspriset när han var involverad i två krig? Hans svar på detta var lysande. Tyvärr var priset alldeles för kontroversiellt. Förväntningarna gick inte att uppfylla. Det gav honom inte den skjuts som vi hade hoppats på.

Andra kontroversiella pristagare är Europeiska unionen, den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo och den kenyanska miljöaktivisten Wangari Maathai. Geir Lundestad är stoltast över de två första. Mest pinsamt tycker han det är att Mahatma Gandhi aldrig fick fredspriset.

När han får frågan om vad han ska göra den 10 december i år svarar Geir Lundestad:

– Jag vet inte. Jag hoppas att jag blir inbjuden till prisceremonin, men jag har ingen officiell roll nu. Kanske skickar de mig till Stockholm.

Backar inte för kontroverser

Man skulle kunna tro att någon som varit fredssekreterare under ett kvarts århundrade skulle vara lågmäld och diplomatisk. Geir Lundestad är ingetdera. Han är snarare ett 1,93 meter högljutt fjäll fullt av kunskaper och åsikter. En man som inte sätter sitt ljus under skäppan och skriver den ena boken efter den andra, reser världen över för att presentera sin unika analys av förhållandena i USA och Europa under kalla kriget och som levererar oförglömliga poänger i alla intervjuer och föredrag. En av hans följare på Twitter skrev att till och med Geir Lundestads tonfall är värdig ett magisterprogram.

I år har den förre nobelbasen orsakat rabalder med sin nya bok Fredens sekretær – 25 år med nobelprisen, där han avslöjar historier bakom kulisserna och sina åsikter och analyser av prisets historia och hur den norska nobelkommittén arbetar.

Förra året skapade han uppror i media precis innan Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi skulle komma till Norge för att ta emot sina fredspris. Geir Lundestad menade att det bör ställas nya krav på nobelkommittén för att säkerställa dess oberoende. Medlemmarna bör inte vara tidigare statsministrar eller utrikesministrar. De bör tala bra engelska, vara väl insatta i internationella relationer och de bör vara från Norge. En internationell kommitté skulle innebära alltför många praktiska problem.

Detta fick många att ilskna till, eftersom de tyckte att detta var ett angrepp på kommitténs ordförande, Torbjørn Jagland, som är tidigare statsminister i Norge och vars engelska har kritiserats.

– Det såg ut att vara väldigt dålig timing, säger Geir Lundestad. Jag bad om ursäkt till nobelkommittén, som jag redan hade förklarat innehållet för. Min avsikt var att delge mina principiella åsikter medan jag fortfarande jobbade där. Det var absolut inte ett personligt angrepp på Torbjørn Jagland. Men jag inser att det kunde ha slutat riktigt illa. Jag fick utstå kraftig kritik. Som tur är flyttades fokus dit det skulle så fort Malala hade landat – till henne och Satyarthi.

Ett par månader senare, i februari i år, gick Geir Lundestad ett steg längre när han gästade tv-programmet ”Skavlan”. Med Benny Andersson från ABBA vid sin sida sa han att det största hotet mot Nobels fredspris oberoende var Sverige. De svenska kommentarerna på Twitter duggade tätt: ”En av vår tids mest självgoda personer”, skrev en. ”Vilket skämt!” rasade en annan.

Marie Simonsen, politisk kommentator för den norska tidningen Dagbladet, kallade Geir Lundestad för den akademiska motsvarigheten till norske skidåkaren Petter Northug, som ständigt retar gallfeber på svenskarna.

”Jag hoppas att jag blir inbjuden till prisceremonin, men jag har ingen officiell roll nu. Kanske skickar de mig till Stockholm.”

Hur är din relation till svenskarna?

– Jättebra. Jag har inget emot dem, och jag har tre helt skilda erfarenheter av svenska nobeldirektörer. Men jag måste erkänna att det har varit tufft under de senaste åren. Tidigare spelade kommittéerna en avgörande roll i nobelsystemet, men nu har man antagit en koncernmodell som ger Stockholm ett större inflytande. Relationen med svenskarna har blivit ansträngd genom den svenska Nobelstiftelsens önskan om att centralisera allt mer av aktiviteterna och bygga ett nytt stort hus i Stockholm. Som tur är hittade vi kontraktet som säger att institutet i Oslo inte kan säljas.

Geir Lundestad tror att sättet som Sverige och Norge delar ut nobelpriserna på återspeglar skillnaderna mellan de två länderna. I Sverige överlämnar kungen nobeldiplomen och håller en bankett som är väldigt strikt när det gäller stil och etikett. I Norge överlämnas fredspriset av ordföranden för en kommitté som består av fem vanliga före detta politiker (”the nutty five” som Karl Rove, den så kallade hjärnan bakom George W. Bush-administrationen, kallade kommittén efter att Barack Obama fått fredspriset).

– Sverige är ett mer hierarkiskt land, säger Geir Lundestad. Vi lägger mer vikt vid jämlikhet. Våra arrangemang ska vara öppna och tillgängliga för barn, organisationer och de flesta samhällsmedlemmar, inte en ceremoni för fint folk. Omvärlden tror att Sverige och Norge är väldigt lika. Men Sverige har en adel. Det avskaffade vi så fort vi kunde. Med det sagt, börjar vi allt mer likna varandra.

När Geir Lundestad avtackades av den norska nobelkommittén i år för sin rekordlånga tjänstgöring fick han en t-shirt med texten ”Peace at last” (Äntligen lugn och ro).

Tänk så fel kollegorna hade.

Norska Nobelinstitutet. Foto: Geir Dokken

Geir Lundestad har ingen tanke på att trappa ner. Trots att han har erbjudits både professorstjänster och politiska tjänster fokuserar han på att skriva ännu en bok om Nobelinstituttet. Hans handskrivna utkast ligger redan på skrivbordet.

– I din senaste bok utvärderade du nobelkommitténs medlemmar, chefer och fredspristagare. Hur skulle Alfred Nobels bedömning av dig se ut?

– Alfred Nobel var en outgrundlig person, en otroligt komplicerad människa. Han skulle förmodligen ha sett mig som en ganska arrogant typ från norra Norge. Han beskrev sig själv som socialdemokrat, men han var varken social eller demokrat. Alfred Nobel var rik och smart men väldigt deprimerad. Det finns bara ett fotografi av honom där han ler.

 Vad är du mest stolt över från ditt arbete under de senaste 25 åren?

– Att jag har varit involverad i hela processen med att göra det här priset globalt. Jag tror inte att folk förstår hur stort det är – att världen har blivit så engagerad i detta fredspris. Och att det faktiskt kan leda till bra saker efteråt. Det är två under i ett.

 

Text: Kristin M. Hauge Foto: Geir Dokken

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Looking for something special?

Filtrera din sökning

Close