/\

ANNONS

Bostons proffslag har vunnit totalt 35 mästerskap i baseboll, amerikansk fotboll, basketboll och ishockey. Foto: Jared Leeds
Bostons proffslag har vunnit totalt 35 mästerskap i baseboll, amerikansk fotboll, basketboll och ishockey. Foto: Jared Leeds

Resmål

Bostons hjärta finns i sporten

Aldrig någonsin skulle någon i Boston säga: ”Bästa eller sämsta sportminnet? Nej, det har jag nog inget.” Devin Wilson förklarar själva själen i den nuvarande mästarstaden.

Man kan försöka få ett grepp om Boston via maten (clam chowder – musselsoppa, baked beans – vita bönor i tomatsås, lobster roll – korvbröd fyllt med hummer och majonnäs) eller stadens rika historia och alla imponerande sevärdheter (Prudential- och John Hancock-skyskraporna, parken Boston Common, saluhallen Faneuil Hall) eller via rockbanden (Aerosmith, Boston, the Pixies), och man skulle få en ganska god bild av staden.
Men det bästa sättet att komma åt hjärtat i Boston är att gå via idrottslagen och de fans som följer dem.

Alla har ett bästa eller sämsta sportminne

Fråga idrottsfansen i Boston vilken deras största stund i idrottshistorien är, så kommer svaren förmodligen att variera beroende på vilken favoritsport de har.
Ett Bruins-fan skulle förmodligen säga Bobby Orrs legendariska ”flygande” mål 1970, som resulterade i Bruins första Stanley Cup sedan 1941. Ett yngre fan skulle kunna prata länge och väl om den lite senare och mer dramatiska Stanley Cup-vinsten 2011 över Vancouver Canucks, om målvakten Tim Thomas eller den 202 cm långe slovakiske försvararen Zdeno Chara.

Red Sox har varit nära många gånger, men de vet också hur det är att förlora. Foto: Gettyimages

Ett Celtic-fan tar eventuellt upp sjunde omgången av NBA-finalerna 1984 med Celtic-legenden Larry Bird som vann över sin karriärlånga rival Magic Johnson från Los Angeles Lakers. Eller så skulle de kunna prata om NBA-mästerskapet 2008, då Celtics återigen slog Lakers. (Lite kuriosa: dessa två lag har tillsammans vunnit fler än hälften av alla NBA-mästerskap i historien.)
Patriot-fans skulle förmodligen ta upp Adam Vinatieris Super Bowl-vinstmål 2002, men de skulle också nämna Vinatieris ”snow kick”-mål samma säsong, eller hans Super Bowl-vinstmål 2004. Och låt dem inte ens börja snacka om stjärnquarterbacken Tom Brady.

Red Sox. Foto: Jared Leeds

Red Sox-fanset pratar utan tvekan om sjunde omgången av American League-mästerskapen 2004, då Boston kom tillbaka efter ett underläge med 0-3 i matcher till att slå sina ärkerivaler New York Yankees i vad som måste vara en av de bästa comebackerna i hela idrottshistorien. De gick vidare och vann World Series för första gången på 86 år och bröt därmed den ökända ”förbannelsen” över laget. Sedan dess har Red Sox även vunnit World Series 2007 och 2013. 
Ser du vartåt det lutar? Det finns en massa härliga sportminnen i Boston genom åren. Under de senaste 15 åren har det varit häpnadsväckande många.
På 2000-talet hade Bostons proffslag förmodligen sitt mest framgångsrika årtionde i idrottshistorien, då man vann nio mästerskap (fyra av Patriots, tre av Red Sox och ett var av Celtics och Bruins).
Men det slutade inte där.
Bruins blev mästare igen 2011, Red Sox 2013 och Patriots 2014. Man fattar det knappt. Och för en stad som är besatt av sport har det varit en enorm resa.
Men det finns ett aber. Och det är ett stort aber, för det är en påminnelse om vad idrott egentligen handlar om och varför vi älskar idrott som en metafor till livet: Det finns nästan lika många hemska sportminnen i Boston, då förkrossande förluster fullständigt har knäckt de hängivna fansen.
Bostonborna minns Bill Buckners beryktade misstag under World Series i baseboll 1986. De kommer aldrig att glömma Patriots förlust mot New York Giants i Super Bowl XLII, en förlust som raserade deras perfekta säsong 2007.

När än ett Bostonlag spelar går Bostonborna ut för att stötta sina hjältar. Foto: Gettyimages

Jag nöjer mig med dessa, för två räcker. Men tro mig, det finns många fler.
Alla från Boston som läser det här kryper redan ihop och skruvar på sig i sina säten.
Och det är det som formar sportentusiasterna i Boston och Bostons själ. Det är vinsterna och förlusterna och allt annat som följer med när man sliter för att vinna och slippa förlusterna.
Det som är gemensamt för alla samtal om viktiga sporthändelser är den passionerade responsen, de genomtänkta övervägandena om vilken händelse det är och varför den är betydelsefull för dem. Det är så de är knutna till staden, sin familj och sina vänner, sina kollegor, grannar och sig själva.
Aldrig någonsin skulle någon i Boston säga: ”Bästa eller sämsta sportminnet? Nej, det har jag nog inget.”
Jag ser mig själv som ett medelmåttigt sportfan, och eftersom jag har vuxit upp i Maine har det alltid varit idrottslagen i New England som gällt för mig. Under de senaste cirka 12 åren har jag bott i storstaden Boston. Jag följer Sox och jag vet hur Brady ligger till.

”Det som formar sportentusiasterna i Boston och Bostons själ är vinsterna och förlusterna och allt annat som följer med när man sliter för att vinna och slippa förlusterna”

Till och med som genomsnittsfan vet jag exakt var jag befann mig då Red Sox tog hem World Series 2004. Jag har sett alla Patriots mästerskapsmatcher i rum fulla av skräniga fans med öppna brasor som eldats för fullt för att hålla rummet varmt mot den kalla vintern utanför. Jag kreverade tillsammans med likasinnade hockeyfans på sportbarer när Bruins vann Stanley Cup-finalen 2011.
Jag äger väl använda kepsar från Red Sox och Patriot. Personligen drar jag gränsen vid att bära tröjorna, men där skiljer jag mig från andra. På matchdagar i Boston, oavsett när på året, samlas vuxna män, kvinnor och barn i tröjor med det lag som spelar den dagen.
De kanske inte ens går på matchen, men de bär tröjan.
Sedan har vi den idrottshändelse i Boston som kanske övertrumfar alla andra när det gäller att röra vid stadens själ.
Och det har inget att göra med tröjor eller proffslag, eller med att vinna eller förlora, utan istället allt att göra med styrka, hjärta, stöd och segervilja. Det är bombattentatet vid Boston Marathon 2013.
Bombattentatet vid mållinjen vid den 117:e upplagan av världens äldsta årliga maraton dödade tre personer och skadade fler än 260. Sekunderna, dagarna och veckorna efter attentatet fick världen se den allra bästa sidan av Boston – en omedelbar vilja att hjälpa till, mänskligt samarbete, snabbt stöd, fast ledarskap, beslutsamhet, ett orubbligt fokus på att skipa rättvisa och sårbarhet tillsammans med mod.
Det är några av de saker som Bostonborna också älskar hos sina idrottslag när de är som bäst. Det var en fruktansvärd men också en förenande händelse, inte bara i idrottshistorien utan i stadens historia och den kommer att definiera staden Boston under många årtionden framöver.
Den populära hashtagen #bostonstrong i sociala medier sa allt och gör det fortfarande. 
Ett oförbätterligt sportfan som är född och uppvuxen i Boston sa till mig en gång att nobelpristagaren Rudyard Kiplings dikt ”If” tydligt sammanfattar Bostons själ. Det är också typiskt Boston att ett sportfan citerar en nobelpristagare. 

Så då avslutar vi väl med den:

Om du kan satsa allt på ett enda kort
Och förlora, och börja om från början igen
Och aldrig klaga eller tala om vad du gjort;
... Om du kan fylla var flyende minut
Med kamp och möda som befriar från tidens bann,  
Då är jorden din, och allt på den ditt till slut,  
Och – vad som är mer – då är du, min son, en man!

Svensk översättning: Erik Carlquist

 

Av Devin Wilson

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng