/\

ANNONS

Foto: Clèment Morin

Resmål

En roadtrip från Las Palmas till Barranco de las Vacas

Gran Canarias Barranco de las Vacas börjar få kultstatus tack vare exponering i sociala medier. Vi gav oss upp i bergen ovanför Las Palmas för att utforska detta naturens underverk och hittade en rad magiska platser på vägen.

Ravinen Barranco de las Vacas. Foto: Clèment Morin

– Barranco de las Vacas? Aldrig hört talas om. Efter att ha frågat flera lokalbor om den här ravinen – som har klara likheter med Antelope Canyon i Arizona –börjar vi tro att den kanske bara är en myt, eller en Instagramkonstruktion. – Jag hade inte heller hört talas om den här platsen förrän för några år sedan när den började dyka upp på bilder i sociala medier, säger Michelle Segura, som är född på Kanarieöarna och har läst på universitetet i Las Palmas. Den ser så exotisk ut att jag tänkte att den måste ligga någonstans i sydvästra USA, inte här på ön.

För att ta reda på om den fotogeniska platsen verkligen finns gav vi oss av på en roadtrip – eller snarare en bekväm kombination av bussresor, korta taxiresor och en oförglömlig tvåtimmarsvandring i och runt den spektakulära ravinliknande Guayadequedalen. Den är lätt att ta sig till från Las Palmas men känns fascinerande avlägsen och sträcker sig 15 km genom sydöstra Gran Canaria.

Stanna i Botaniska trädgården

På väg söderut från Las Palmas, när vi passerat den vackra hamnen och är på väg upp i bergen, kan vi inte motstå att göra ett stopp i den botaniska trädgården, som delvis klättrar uppför Guiniguadaravinens sluttningar.

Utsikten från Las Palmas botaniska trädgård. Foto: Clèment Morin

Bussen stannar vid den övre ingången till den 10 hektar stora trädgården, där en staty av 1700-talsbotanikern Don Jose Vieray Clavijo hälsar oss välkommen. Bakom honom har man en majestätisk utsikt över bergen så långt ögat kan nå. Palmbladen som rasslar i vinden och det vördnadsbjudande ropet från en vråk som passerar ovanför våra huvuden bidrar till stillheten.

Ett grotthus i Guayadequedalen, i närheten av byn Agüimes. Foto: Clèment Morin

Så långt är lugnet fullständigt, men vi hinner bara gå en liten bit längs den vindlande gången innan en varningsskylt pockar på vår uppmärksamhet. ”Här börjar en extremt farlig väg. Tillträde på egen risk.” Mer behövs inte för att väcka liv i en adrenalinknarkare. Jag hade ingen aning om att jag lider av svindel förrän jag var på väg framåt som en sengångare på skakiga ben nerför sicksacktrapporna som är inbyggda i ravinens vägg och som saknar räcke. (Se till att ha fotriktiga skor!)

Väl nere på botten är det enda livstecknet kvittret från fåglar och kväkandet grodor som skuttar fram på vattnet – om man inte räknar de cirka 500 växter som frodas i den grönskande världen här nere. Det är i den här lugna och lummiga delen av trädgården som dess grundare Erik Ragnar Svensson ligger begravd. Hans grav är dold bland träden vid sidan av stigen, men en färsk blombukett på den visar att han fortfarande är hågkommen 47 år efter sin död.

Dags att vila lite

Efter det konditionspass som den här enastående platsen har bjudit på fyller vi på med lite välbehövligt koffein i trädgårdens egen restaurang. Därefter fortsätter vi mot kommunen Agüimes som ligger 29 km från Las Palmas och en kort biltur eller ungefär en timme till fots från Vacasravinen. Agüimes historiska kvarter brukar beskrivas som ett ”friluftsmuseum” och stoltserar med många sekelgamla byggnader, bland dem San Sebastian-kyrkan.

Tapas i en grottlik restaurang i Guayadequedalen. Foto: Clèment MorinAndra platser av arkitektoniskt intresse gömmer sig också i bergen – rent bokstavligen eftersom de är inbyggda i själva bergsväggen – ungefär 6 km bort i Cueva Bermeja. Vi slår oss ner i den grottlika lokalen på Bar Restaurante Guayadeque och hugger ivrigt in på lokala specialiteter som jamon serrano, chipirones (babybläckfisk) och papas arrugadas – små potatisar som kokas i extra salt vatten och dränks i en välsmakande chili- och vitlökssås. (Om du i likhet med oss vill prova flera rätter vid samma måltid gör du bäst i att säga till att du vill ha halvportioner eller tapasportioner, såvida du inte har tänkt utfodra en hel armé! Det gäller för övrigt på de flesta restauranger i och runt Las Palmas.)

Det ligger även några bostadshus inbäddade i bergen. I några av dem går det bra att stiga in, och där står rader av souvenirer och krukor med lokal honung som bjuds ut till försäljning.

Missa inte Temisas Hamlet

Fast beslutna att väva in en bergsvandring i vårt äventyr och samtidigt få se mer av ön tar vi en taxi från Cueva Bermeja till den lilla byn Temisas i Santa Lucia-distriktet. Härifrån kan vi ta oss till vandringsleden S-40 som ska ta oss till Barranco de las Vacas (leden fortsätter till Agüimes, och ravinen ligger ungefär halvvägs).

På leden från Temisas till Agüimes. Foto: Clèment MorinTemisas är en liten klenod i sin egen rätt med vita hus som står i klungor som små sockerbitar i fjärran. Vi kan inte motstå att ta en snabb promenad bland dem. En kvinna lägger märke till oss och kikar nyfiket ut från ett fönster, ackompanjerad av lätet av vad vi tror (och hoppas) är en trädgårdsget.

Byn Temisas, berömd för sin olivolja. Foto: Clèment Morin

Gatorna kantas av olivträd – de finns förresten precis överallt.
Faktum är att den här lilla platsen, omgiven av urgamla olivlundar, har den äldsta olivpress som fortfarande är i bruk på ön och framställer en olivolja som anses vara dess bästa. I Temisas finns också Gran Canarias astronomiska observatorium.

Aloe vera växer längs leden. Foto: Clèment MorinMen hur mycket vi än njuter av lugnet i den här unika byn, börjar Barranco de las Vacas sirenrop att ljuda allt starkare. När vi går tillbaka för att leta rätt på leden möter vi en söndagsfin man i koboltblå, skräddarsydda byxor och mönstrad skjorta med en liten knähund vid sin sida. Han pekar hjälpsamt ut vägen, och så ger vi oss av.

Fortsätt mot Barranco de las Vacas 

Vi lämnar den lilla kolonin av vita hus bakom oss och börjar vår nedstigning. Det känns som om vi teleporterats till något slags vilda västern-film. Moln av sandig, rödaktig jord virvlar upp runt våra fötter när vi trampar fram på leden under den heta solen. Enorma fruktprydda kaktusar står längs vägen som en mäktig och stickig armé. När vi fortsätter nerför den branta dalsidan och upp på nästa höjd passerar vi långa rader av midjehöga aloeväxter – en art som kanarierna tar väl vara på. Det finns gott om renodlade aloebutiker i Las Palmas (och på flygplatsen) som bara säljer produkter baserade på den uppskattade läkeväxten.

I det svindlande vackra området runt Guayadeque finns en mängd endemiska växt- och djurarter. Vi spanar ivrigt efter ödlan Gallotia stehlini, en jätteart som kan bli hela 80 cm lång. Men tyvärr håller den sig utom synhåll idag.

När vi närmar oss vårt mål möter vi ett ungt par från Portugal som vill ha hjälp att hitta den något svårlokaliserade Vacasravinen.

På upptäcktsfärd i Barranco de las Vacas. Foto: Clèment Morin

Det finns en tydlig underton av desperation i deras röster, och de förklarar att de har rest ända från öns sydsida för att se den. 

När vi trampar vidare längs leden till tunneln under bron (vi har hört att vi ska hålla utkik efter den) dyker det upp ett tyskt par som är på väg åt motsatt håll. De strålar och säger åt oss att göra oss beredda på en upplevelse av ”episka” mått.

När klockan slår sex på kvällen kan vi njuta av privilegiet att ensamma beundra detta naturens underverk. I det mjuka skymningsljuset är ravinen ännu mer magisk än på bild. Dess böljande väggar och linjära stenmönster drar oss förföriskt framåt. Det är en lugnande upplevelse, som från en helt annan värld – ungefär som om vi hamnat i magen på en okänd men vänligt sinnad organism.

Vad är det då som ger den här ravinen dess extraordinära utseende? De särpräglade klippformationerna kallas Tobas de Colores och ger en randig effekt som även finns i den berömda ravinen Antelope Canyon. Beroende på vilken typ av ljus stenen exponeras för skiftar den färg, från djup terracotta och bärnsten till silverbeige. De mjukt kurvade väggarna har formats av vattnet som runnit fram genom den vulkaniska klippan.

Det mest pittoreska avsnittet av ravinen – den del som folk reser lång väg för att se– är bara ett femtiotal meter lång. Men den begränsade omfattningen bidrar till dess terapeutiska dragningskraft – det här är en plats som är svår att lämna.

Barranco de las Vacas. Photo: Clèment MorinTystnaden är nästan fullständig och bryts bara av något enstaka eko av vingslagen från duvor. Fåglarna har byggt bo i håligheterna i klipporna ovanför oss. Barranco de las Vacas hypnotiska charm attraherar tydligen även djuren.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng