/\

ANNONS

Det blir inte så mycket färskare än här. Foto: Nicklas Gustafsson
Det blir inte så mycket färskare än här. Foto: Nicklas Gustafsson

Resmål

En skaldjursresa till Boston

Trots sin mångkulturella historia är en matresa till Boston i New England ändå synonymt med fisk och skaldjur. Färskare än så här blir det inte.

Klockan är 08:30 på morgonen och den värsta rusningen har lagt sig hos fisk- och skaldjursgrossisten Red’s Best på The Fish Pier i Bostons hamndistrikt. Trafiken av truckar och inkommande lastbilar har tunnats ut och morgonens auktion med pilgrimsmusslor har precis avslutats.Photo: Niklas Gustafsson

Men i den stora kylda hallen finns fortfarande ett antal backar med ostron, knivmusslor, Ipswich-musslor och marulk. Varje dag hanterar man och säljer vidare över 45 000 kilo fisk och skaldjur. Upp till 60 olika arter kan det bli – beroende på vad som är i säsong.

– Vi sätter inte en bestämd kvot för respektive sort utan vi köper det fiskarna kommer hem med, säger Valerie Rosenberg, marknads- och försäljningschef. På så sätt behöver inget slängas överbord eller gå till spillo. Det är också vårt sätt att stödja de små, familjeägda fiskeföretagen som ofta gått i arv i generationer.

Valerie Rosenberg håller med om att det inte underlättar för dem som återförsäljare, men samtidigt arbetar man aktivt med att ändra slutkundernas inställning till lokala fiskarter och vikten av att äta det som är i säsong.

– Numera är kunder vana att kunna handla allt man önskar, när som helst, men vi vill få folk att gå till sin lokala fiskhandlare och köpa det som finns till försäljning just idag. Allt handlar om att lära kunderna!

Ett lyckat exempel är hur man numera även lyckas sälja de mindre fina delarna av marulk. Huvudet och i synnerhet kinderna anses vara en delikatess. Tack vare en kampanj i Red’s Best egen fiskbutik på matmarknaden Boston Public Market har marulken ökat i popularitet.

– Vi sänkte priset och sa till våra kunder ”vi erbjuder något som vi verkligen gillar och vi är säkra på att du kommer göra det med”. Matmarknaden som öppnade förra sommaren har varit otroligt viktig för oss för att nå ut med vårt budskap, säger Valerie Rosenberg.

Boston’s Fish Pier är den äldsta fiskepiren i USA som fortfarande används. Foto: Niklas Gustafsson

Kvarteren runt fiskepiren, the Seaport district, anses vara ett av de hetaste områdena i Boston just nu. Bara under de senaste tio åren har områdets karaktär ändrats markant med nya hotell, lägenhetskomplex och företagskontor som skjuter upp som svampar ur jorden.

– Vi riktar oss numera mot en helt ny grupp, berättar Frank Zanti, vice vd på Yankee Lobster Company. Tidigare var det arbetare och fiskare, men nu kommer turister och folk som arbetar i närheten, allt från advokater till assistenter. Vi har utvecklats i takt med området men vi har inte förlorat vår identitet.

Familjen Zanti har ägt och drivit Yankee Lobster sedan 1950. På den tiden var hummerfiske och återförsäljning hjärtat i företaget, idag driver man också en enklare restaurang belägen bara ett långt stenkast från fiskepiren.

Klockan närmar sig 10 och Frank och hans medarbetare fyller den lilla disken med färska skaldjur i väntan på de första kunderna. Restaurangen är liten och runt lunch kan köerna bli långa. Under sommaren kan man få vänta så länge som 1,5 timme. 

Foto: Niklas Gustafsson

– Det har varit en galen resa. När vi började hade vi 20 gäster på per dag, sedan 1 000 och idag kommer runt 2 500 personer hit varje dag. Tidigare var vi tre anställda, numera har vi en personal på 40 personer, förklarar Frank.

Merparten av rätterna tillagas på plats. Stjärnan på menyn, och som de flesta kommer hit för, är lobster roll. Frank säljer i snitt 200 om dagen eller runt 7 000 i månaden.

– Vi har även lobster mac&cheese, lobster club… Vi säljer en hel del hummer, säger Frank med ett skratt och visar de 14 stora tankarna med havsvatten bakom restaurangen, alla fulla med hummer.

Vi slår oss ner vid ett av träborden och Frank langar fram den ena rätten efter den andra, bland annat en traditionell lobster roll där hummern blandas med en gnutta majonnäs, hot lobster roll, lobster mac&cheese och fried clams. Den senare har bland annat utsetts till Best Fried Clams i magasinet Best of Boston som årligen väljer de bästa rätterna och restaurangerna i stan. Frank erkänner att han gärna håller utkik efter magasinet för att se om Yankee Lobster är med.

– Ibland går jag ut på parkeringsplatsen och ser registreringskyltar från Oklahoma, New York, Idaho, ja, från hela USA. Vi är otroligt stolta över hur känd restaurangen har blivit över hela landet. Min farfar fick aldrig uppleva det, på den tiden höll vi till på ett annat ställe, men jag är säker på att han skulle vara stolt, säger Frank Zanti och tittar på familjefotona som hänger på väggen.

Nästan granne med Yankee Lobster ligger Legal Harborside, även det en familjeägd restaurang men av en helt annan karaktär. Den tre våningar höga restaurangen med tre olika restauranger är flaggskeppet i restauranggruppen Legal Sea Foods. Den skeppslika byggnaden med välvda väggar och stora skjutbara panoramafönster blickar ut över Bostons hamn, marinan och den intilliggande utomhusarenan Blue Hills Bank Pavillion.

xxxxxxxxxxxxxxxxx

– Man kan faktiskt höra musiken från vår stora takterass. En bra idé är attt slå sig ner här, njuta av lite sushi och en drink samidigt som du lyssnar på musik, säger Ida Faber, marknadsföringschef på Legal Sea Foods. Men kom i tid, från 15-tiden börjar det bli fullt!

Det som började som en fiskmarknad på Inman Square i Cambridge 1950 består idag av 20 restauranger i Massachusetts, de flesta med fokus på fisk och skaldjur. Men att Legal Sea Foods skulle vara en kedja vill Ida Faber inte hålla med om.

– När du hör ordet kedja associerar man snabbt till dålig kvalitet och brist på nytänk. Vi är stolta över kvaliteten och fräschören på maten, och att varje restaurang är unik, säger hon med ett leende.

Chris Cowen, kökschef på Legal Harborside. Foto: Niklas Gustafsson

Kökschefen Chris Cowen har jobbat här sedan invigningen för 20 år sedan. Hans passion och stolthet över sina maträtter är påtaglig.

– Det här är en av hörnstenarna i företaget, säger han när servitrisen kommer in med djupa skålar fyllda med clam chowder, husets storsäljare som regelbundet utses till den bästa musselsoppan i Boston. Receptet har funnits inom företaget i mer än 60 år.

– Grundaren George Berkowitz delade bara med sig av receptet till två andra personer. Så vi håller det väldigt hemligt. Restauranggästerna ska kunna återvända vecka efter vecka och veta att de alltid får samma högkvalitativa soppa, den doftar verkligen Boston på flera olika plan, poängterar han.

Och de som har förmånen att äta den är i det bästa av sällskap. Legal Sea Foods version har nämligen serverats på alla presidentinvigningar sedan 1981.

– Vi kallar den presidentsoppan, säger Chris Cowen.

Fort Point, bara ett par kvarter från Boston Waterfront, är ytterligare ett område som blommat upp under senare år. På gatorna runt Congress Street finns gott om restauranger, bagerier och till och med bryggerier inhysta i de före detta industrilokalerna. Kvarteren dominerades tidigare av textilfabriker och lagerlokaler, och som i så många andra storstäder var det konstnärernasom först fick upp ögonen för de då nergångna byggnaderna.

– Det bor fortfarande många konstnärer kvar ovanför iss, berättar Suzanne Hays, servicechef, när hon visar oss runt oysterbaren Row 34. Den här byggnaden var tidigare ett textillager och de stora fönstrena användes som öppnades för att tygerna skulle kunna lastas. Vi har velat behålla den industriella känslan och har även lagt till typiska föremål från ostronfarmar.

Det är högt i tak, mycket stål och tegel och väderbitna träpelare som reser sig ståtligt uppåt. En vägg i lokalen domineras av en stor ljusinstallation gjord av cylinderliknande ostroncentrifuger som använts för att sortera och tvätta ostron. Men trots den industribetonade inredningen känns atmosfären avslappnad.

Row 34. Foto: Niklas Gustafsson

På Row 34 står ostronen och ölen i fokus.

– Vi är specialiserade på öl och serverar unika sorter, både lokala och från länder över hela världen, berättar Suzanne och kommer fram med två drycker som vi ska prova tillsammans med ostronen. Det ena är en sour ale, Lightning Fields, som bryggts med fingercitron.

– Den har en ljuvlig citronsmak med en liten twist som kompletterar sältan i ostronen – samma effekt som när du pressar några droppar citron över ostronet, förklarar Suzanne. 

Fyra sorters ostron. Foto: Niklas Gustafsson

På fatet framför oss ligger fyra sorters ostron. Ni ska börja med Island Creek, berättar  kökschefen John Tubolino.
– De odlas av Skip Bennet, en av ägarna till restaurangen. Han börjde odla ostron 1992 i Duxbury Bay strax söder om Boston. Det här är ett fantastiskt litet ostron som smakar lite salt i början, och som utvecklas till en söt avslutning. Ett perfekt val om du aldrig provat ostron tidigare.

Och så till den oundvikliga frågan: hur äter man ostron i Boston.

– Det bästa sättet är faktiskt att låta det glida ut ur skalet, tugga två gånger och sedan svälja. Vi serverar alla ostron med cocktailsås och två olika vinägrettsåser, men personligen föredrar jag en skvätt citron, inget mer. Alla ostron är unika och har sin egen smak. Att lägga till något skulle vara som att hälla chokladsås i vinet. 


Text: Anna-Lena Ahlberg 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng