/\

ANNONS

Boka resa

Olympiern Tina Røe Skaar. Foto: Geir Dokken
Olympiern Tina Røe Skaar. Foto: Geir Dokken

Människor

Möt taekwondo olympiern Tina Røe Skaar

När hon mådde som sämst kunde kampsportaren Tina Røe Skaar inte komma upp ur sängen. Nu är hon ett av Norges olympiska hopp i Rio.

Om Tina Røe Skaar

Född: 31 augusti 1993
Bor: Oslo
Familj: Partner och hund
Karriär: Tränar taekwondo på heltid och är medlem i landslaget. Kvalificerade sig i Istanbul till OS 2016. Bronsmedalj i EM i olympisk viktklass i Naltjik, Ryssland. Två silvermedaljer i U21-EM i Aten och Chisinau 2013–2014. Kvartsfinalist i Europeiska spelen 2015. Guldmedalj i Turkish Open och Fujairah Open 2015 (internationella rankningstävlingar).
Viktklass: 67 kg
Online: sponsor.no/Tina


Följ Tina på Facebook

Read more

Det är söndag och ingen träning inplanerad för Tina Røe Skaar, ovanligt med tanke på att hon tränar två gånger om dagen. Årets stora händelse, OS i Brasilien, börjar den 5 augusti, och då ska Tina Røe Skaar tävla för en medalj i teakwondo. Inget särskilt med det, förutom att hon för ett par år sedan knappt kunde komma upp ur sängen.

– Mitt främsta mål var att bli bra och börja träna igen. Den drömmen fanns alltid längst bak i huvudet. Jag visste inte ens om jag fick drömma så långt fram som att åka till OS, säger hon till Scandinavian Traveler.

För tio år sedan, när hon var 13, kände hon sig utmattad och håglös. Läkaren kunde inte hitta något allvarligt fel, men hon fick diagnosen körtelfeber. Men hon blev inte bättre och när hon mådde som sämst var hon tvungen att krypa mellan sängen och soffan.

Sedan blev hon diagnosticerad med ME (myalgic encephalomyelitis), som ibland även kallas kroniskt trötthetssyndrom.

– Vi hade ett parkeringstillstånd för funktionshindrade i byrålådan hemma. Jag kunde inte bära henne så vi hade kryckor, en rullstol och en duschstol. Vissa dagar låg hon 17 timmar i sträck, säger Espen Skaar, Tina Røe Skaars pappa, som är SAS-pilot.

– Jag kände mig helt förvirrad. ME är knepigt för det är svårt att diagnosticera. Man kan inte ta ett blodprov för att se om man har det. Det finns många som tvivlar på att man faktiskt är sjuk. Jag förlorade många vänner när jag var sjuk och blev mobbad i skolan bara för det. Träningen betydde allt för mig, tillägger Tina Røe Skaar.

Eftersom det inte finns något blodprov och eftersom diagnosen ME ges efter att andra sjukdomar har uteslutits kan en persons ME vara helt annorlunda än en annans när det gäller både grad och de symtom som personen upplever.

Tina Røe Skaar är en av de få tursamma personer som blev bättre. Hon tillskriver sitt tillfrisknande en kognitiv beteendekurs.

Hennes pappa har ända sedan starten varit en viktig person i hennes karriär.

– Jag har provat allt från handboll och balett till att sjunga. Pappa spelade squash på gymmet där taekwondoklubben tränade. Jag brukade sticka in huvudet genom dörren för att titta på dem och efter att ha tiggt och bett i sex månader fick jag äntligen börja, säger hon.

Sedan gick allt slag i slag, med perioder av toppar och djupa dalar, men idag skulle Tina Røe Skaar inte ha velat vara utan sin sjukdomshistoria.

Det finns många citat som verkligen har hjälpt mig i livet och som inspirerar mig.  Jag har en tatuering på ryggen av [den japanske författaren] Haruki Murakami: ”Smärtan är ofrånkomlig. Lidandet är valfritt.” Foto: Geir Dokken

När man kör i diket lär man sig snabbt att uppskatta saker. Jag tror att alla skulle dra nytta av att hamna där ibland, eftersom man lär sig så mycket om sig själv när man börjar bygga upp sig igen. Idag är jag mer uppskattande när jag ser vart det har tagit mig, säger hon. 

Ett år efter att hon besegrat sin sjukdom kvalificerade hon sig för de norska mästerskapen – och vann.

– Jag hade fått tillbaka mitt liv. Tolv månader senare blev jag invald i landslaget och sedan dess har det handlat om att gradvis bli bättre och bättre, för att se hur bra jag kan bli, säger hon.

Det är otroligt svårt att kvalificera sig till OS. Miljoner taekwondoutövare från hela världen slåss om de 128 platserna. I januari fick Tina Røe Skaar sin biljett vid en kvaltävling i Istanbul. Det är fjärde gången en kvinnlig norsk taekwondofighter kvalificerat sig till OS sedan det blev en olympisk gren år 2000.

"Det finns en viktig skillnad mellan självförtroende och självkänsla."

– När vi var i Istanbul vände sig landslagsläkaren till mig och sa ”Ser du alla andra runt henne? Om ett år eller så är de bortglömda. Men inte Tina.” Många av oss når botten, men Tina har varit längre ner än så. Hon har en extremt hög smärttröskel. Många av hennes konkurrenter har nått sin potential, men Tina har mer att ge, säger Espen Skaar.

David Cook, doktor i biomekanik och tränare för taekwondolandslaget, hade hört talas om Tina Røe Skaar innan han kom till Norge. Han såg snabbt hennes potential.

– Min föregångare Stig Kramer hade öronmärkt henne som framtidstalang. Hon är enormt fokuserad på att uppnå det som de flesta andra bara drömmer om: att vinna en OS-medalj, säger David Cook.

– Hon är extremt bra på att nollställa sig, så att hon blir av med allt gammalt ”bagage”. Det innebär att hon kan vända situationer som många andra är rädda för till något positivt. Hon växer med situationen.

För Tina Røe Skaar var taekwondo och lagkamraterna en tillflyktsort där hon kunde slappna av under jobbiga perioder. Idag är hon mer avslappnad när det gäller hennes egen position och hon känner att det är viktigt att prata om hennes egen resa och nå ut till andra.

Foto: Geir Dokken

– Genom taekwondon har jag fått ett större självförtroende. Det finns en viktig skillnad mellan självförtroende och självkänsla. Självförtroende handlar om att veta att man klarar det man sysslar med. Självkänsla är något jag har haft problem med sedan jag blev sjuk och blev mobbad, säger hon.

När Tina Røe Skaar var sjuk fastnade hon för dataspel eftersom det inte fanns mycket annat att göra under de få timmar som hon kände sig lite piggare och inte var i skolan. Och det innebar ytterligare en bonus.

– Det är lite pinsamt att erkänna, men jag träffade min partner via dataspelandet. Vi pratade med varandra i sex månader online via Xbox innan vi till slut träffades. Jag var fruktansvärt blyg men han vägrade att acceptera ett nej. När man pratat med någon i sex månader innan man träffas så pratar man om en massa konstiga saker, så vi hade lärt känna varandra väl, säger hon.

Nu gör hon sig redo för resan till Rio de Janeiro och hon ser sig själv högst upp på prispallen.

– Jag tänker i stort sett följa den rutin som gjorde det möjligt för mig att kvalificera mig. Precis innan vi åker till Rio har jag sagt att jag vill tillbringa ett par dagar i Portugal eller Spanien för att få en känsla av att vara borta och separera de två halvorna av mitt liv. Det kommer att hjälpa mig att slappna av mer när det gäller var jag befinner mig och att komma in i rätt stämning, säger hon om sina förberedelser.

– Som Mike Tyson säger: ”en nöjd fighter är en farlig fighter”, och är man på ett bra ställe presterar man automatiskt bra. Om man kan le när man tränar är allt bra.

Och hon ler hela tiden numera. 


Text: Øysten Tronstad

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng