/\

ANNONS

Muralmålaren Chris Rutterford. Foto: Magnus Glans
Muralmålaren Chris Rutterford. Foto: Magnus Glans

Människor

Målningar för folket

Den skotske konstnären Chris Rutterford ägnar sig åt att göra enorma muralmålningar i naturlig skala av människor han träffar i vardagen. Det är bokstavligt talat ett oändligt projekt.

– Jag har alltid velat vara Michelangelo, erkänner Chris Rutterford. Jag har alltid gillat den robusta ambitionen i hans konst. Han ägnade sig åt att berätta spektakulära berättelser och åt att underhålla massorna. Han är fortfarande den främsta orsaken till att vi dras till Vatikanen. Jag vill ge ytorna liv på samma sätt som han gjorde.

Den kiltklädde Rutterford har ett förflutet som serietidningsillustratör. Hans första målning i storformat var en krigsmålning på 2x3 meter som kallades ”Det jakobitiska upproret”, och som skildrade Bonnie Prince Charlie och hans armés intåg i Edinburgh på 1700-talet.

– Den tog mig ett och ett halvt år att färdigställa, säger han. När jag insåg att jag behövde levande modeller och en deadline ordnade jag ett event där jag ställde målningen på golvet och bjöd in folk att bli en del av min armé. Folk dök upp iförda peruker och svärd och satt för mig och jag målade in dem i min målning. Sedan dess har min huvudsakliga syssla varit att bygga gemenskap genom min konst.

Chris Rutterford vill måla konst som genomsyras av liv. Foto: Magnus Glans

Att förvandla målningarna till happenings har blivit hans specialitet. Chris Rutterford målar på konstgallerier och festivaler och live på gatorna, och har medverkat i TED Talk-konferenser (Technology, Entertainment & Design) över Atlanten till UCLA i Los Angeles. De senaste åren har han gjort en rad stora målningar, för det mesta med, eller föreställande stora folksamlingar.

– Ibland målar jag folksamlingen och ibland målar folksamlingen tillsammans med mig. Jag ser mina målningar som event för att skapa gemenskap. Jag kommer för det mesta ihåg alla jag har målat och den mänskliga interaktionen när jag träffade dem, säger han.

De senaste åren har Chris Rutterford gjort en 22 meter lång muralmålning av Tam O’ Shanter som bygger på Robert Burns dikt om en berusad bonde, en 20 meter lång avbildning av supportrarna på Ibrox fotbollsstation som firar ett mål och en 25 meter lång målning av ett traditionellt skotskt nyårfirande, med 3 000 porträtt av verkliga människor. Dessutom har han gjort en 60 meter lång muralmålning tillsammans med 300 skolbarn från fyra skolor. Han har också hjälpt till att skapa en ny frizon för gatukonst.

Chris Rutterford. Foto: Magnus Glans

– Ärligt talat tycker jag att den moderna konsten ofta har ganska blygsamma ambitioner, säger Chris Rutterford. Att måla kan anses som gammalmodigt, men precis som i Sixtinska kapellet känns det som om människor fortfarande tycker det är väldigt spännanden när de råkar på en konstnär som bekräftar vad de tycker att konst faktiskt ska vara.

För att hinna måla så många människor, människor som ofta bara går förbi, måste han måla snabbt. Och han tror att omedelbarheten ger hans bilder mer emotionellt tryck. 

– Jag vill att mina konstverk ska genomsyras av liv, säger han. Om åskådarna kan läsa mitt behov att kommunicera, då har de större chans att känna en emotionell koppling till bilden.

Han medger att han aldrig riktigt blir färdig med en målning.

– Jag tror inte att färdiga målningar gör någon lycklig – de är döda när de är klara. Det som fascinerar publiken mest är själva skapelseprocessen. Jag håller på med en målning av fotbollsklubben Rangers för Bristols Sports Bar i Glasgow – de ville fånga glädjen i målögonblicket. Jag bygger vidare på den var tredje månad, och fogar in fler och fler människor. Det kommer aldrig ta slut… 

Text: Sofia Zetterman 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng