/\

ANNONS

Mats Zuccarello, 27, älskar livsstilen i New York. Foto: Pontus Höök
Mats Zuccarello, 27, älskar livsstilen i New York. Foto: Pontus Höök

Mats Zuccarello gör succé i The Big Apple

Det är den imponerande talangen hos Mats Zuccarello som har tagit denne kortväxte dynamo från en liten Oslo-damm till den stora New York-dammen.

I Hovin, ett område i Oslo, finns en liten damm som fryser på vintern och är perfekt för alla barn som vill åka skridskor. Den ligger bland röda tegelstenshus, ett stenkast från Valle Hovin, en skridskotävlingsarena, och Vallhall, en arena för inomhusfotboll.
Man kan se dammen från husen på kullen och har man tur är det några barn som leker där. Och precis som hos alla barn försiggår halva spelet på isen och den andra halvan i deras huvuden. Ingen är bara sig själv, för alla låtsas att de är någon känd spelare. 

Detta är Mats Zuccarello Aasen

Hockeyspelare, New York Rangers
Född: 1 september 1987 i Oslo
Längd: 171 cm
Vikt: 80 kg
Skjuter: Left

Statistik i NHL, säsong:

2010–11: 42 matcher, 6+17=23 poäng
2011–12: 10 matcher, 2+1=3 poäng
2012–13: 15 matcher, 3+5=8 poäng
2013–14: 77 matcher, 19+40=59 poäng
2014–15: 62 matcher, 12+27=39 poäng*

* fr.o.m. 9 mars 2015

När Mats Zuccarello, forward i New York Rangers som spelar sin femte säsong i National Hockey League, var liten var hans hjältar Peter Forsberg och hans klubbkompisar i Colorado Avalanche, kanadensarna Joe Sakic och Patrick Roy. Väggarna i hans rum var tapetserade med affischer på de tre.
På samma vägg, som nu är hans brors rum, finns idag en New York Rangers-tröja med siffran 36 och ”Zuccarello” på ryggen.
Tiderna har verkligen förändrats.

Hobbiten

Idag är Mats Zuccarello New York Rangers-fansens favorit och kallas för ”Hobbiten”, tack vare att han är så kort och dessutom påfallande lik Elijah Wood, skådespelaren som spelade Frodo Baggins i filmerna om Sagan om ringen.
Idag är det Mats Zuccarello som kan få ett utsålt Madison Square Garden att unisont skrika ”Zuuuuuuuuuuuuuuuuc”. Han är den ende spelaren från Norge i NHL och den här säsongen slog hand Espen Knutsen som Norges bästa målgörare i NHL någonsin.
Även om den där dammen kanske inte var startpunkten för Mats Zuccarellos hockeykarriär (han bodde i Hasle, inte långt därifrån i Oslo, när hans mamma Anita anmälde honom till en hockeyskola), så var det där han slipade på sina färdigheter både före och efter lagträningen.
– Som barn var jag ganska hyperaktiv och jag tror att min mamma var något av ett hockeyfan, så hon anmälde mig till en lokal hockeyskola när jag var tre år. Jag är den förste i min familj som spelar hockey, det finns ingen sådan tradition, säger Mats Zuccarello, vars morfar emigrerade till Norge från Sicilien.
Hans mamma Anita kunde se dammen från deras hus och när Mats Zuccarello blev äldre släppte hon av honom vid träningsrinken Jordal Amfi, som var hockeyarena för OS 1952. I en dokumentärfilm av MSG Network kallar Mats Zuccarello rinken för sin ”barnvakt”.
När det blev dags för gymnasiet var det tydligt att Mats Zuccarello hade talang nog att gå långt. Han sökte och kom in på NTG, ett särskilt hockeyprogram i Bærum utanför Oslo med kopplingar till Frisk Askers hockeyklubb. Skolavgiften var inte obetydlig, men mamma Anita tyckte att det var värt det.

Mats Zuccarello sätter åter Norge på NHL-kartan. Foto: AlloverpressFrån Norge till New York via Sverige och Ryssland

Mats Zuccarello dominerade juniorligorna med nära ett mål per match och debuterade i norska ligan vid 18 års ålder. Men på grund av längden var det många som tvivlade på att han skulle kunna bli proffs.
– Jag har alltid fått höra att jag är för liten, även när jag tog steget upp i den norska hockeyligan. Tränarna verkade tro på mig, men experterna runt sporten gav mig ingen chans, säger Mats Zuccarello.
– Jag antar att jag klarade mig hyfsat, men när jag bestämde mig för att spela i Sverige fick jag återigen höra att jag var för liten för att klara det.
Under sin sista säsong i Norge tog han Frisk Asker till slutspelsfinal. De förlorade mot Storhamar men han vann priset som ”Årets spelare” och slutade trea i poängligan, trots att han missat tio matcher. Han var en stor fisk i en liten damm och det var dags att flytta till en större damm: den svenska elitserien.
– Han har alltid varit en exceptionell spelare, en fantastisk talang med en fantastisk skicklighet. När han flyttade till Sverige hade han redan dominerat den norska ligan, säger Alexander Bonsaksen, barndomsvän och själv spelare i det norska hockeylandslaget.
– Sedan gjorde han samma sak i Sverige, tillägger han.
Mats Zuccarello skrev på för Modo och vann poängligan under sin andra säsong. Han fick också spela med sin idol, Peter Forsberg, och representera Norge i vinter-OS i Vancouver. Det var första gången Norge kvalificerat sig till OS sedan 1998, då NHL-proffs fick tillåtelse att delta. Mats Zuccarello gjorde inga mål i OS (Norge gjorde bara fem mål på tre matcher) men skickligheten och orubbligheten hos den norske hobbiten gjorde intryck på flera NHL-ledare.
– Drömmen var att bli en bra svensk elitseriespelare och att tjäna tillräckligt mycket pengar för att klara mig under karriären. Efter OS fick jag många erbjudanden och till slut ett samtal från Glen Sather, general manager i Rangers, säger Mats Zuccarello.
– Det var kanske ett liv i New York som fick mig att välja Rangers, tillägger han med ett skratt.

Ett bakslag fick honom att verkligen nå sin potential

På matchfria dagar väntar Mats Zuccarello på trottoaren för att Carl Hagelin ska hämta honom till träningen. Rangers och basketlaget Knicks ägs av familjen Dolan och de har en modern träningsanläggning i Tarrytown, ungefär 40 minuters bilresa norr om Manhattan.
Laget tränar på isen i runt en timme och sedan går spelarna till gymmet, får massage och träffar media. Därefter kör Carl Hagelin och Mats Zuccarello tillbaka till stan, tar kanske en tupplur eller skypar med vänner.
Mats Zuccarello och Carl Hagelin har blivit goda vänner – de är nästan lika gamla och har samma intressen.
– Carl och jag står varandra ganska nära och umgås även då det inte är säsong. Och Derrick Brassard. Jag spelade tillsammans med [lagkaptenen] Ryan McDonagh i AHL. Hela laget med Rick Nash, Martin St. Louis och Henke [Lundqvist] är en stor grupp kompisar, men jag står närmast Carl och Derrick, säger han.

”Jag är den förste i min familj som spelar hockey – det finns ingen sådan tradition.”

– Han är verkligen en skön kille. Skojar alltid och är rolig, säger Henrik Lundqvist.
– På gott och ont, tillägger han med ett skratt. Ibland blir det bara för mycket.
Men det är hans bekymmerslösa, ta-saker-som-de-kommer-inställning som har tagit Mats Zuccarello dit han är idag. Det och oräkneliga timmar på dammen, i Jordal Amfi-rinken och på lagträningar.
– Han brukade se upp till andra spelare och sedan komma till träningen och imitera deras stil. Ena dagen var han Peter Forsberg, andra Ilya Kovalchuk, säger Alexander Bonsaksen.

Förmågan att imitera stjärnorna gav Mats Zuccarello den skicklighet som krävs för att komma in i världens bästa hockeyliga, trots uppenbara utmaningar – inte bara längden. Bland annat det faktum att han är från Norge, ett land som bara lyckats skakat fram sju NHL-spelare och där en av dem, den förste, Bjørn Skaare, bara spelade en enda match med Detroit Red Wings i november 1978.
Men det krävdes en motgång för att få honom att verkligen nå sin potential.
– Den första säsongen med Rangers var bra, men under mitt andra år fick jag inte mycket istid, så jag skrev på för Metallurgi i ryska Magnitogorsk i KHL. Jag fick spela med en del jättebra spelare, hade en bra tränare och mot slutet av säsongen fick jag chansen att återvända till New York, säger han.
– Jag kom ganska långt på bara talang och det tog ett tag innan jag förstod vad som verkligen krävs för att bli en riktig proffsspelare och hur jag skulle träna när det inte är säsong, säger han.
Alexander Bonsaksen har en annan förklaring till varför Mats Zuccarello kunde vända sitt spel i Ryssland.
– Jag tror han blev lite lättare där – och snabbare igen. När han kom till NHL fick han höra att han skulle gå upp i vikt, lägga på sig muskler, men i Ryssland jobbade han hårdare och, tja, maten var väl inte den bästa, säger han.
– Jag har alltid velat ha roligt och har kanske inte tagit saker på så stort allvar som jag borde. Jag tror att det löser sig till slut. Men, man lever och lär, lever och lär, säger Mats Zuccarello.
Oavsett varför så ringde Rangers och Mats Zuccarello tackade ja, efter lite funderingar – och påtryckningar från mamma och brorsan. Förra året hade han gjort flest poäng i laget och blev den förste norske spelare som fick spela i Stanley Cup-finalen.
Det är svårt att inte gilla den här kortväxte hockeytrollkarlen som är full av energi, alltid ger allt och som, när Rangers gör mål, hänger på sina lagkamraters ryggar.
Det är därför hans tröja är en av dem som säljs mest i Madison Square Garden och i närliggande sportaffären Modell’s. Det är därför Mats Zuccarello är en av få Rangers-spelare som har en egen miniatyr, tillsammans med NHL-stjärnorna Rick Nash, Ryan McDonagh och Martin St. Louis.
– Det är lite kul att det finns en miniatyr av mig. Mamma har faktiskt köpt en, säger han med ett leende.

Älskar att bo i New York

Speldagar har laget sin morgonträning på Madison Square Garden och äter lunch på arenan innan spelarna går hem och vilar. Sedan promenerar Mats Zuccarello till arenan.
– Det är perfekt. Det är bara fem minuters promenad för mig. Skönt att få lite frisk luft, säger han.

Fansen kan helt enkelt inte få nog av hobbiten.

Efter fem år i stan har Mats Zuccarello fått en del vänner i New York, även om det inte alltid är så lätt med ett schema som består av 82 matcher och där hälften av dem spelas på annan ort i USA eller Kanada. När det inte är säsong åker Mats Zuccarello tillbaka till Oslo. Men en del av hans hjärta är kvar i The Big Apple.
– New York är en fantastisk stad med alla sorters människor och kulturer, från hipsters till miljardärer. På något sätt finns det plats för alla, alla kan hitta sin plats här, säger han.
Jag tror att folk njuter mer av livet här. Det är okej att gå ut och ta en öl en tisdag kväll och man är inte ensam, men om man gör det i Norge tittar folk på en som om man vore ett fyllo. Folk kommer till New York för att uppfylla sina drömmar.

”Jag har alltid fått höra att jag är för liten, även när jag tog steget upp i norska hockeyligan.”

Kanske var det därför han skrev på för en förlängning med Rangers, och, enligt uppgift, gav efter på sina löneanspråk. Inte för att ett fyraårskontrakt värt 18 miljoner dollar skulle vara en dålig deal.

Men om han hade blivit en så kallad unrestricted free agent hade han kunnat ta emot erbjudanden från alla 30 NHL-lag, inte bara Rangers. En massa lag skulle ha stått i kö för att få hans underskrift på ett långtidskontrakt.
– Det var både skrämmande och spännande på samma gång. Jag vet att jag skulle ha fått erbjudanden, men lönen är inte allt. Jag har varit här hela min NHL-karriär och det skulle ha varit trist att lämna New York.
– Det var svårt att inte tänka på att bli en free agent, trots att folk alltid säger att de inte funderar på det. Men, jag är bara människa.
I New York är han både kändis och en av åtta miljoner invånare. Han har miniatyren, han har gjort reklam och han är älskad av fansen – men han kan promenera till arenan.
– Jag gillar inte att vara för mycket i strålkastarljuset. Därför tackad jag till exempel nej till att vara med i Skavlan. Hur intressant skulle de vara för svenskar att se en NHL-spelare intervjuas, de har ju massor av spelare. Jag gillar att ligga lite under radarn och bara leva mitt liv, säger han.
Men på världens mest kända arena kan alla hans namn.
ZUUUUUUUUUUUUUUUUUUC!

Rangers fans behöver inte oroa sig: Mats höll aldrig någon Stanley Cup-ring på omslaget, så det finns ingen förbannelse.

Text: Risto Pakarinen

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Looking for something special?

Filtrera din sökning

Close