/\

ANNONS

Jadran Gamulin, en lokal sjöman och båtbyggare, visar oss förtrollande staden Dubrovnik. Foto: Getty Images
Jadran Gamulin, en lokal sjöman och båtbyggare, visar oss förtrollande staden Dubrovnik. Foto: Getty Images

Resmål

En dag i Dubrovnik

Ta en promenad genom den charmiga medeltidsstaden Dubrovnik med Jadran Gamulin, lokal sjöman och båtbyggare som är mäkta stolt över stadens maritima arv.

Jadran Gamulin på sin bakgård bredvid ett stort gammalt ankare. Foto: Mauro Rongione

Unga människor dyker rakt ner i Medelhavet från soldränkta pontoner. Fåfängt försöker de dra till sig uppmärksamheten och ordnar till håret innan de dyker i. Vi studerar allt detta från en udde med utsikt över Banje-stranden, måste-stället för Dubrovniks soldyrkande innegäng. Om bara ett par timmar kommer stranden att vara förvandlad till nattklubb där folk kommer att dansa med sand emellan tårna.

Banje är en del av en obruten sandstrand som sträcker sig från Pločeporten på östra sidan av Dubrovnik till ett kluster av legendariska hotell som slingrar sig upp för de branta sluttningarna med utsikt över den lilla muromgärdade staden Dubrovnik.

Bakom oss kan vi se och höra hur ungdomarna springer ikapp från skolgrindarna till havet och stranden. Många ortsbor tillbringar en stor del av sin ungdom på den här stranden, så även Jadran Gamulin, som växte upp lite längre ner på gatan. Från barndomshemmets balkong kunde han se familjens båt ligga förtöjd i den gamla marinan.

Jadran Gamulins far var en berömd havsforskare från ön Hvar i den kroatiska skärgården. Han grundade Marinbiologiska institutet i Dubrovnik. När Jadran var sju år, redan innan han kunde simma, lärde hans pappa honom att segla. Och när han växte upp utbildade han sig till kapten och båtbyggare, en vanlig karriärväg för unga män i Dubrovnik.

Nu, vid 72 års ålder, säger han att han har två fritidsintressen: kappsegling och att segla med gamla, traditionella fiskebåtar.

– Jag gillar båda lika mycket, men tävlandet finns i mitt DNA. Innan motorerna kom, var folk tvungna att lära sig segla snabbt.

Jadran Gamulins brunbrända och väderbitna ansikte vittnar om att han tillbringat en stor del av sitt liv på sjön. Fortfarande deltar han regelbundet i de många kappseglingar som anordnas i Dubrovnik under sommaren. Och han är mycket stolt över seglingstraditionerna i den här delen av världen.

– Det är som en resa genom olika kulturer, säger han. I decennier hade sjömännen på Medelhavet, från Grekland till Portugal, ett gemensamt språk för att kunna kommunicera med varandra. Ungefär 1 000 ord är fortfarande i allmänt bruk.

Seglingen är väldigt viktig för Dubrovniks turistekonomi. Längs den 10 mil långa kustlinjen som sträcker sig norrut från staden, får uppskattningsvis 6 000 personer sitt uppehälle från segling. 

Gamulin i sin Bracera. Foto: Mauro Rongione

– Den siffran minskar sakta, säger Jadran Gamulin. Idag ger sig många ungdomar från trakten ut på resor i Europa och kommer aldrig tillbaka. Men havet spelar fortfarande en viktig roll i våra liv. Över 700 enorma kryssningsfartyg dockar här varje år.

Vi promenerar längs de pittoreska, slingrande gatorna i Dubrovniks gamla stadskärna, som har varit med på Unescos världsarvslista sedan 1979. Jadran Gamulin är ett välkänt ansikte här, något som märks på antalet människor som säger hej.

Färre och färre ortsbor har råd att bo i den gamla delen av staden nu. Faktiskt bara knappt 1 000 av stadens totala befolkning på 27 000. Och många av ortsborna som lever här idag känner sig omringade av turister och tycker att de känns som att bo i ett stort friluftsmuseum. Merparten av den dagliga kommersen sker utanför stadsportarna.

Innanför murarna är staden bilfri, precis som Venedig, den stad som styrde Dubrovnik i 150 år. I stället för motorbuller är det fotgängarnas prat och ljudet av deras klackar mot den uråldriga stenläggningen som är soundtracket här. Högt däruppe, ovanför tegeltaken svävar svalorna.  

Alla Dubrovniks byggnader och kyrkor är byggda i sten från ön Korčula i den dalmatiska skärgården. Det sägs att det var där Marco Polo föddes och bodde innan han flyttade till Venedig och blev upptäcktsresande.

Jadran Gamulin pekar mot bryggan där hans familjs båt låg förtöjd när han var barn. Turister från alla världens hörn strövar runt i hamnen där utflyktsbåtarna väntar på sina kunder.

En kvart senare står Jadran på däck och blickar ut över det smaragdgröna vattnet. Vi går i land på Lokrum, den första ön i den dalmatiska skärgården, och han berättar för oss om den botaniska trädgården här, som skapades av Benediktinermunkar på 1000-talet. Sommartid är vikarna runt ön mycket lockande för simmare. 

Banje - stranden du som soldyrkare måste besöka. Foto: Mauro Rongione

Tillbaka på kajen i gamla stan styr Jadran kosan mot Gradska Kavana, ett café som är inhyst i byggnaden där Dubrovniks mäktiga skepp en gång byggdes. Caféet öppnades 1895, under det Habsburgska riket. Kaffet är, föga förvånansvärt, gjort på nymalda bönor från Julius Meinl, det anrika kaffehuset i Wien.

Vägg i vägg med Gradska Kavana ligger Dubrovniks sjöfartsmuseum, med grekiska skepp och amforor – en hyllning till Dubrovniks sjöfartstraditioner. I grannhuset finns Dubrovniks akvarium som öppnades på 1950-talet av Jadran Gamulins far, professor Tomo Gamulin.

Bakom skaldjursrestaurangen Azur visar Jadran oss en öppning i muren som leder ner till den romantiska stranden Buza, en förtrollande plats för den som vill svärma i skymningen. 

Buza - en populär plats för unga kärlekspar vid skymningen. Foto: Mauro Rongione

Vi går längs stadens huvudgata, Stradun, och ut genom västra porten där det moderna Dubrovnik möter oss med brummande bussar och tutande bilar.

Jadran Gamulin kör oss längs kustvägen, förbi färjorna till Italien och förbi Tudjman-bron till Aci Marina, som utsågs till bästa marina vid Adriatiska havet 2010-2012.

Jadran pekar stolt på Our Lady of the Sea, en 30-fots fiskebåt som han har renoverat i många år och ofta seglar nu. När han köpte båten hade den inte seglats på över 70 år.

– Den här båttypen heter Bracera, säger han. Namnet kommer från ön Brac, och båtarna användes för att frakta vin, oliver och boskap. Det tog mig fem år att få fason på henne igen.

Jadran verkar aldrig sitta still. Han har oräkneliga projekt på gång samtidigt, även om han börjar känna av sin ålder. Han pekar på nästa utmaning som ligger i familjens trädgård.

– Den här båten är flera hundra år gammal och den blev nästan förstörd under Balkankriget. Jag köpte den mycket billigt. Den är över 50 fot och den kommer att kräva ganska mycket arbete, säger han med ett brett leende. 


Text: Lars Collin

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng