/\

ANNONS

Foto: Geir Dokken
Foto: Geir Dokken

Linn Ullmans kärleksförklaring

När hennes far dog började Linn Ullman återkalla sina barndomsminnen. Resultatet blev en hyllad roman och en dotters explosiva, skoningslösa kärleksbrev till sina föräldrar.

Linn Ullmann

Ålder: 50
Bor: Oslo
Familj: Gift med författaren Niels Fredrik Dahl 
Två barn: Filmmakaren Halfdan Ullmann Tøndel och sjundeklassaren Hanna Dahl Ullmann
Utbildning: Engelsk litteratur på New York University
Yrke: Prisbelönad och kritikerrosad författare
Karriär:
Har arbetat som litteraturkritiker och kulturjournalist i Norge. De Oroliga är hennes sjätte roman. Den har fått Norges radios P2-lyssnarnas romanpris och nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. Linn Ullmanns alla romaner har getts ut i USA och i de flesta länder i Europa. Hon har tidigare vunnit Gullpennen och Amalie Skram-prisen 

De hade en plan, de båda. Linn Ullmann och hennes far, den legendariske filmskaparen Ingmar Bergman, skulle skriva en bok tillsammans. Den skulle handla om att bli gammal – påfrestningarna med att åldras. De skulle träffas på bestämda dagar, vid bestämda tider och diskutera sina samlade minnen och bekännelser, om konsten och livet.

De skulle arbeta disciplinerat. Dokumentera allt på bandspelare.

Men det gick inte riktigt som planerat. Hennes far dog 2007, efter att bara sex knastriga och ganska dåliga ljudupptagningar hade gjorts. Och innehållet var inte riktigt det de hade tänkt sig. Filmregissörens ord var fragmentariska. Och mot slutet blev han glömsk. 

”Att se, minnas, veta. Allt beror på var du står. Första gången jag kom till Hammars var jag knappt ett år gammal och visste inget om den stora och överväldigande kärlek som hade tagit mig dit. Det var egentligen tre kärlekar.”

Så börjar Linn Ullmans senaste bok, De Oroliga, som kom ut i slutet av 2015. Den svenska kvällstidningen Expressen har hyllat boken som en poetisk väv av minnen och ett litterärt mästerverk. Romanen har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris, där juryn i sin motivering säger att den handlar lika mycket om att förstå och återberätta ett liv som att sätta specifika liv under lupp. Sveriges Radio (och hela Norge) tycker det är det bästa Linn Ullmann någonsin har skrivit. 

Hon väntar på oss i ett litet kafé där spårvagnen vänder i Ullevål Hageby i Oslo. Kaféet ligger bakom en gammal biograf. Här serveras sallader, pajer och soppor och man säljer även böcker skrivna av lokala författare. Det ösregnar. Luften känns kvav. Linn Ullmann ska strax åka på semester, hennes första på 20 år. Hennes man, dotter, bonusdotter och hunden Charley sitter alla i bilen och väntar ett par kvarter bort. 

Linn Ullman tar inte mycket plats. Hon sträcker ut och drar ihop sig på bänken, ursäktar sig för att hon är hungrig och tackar ödmjukt för en bit paj och en kopp te. Tre gånger ber hon om ursäkt för att vi var tvungna att ändra planerna för intervjun.

När alla ursäkter framförts är vi redo att börja.

– Det är en extremt personlig roman. Jag har tagit mig själv och använt en stor bit av mitt eget liv. Det var ett frigörelseprojekt att skriva boken. Något öppnade sig. Jag gick närmare mig själv än jag någonsin gjort tidigare, säger hon. 

Linn Ullmann har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris för romanen De Oroliga. Foto: Geir Dokken

Ingen av karaktärerna i boken har namn. Det var helt medvetet. Huvudkaraktären, en ung flicka, har ett mål: Att återförena sina föräldrar så att hon kan ta reda på vem hon egentligen är. För hon var hans barn och hennes barn. Men inte deras barn. Och hon vet inte vad som är hennes historia och vad som är deras historia.

Romanen tar också upp frågan om kön och könsroller.

– Vi befinner oss en bit från de könsrollsmönster vi ser idag. Men jag ser fortfarande större förväntningar på modersrollen än på fadersrollen i dagens samhälle. Pappan i romanen har inte tänkt på att ta ansvar, medan alla mödrar, hans kvinnor, starka, intelligenta kvinnor, många av dem konstnärer, tog ansvar för alla de nio barn han hade sammanlagt, säger Linn Ullmann.

Linn Ullmann tittade aldrig i arkiven. Hon gjorde inga intervjuer eller några direkta efterforskningar. Hon åkte inte till Hammars, hennes fars hem på Fårö, för att trampa upp igenväxta stigar och friska upp minnet. Hon läste istället om böckerna som hennes föräldrar skrivit och såg om flera av hans filmer. Hon kastade sig framför allt över böcker, bilder, filmer och musik som på ett märkligt sätt tog henne närmare hennes egen historia, hennes egna minnen. 

– Lika mycket som De Oroliga är en roman, så handlar den om att återupptäcka sig själv och sina närmaste i konsten och minnena. Jag såg fler filmer av Fellini än Bergman när jag arbetade med boken, säger hon.

Linn Ullmann skrev det mesta av romanen i sitt krypin i Oslo, knappt större än en skokartong med pentry och utsikt över Stensparken. Hennes lilla lägenhet ger henne en härlig Astrid Lindgren-känsla. Det är precis som i filmen Lotta på Bråkmakargatan, som baseras på Astrid Lindgrens böcker där Lotta flyttar hemifrån och inreder sitt eget hem hos fru Berg. Lotta bestämmer allt själv. 

”Vem har sagt att målet i livet är att vara lycklig hela tiden?”

Flickan i De Oroliga får aldrig bestämma när och vart hon ska, och hon flyttar ofta. Hon klamrar sig fast vid sin vackra, hårt arbetande ensamstående mamma, en kvinna som kan få hjärtan att slå snabbare och göra underverk på scen och på filmduken. En känsla av saknad kan göra flickan sjuk. När hon är ledsen har hon så mycket oljud inom sig. Hon är omringad av så många faror.

– Hon är bokens hjältinna. Jag ser henne som en överlevare, inte ett offer. Flickan är otroligt tuff. Hon ser. Hon tänker. Hon vill bli vuxen. Hon har världens vackraste mamma och en far som är världsberömd för sin förmåga att se kvinnor. Hon är gränslös. Hon är både pojke, flicka, barn och vuxen. Boken handlar om ett ständigt förnekande av alla dessa kategoriseringar, säger Linn Ullmann.

Linn Ullmann är otroligt lättrörd men avskyr sentimentalitet. Hennes nära vän, kollega och förläggare, Geir Gulliksen, säger att hon är samvetsgrann och tar livet på stort allvar. 

Foto: Geir Dokken– Hon har förmågan att gå på djupet i allt och vara både glad och modfälld samtidigt. Hon har också en sällsynt språkkänsla som gör henne till en riktigt bra författare, säger Geir Gulliksen. 

Komposition, koreografi och struktur är avgörande när hon skriver. Hon säger att hon har läst så mycket hon kan om musikteori. Hennes fars sista film var Saraband, namnet på Bachs cellosvit nr 5. Den sjätte och sista delen i De Oroliga heter Gigue, den sjätte och avslutande dansen i cellosviten. Hela boken är som ett intensivt musikstycke där Linn Ullmann spänner strängarna så hårt i de olika akterna att de nästan brister. Men just när du känner att strängen ska brista släpper hon hela spänningen i all den uppbyggda sårbarheten på ett obarmhärtigt men ändå komiskt sätt. Först i bokens allra sista mening får läsaren en chans att överlämna sig.

– Det är en uppväxtroman om tre oroliga människor – och en kärleksförklaring. Boken hyllar faderns konstnärliga arbete. Jag kan relatera till både Bergman – och min far. Han var också en son som ville förstå sina föräldrar och försökte komma in under deras masker, säger Linn Ullmann.

Linn Ullmann förklarar torrt varför hon aldrig tyckt om sitt namn. Hon, som egentligen var döpt till Karin efter sin farmor, hatade att höra sitt namn – och se bilder av sig själv.

– Det var inte av blygsel. Och jag tycker inte att det är lika illa nu. Men mitt mest framträdande minne som barn är att jag inte ville vara barn. Jag ville vara vuxen, medan båda mina föräldrar ville vara barn och alltid pratade om leken. Så jag ville ta reda på vad som händer med ett barn som inte vill vara barn.

”Pappan och flickan hade ett avtal. Det fanns uppskrivet i hans dagbok. Den låg på hans skrivbord. Allt hade sin plats och allt hände i rätt tid. Två timmar hade avsatts för flickan och pappan att samtala,” skriver Linn Ullmann. 

I boken är döden den enda godtagbara ursäkten för bristande punktlighet. I den verkliga världen kan man fortfarande ställa klockan efter Linn Ullmann. Precis som Henrik Ibsen kom till Grand Café prick klockan 12 för en öl och snaps är Linn Ullmann en regelbunden syn på idrottsarenan Voldsløkka för sin dagliga löprunda. Alltid vid samma tid. Alltid på samma plats, med samma spellista i mobilen. Hon vill inte uppleva nya löprundor. Hon vill bara springa här. Om och om igen. Ett steg. Och ett steg till, upprepar löpargurun Jeff Galloway från träningsappen i hennes öra.

– Ett steg. Och ett steg till. Det ligger en hel del visdom i det, säger Linn Ullmann.

När Oslo är täckt i slask och vintermörker byter hon till inomhusbanan under läktarna på Bislett. Samma tid. Samma plats. Samma spellista. Springer runt runt. Linn Ullmann trodde aldrig att hon skulle börja springa. Men det gjorde hon. Det är bra för henne. Det rensar huvudet.

– Jag hade ingen dålig barndom, säger hon, om nu någon skulle tro det.

Bilden på pappan och dottern på bokens omslag. Foto: Tor G. Stenersen / Aftenposten / NTB scanpix

– De flesta människor är trasiga på ett eller annat sätt. De känner sig osäkra, sårbara. Vi har alla våra sår. Det är en del av att vara människa. Någon gång under barndomen måste vi inse att vi i grunden är ensamma, att en dag kommer vi att dö, att våra föräldrar är ofullkomliga och rädda. Någon gång kommer våra hjärtan att brista. Någon gång kommer vi att bli förälskade och se alla de möjligheter som livet erbjuder. Allt det goda och onda börjar i tidig ålder. Och vem har sagt att målet i livet är att vara lycklig hela tiden?

Hon lämnar oss när det börjar spricka upp. Linn Ullmann ber om ursäkt om hon inte svarat ordentligt på alla våra frågor. Hon kan inte säga allt med säkerhet.

Folk stoppar henne på gatan. Vill ha svar på saker hon skrivit i boken. ”Hände det precis så?” undrar de.

– Ingenting är säkert. Allt beror på var du står. En roman går inte att verifiera. Det finns inga skäl att lita på mig. Jag är bluffmakare till yrket. Som Joan Didion en gång sa: Vi berättar historier för varandra för att leva. 

Text: Kristin M. Hauge 

Boka resa

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Looking for something special?

Filtrera din sökning

Close