/\

ANNONS

Foto: Patrick Dougherty

Människor

Grace Bullen siktar på medalj i OS

Den norska brottaren Grace Bullen har upplevt och åstadkommit mer under sina 20 år än de flesta av oss gör på en hel livstid. Hennes liv tog sin början när familjen var på flykt undan kriget. Nu har hon siktet inställt på att skriva historia i Tokyo.

Gheorge Costin, Grace Bullens tränare, vinkar till oss när han kommer ut för att hämta en hink med snö. Vi följer med honom bort till bastun på Atlas brottningsklubb, där Bullen svettas ymnigt. Hon tar genast en näve snö och börjar gnugga in den över hela kroppen, som om den vore tvål.

– Att vara brottare är krävande, säger Bullen. Man måste orka med väldigt mycket träning, planera sitt liv, vara kreativ och hitta lösningar för att ta sig ur situationer. För mig har det blivit rutin att vakna tidigt, träna och förbereda mig. Det som driver mig är att jag vill åstadkomma något och inspirera andra. Jag vill att man ska komma ihåg mig för mer än titlarna. För mig är brottning bara ett sätt att uttrycka mig. Det är så fritt, som en dans, även om det ser ruffigt ut och vi kan se ut som om vi är arga.

Utomhus ligger temperaturen strax över nollan och fälten i norska Fredrikstad är täckta av snö. Det är långt härifrån till Eritrea där Bullen föddes. Klockan är 10 och hon har precis avslutat morgonens träningspass med backintervaller och brottningsteknik. Idag har hon haft lite sovmorgon och inte gått upp förrän vid 7. Det är ännu en inrutad dag, en dag som tar henne ett steg närmare målet i ett liv som skulle ha kunnat bli väldigt annorlunda.

– Jag tänker mycket på det, säger Bullen. På vilken tur jag haft och hur stor roll slumpen spelar i våra liv. Det var en ren tillfällighet att vi var i flyktinglägret just då. Och att vi hamnade i Norge och Fredrikstad. Och sedan att min pappa träffade min tränare på en kurs i norska för invandrare. Jag tänker på allt jag har haft turen att få sedan mina föräldrar lämnade Afrika. Jag kommer aldrig att glömma vad de gjort för mig och mina systrar. Om det gick att tävla för två länder skulle jag göra det! Jag är väldigt stolt över att representera Norge, och lika stolt är jag över mitt afrikanska arv.

Innan Bullen föddes lämnade hennes föräldrar Sydsudan, där hennes pappa var aktiv i frihetsrörelsen. Vid den tiden rådde krig och kaos i Sudan, som klassades som ”terrorsponsor” av USA.

Precis som Bullen aldrig glömmer varifrån hon kommer, kommer hon förmodligen aldrig att glömma sina första barndomsminnen. När hon föddes befann sig familjen i Eritrea, en annan krigszon, och var tvungna att ge sig av på flykt igen. Hon har vaga minnen av soldater, skottlossning och död. Men det som var en katastrofdag för många andra blev en lyckodag för familjen, som anlände till Norge den 11 september 2001, samma dag som terrorattackerna i New York ägde rum.

– Jag vet inte hur det är för andra barn som växt upp här i Norge, men jag vet hur det känns att vara hungrig – på mat, på livet, på upplevelser, på mer. Jag vet hur det är att inte ha något och inte veta var nästa mål mat ska komma ifrån, eller ens om man ska klara sig igenom dagen. Nu vet jag vad jag har och mina mål gör det lättare att fortsätta.

När familjen väl kommit till Norge hade Bullen några tuffa år. Hon hade svårt att finna sig till rätta i sitt nya liv och svårt att få vänner. Inom sig tänkte hon att familjen förmodligen snart skulle behöva dra vidare igen. Men så mötte hennes pappa Jacob den forna brottarmästaren från Rumänien, Gheorghe Costin, som sa åt honom att ta med sig barnen till Atlas brottningsklubb.

Grace började brottas som fyraåring. På mattan hade det ingen betydelse att hon såg annorlunda ut, varifrån hon kom eller att hon inte kunde prata norska. Här var det kroppsspråket som gällde, och det dröjde inte länge innan Bullen var flytande i brottning.

– I början blev jag alltid besegrad av mina systrar. Jag hade ingen talang överhuvudtaget, men Gheorghe såg något i mig. Han formade mitt liv och hjälpte mig med nästan allting. Första gången jag insåg att jag faktiskt var bra var när jag vunnit min första internationella medalj. Jag var 15 och förstod att jag till och med kunde prestera utomlands.

Hennes mentor, vän och tränare Costin sitter böjd över datorn. På toppen av sin egen brottarkarriär blev han nationell mästare i Rumänien två gånger och vann åtta silver. 

– Grace är en explosiv och enastående brottare. Hon har redan visat att hon kan prestera mot de bästa i världen. Men vi får se. Inom brottning kan marginalerna vara väldigt små, som för fyra år sedan när hon slogs ut i OS-kvalet när det bara var några sekunder kvar.

Costin har varit tränare åt klubben Atlas sedan 2004. Han låter oss ta en titt på underbarnets träningsprogram.

– Om man räknar in den mentala träningen så tränar Grace över 20 timmar i veckan. Just nu jobbar vi med en specifik förmåga. Det är tufft. Det kan krävas fyra, fem års träning att klara en enda sekund till på mattan. Graces styrka är att hon är målinriktad och fokuserad. När hon tränar, då tränar hon – hon kollar inte i mobilen eller småpratar, säger tränaren.

Så som jag tränar nu har jag oddsen på min sida

Det finns två platser i OS att slåss om i Europakvalet i Budapest nu i mars. För att ta sig till OS måste Bullen komma till final. Lyckas inte det så har hon en sista chans vid världskvalet i Sofia i maj.

– Så som jag tränar nu har jag oddsen på min sida. Att inte komma med är inget alternativ den här gången, säger en beslutsam Bullen när hon tillfrågas om kvalet till OS i Rio 2016, där hon inte lyckades ta sig vidare. Hon berättar att hon har gjort en måltavla på sin sovrumsvägg. Där står det:

– EM-guld

– Förstaplats i första kvalet

– Tokyo 2020

Och hennes målsättning är tydlig:

– I sommar ska jag bli den första kvinnliga brottaren från Norge att ta OS-medalj. 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

Använd dina poäng

Från20 000 Tur & Retur

Använd poäng

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng