/\

ANNONS

Foto: Samuel Unéus

Människor

Möt: David Dencik

I verkligheten är den svenskdanska skådespelaren David Dencik en älskvärd familjefar. Men på film och tv har han spelat många skurkar. Det gör han även i den kommande James Bond-filmen No time to die.

Han är en av de flitigast anlitade skådespelarna i Skandinavien. Han har jobbat med en lång rad stjärnregissörer – Steven Spielberg, Jane Campion, David Fincher och Tomas Alfredson, för att bara nämna några. Men trots det kan David Dencik promenera omkring ganska obemärkt på Stockholms och Köpenhamns gator. Det är få som känner igen honom och ännu färre som besvärar honom om en autograf.
– Jag kanske inte blir tillräckligt bra på bild, säger han med ett skratt.
– Men kanske kommer det här att förändras med den kommande Bondfilmen. Den skulle kunna påverka.

Dencik säger att hans förhoppning är att få göra färre men större roller i engelskspråkiga filmer.Det skulle den definitivt. Dencik har en stor roll i No time to die, Bondfilmen är den tjugofemte i raden. I skrivande stund är karaktären han spelar en väl bevarad hemlighet. Men enligt uppgifter i pressen ska han vara en av skurkarna. 

Han påpekar att många tror att skandinaver som castas till Bondfilmer ofelbart får spela onda roller. Och Dencik har en gedigen meritlista som filmskurk. 

Dencik bor i Köpenhamn med sin fru och deras två barn, två och fyra år. Men för att komma bort från film- och tv-världen tillbringar de några veckor varje år i sommarhuset på Tyresö utanför Stockholm. Han vet dock inte helt säkert hur länge han är ledig den här gången. Bondfilmens produktionsteam kan när som helst höra av sig och säga att de bokat plats åt honom på nästa flyg till London eftersom han behövs i Pinewood Studios där 007-inspelningen pågår.

– Vi körde hit från Köpenhamn och såg fram emot flera veckors ostörd semester, berättar han. Men de hade inte hunnit längre än till Gränna, tre timmar söder om Stockholm, när ett mobilen plingade till. Det var ett mejl som berättade att Dencik måste bege sig till London tidigare än planerat. Fast den här gången tar han med sig familjen.
– Jag har hyrt en lägenhet och vi kommer att vara där en vecka.

Skådespelare som jobbar internationellt vet att de ibland måste släppa allt med kort förvarning och snabbt ge sig av utomlands. När det är frågan om kortare uppdrag reser Dencik ensam och gör resan till en kort solosemester. Ensam på hotellet kopplar han av i badet och ser på tv, och han säger själv att han ”trivs som en fisk i vattnet”.

Men han har börjat inse att längre uppdrag, som inspelningen av andra säsongen av miniserien Top of the lake i Sydney, sätter stor press på hustrun Sofie, som är jurist i Köpenhamn.
– Det är tufft att vara ensam och ha hand om två små barn. Det är tungt för den som blir lämnad hemma och ska ta hand om barn som blir kräksjuka, får getingbett och bråkar med varandra. Så numera följer hela familjen med när jag har en större roll i någon tv-serie utomlands.

Sedan genombrottet med en kortfilm år 2000 har Dencik, 44, medverkat i över 90 filmer och tv-serier. Parallellt med det har han även uppträtt i scenproduktioner på exempelvis Dramaten i Stockholm.
– Jag har varit skådespelare ända sedan jag som liten levererade repliker från Tintin och Alfons Åberg, precis som mina barn gör idag. Men det var en lång resa innan jag kunde förverkliga min dröm och uppträda inför publik.

Denciks svenska föräldrar, psykologiprofessorn Lars Dencik och filmhistorikern Kerstin Allroth, flyttade med familjen till Köpenhamn när han var nyfödd. Där växte han upp tillsammans med sin bror Daniel, som nu är författare och filmregissör.  När David var 25 flyttade han tillbaka till Stockholm för att studera vid Stockholms dramatiska högskola.

Dencik hyllades för sin roll som advokaten Peder Sander i Netflixserien Störst av allt. Foto: Netflix

Kort efter examen fick han jobb på Dramaten. När anställningskontraktet löpte ut några år senare bestämde han sig för att söka sig vidare. Han tackade ja till två mycket attraktiva erbjudanden. Det ena var från Danmark: att spela mot Trine Dyrholm i filmen En såpa. Det andra erbjudandet, som kom från Sverige, var huvudrollen i Lasermannen, en miniserie om den rasistiska seriemördaren John Ausonius. En såpa rosades på filmfestivalen i Berlin, men det var Lasermannen som gav Dencik hans genombrott i Sverige. 

Just nu är han aktuell i huvudrollen i den svenska filmen Quick, där hans rollfigur har en del gemensamt med huvudpersonen i Lasermannen. Karaktären han spelar, Thomas Quick, har dömts för flera mord och är Sveriges mest välkända seriemördare. Men den grävande journalisten Hannes Råstam, som skrivit boken ”Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare” har genom omfattande forskning visat att Quick aldrig begick några av brotten han fällts för. Alla erkännanden hade lämnats under påverkan av tung medicinering medan han var intagen på ett psykiatriskt sjukhus. De skandalösa rättsövergreppen i Quicks fall rönte stor uppmärksamhet och han frigavs. Nu använder han sitt ursprungliga namn, Sture Bergwall (Quick var ett slags alter ego). Filmen regisserades av Mikael Håfström, som även stod bakom den Oscarsnominerade filmen Ondskan som gick upp på vita duken 2003. 

Dencik säger att hans intresse för att spela Quick väcktes när Råstams bok kom ut 2012.
– Vad hände egentligen? Varför erkände han? Hur kunde han bli trodd? Jag trodde att rättssystemet var robustare än så. En man som är omhändertagen av psykiatrin borde inte betraktas som det mest trovärdiga av vittnen. Bergwall gjordes till syndabock på sjukhuset – och det var så det kom sig att han erkände alla brott han anklagades för.

– Jag började studera rollen när jag läste boken”, fortsätter Dencik. 
– Jag tänkte mig in i huvudrollen men faktum är att jag identifierade mig mycket mer med Råstam, som utredde fallet. Boken skakade mig verkligen. Det kändes som om man inte kunde lita på någon. Inte polisen, inte psykiatrikerna, inte Högsta domstolen och inte – om du ursäktar – journalisterna. Sverige hade lagt sig platt för auktoriteten. Fallet Thomas Quick är en nationell tragedi för Sverige och ett fullständigt rättshaveri.

Dencik spelade huvudrollen i filmen Lasermannen, som bygger på den verkliga berättelsen om John Ausonius.

Under inspelningen mejlväxlade Dencik med Sture Bergwall, men de båda träffades aldrig. Det var en gränsdragning han hade lärt sig när han spelade John Ausonius, den kallblodiga mördaren som sköt personer med utländskt ursprung med lasergevär.
– Jag ville gärna träffa Ausonius, men producenten sa nej. Han ville inte att Ausonius skulle få chans att påverka processen. Så jag förhöll mig likadant till Quick.

Dencik är medveten om att filmen Quick kommer att väcka mycket diskussion. Men han menar att om filmerna om Ted Gärdestad och Astrid Lindgren hade föregåtts av rubriker i medierna, skulle de också ha väckt reaktioner. Han hoppas att filmen Quick ska få publiken att vilja ta reda på mer om rättsövergreppen den skildrar. 

Dencik har alltså spelat två av Sveriges mest kontroversiella brottslingar. Men finns det någon roll han skulle tacka nej till? 
– Det finns filmer jag inte vill medverka i, till exempel sådana som förhärligar våld. Men de är ganska sällsynta. En gång tackade jag nej till en roll av personliga skäl. Det var en film som hette Fatima som handlade om bön och hur böner kan leda till fred i världen. Visst finns det folk som tror att böner fungerar på det sättet, men det stämmer inte med min övertygelse.

Dencik är som lyckligast när han står på scen eller framför kameran i en roll som ”riktar strålkastarljuset mot kulturpolitiken”, något som är lite av en svensk filmtradition.    

Många av de produktioner han medverkat i, som Chernobyl, Quick och Störst av allt, är filmer och tv-serier som tittarna kan lära sig något av. Uppbygglig film må vara en utdöende konstform, men enligt Dencik är genren en fin svensk tradition. 
– Om det görs på rätt sätt kan det ge upphov till något nytt och spännande. Den bästa feedback man kan få är att publiken engagerar sig i det man försöker säga och att det leder till en större debatt.

Sedan finns det filmer som är ren underhållning, som den kommande Bondfilmen No time to die. Arbetet med den är speciellt, enligt Dencik:
– Det här är nog det närmaste du kan komma att vara en kunglighet inom filmindustrin, i synnerhet i Storbritannien där inspelningen sker. Första gången jag skulle träffa regissören, Cary Fukunaga, gick jag förbi Buckingham Palace. Det var en militärparad just då och de spelade ledmotivet från Skyfall.

Tidigare Bondfilmer var enligt Dencik ”nästan som barnfilmer”. 
– Men Daniel Craig gav dem en ny kraft. Han kan spela sårbar, han blir verkligen kär. Innan dess tyckte jag att det var lite för mycket av komedi över Bondfilmerna.

Hur kommer då den nya Bondfilmen att påverka hans karriär? ”Fråga mig igen om två år”, säger Dencik.
– Jag hoppas och tror att den kommer att förändra mycket. Bond är överallt, i alla världens hörn. Min förhoppning är att få göra färre men större roller i engelskspråkiga filmer. Enda kravet är att de ska vara relevanta.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng