/\

ANNONS

Foto: Foto: Robert Seger

Resmål

Fest, mat och vänner – en guide till Beirut

Lite Paris, lite Berlin och lite av orienten. Uråldrig, men samtidigt ung, elegant och bohemisk. Det är Beirut.

Fråga någon som bor här om livet i den pulserande staden och standardsvaret blir troligen “Party, party, party”. Att leva i en region med ständiga konflikter har gjort att Beirutborna utvecklat en raffinerad, aldrig sinande livsglädje. Familj och vänner betyder allt och detsamma gäller fester – alltid med mat – och mycket mat.

– Vi måste gå ut. Det gäller alla, oavsett ålder. Vi skulle bli fruktansvärt uttråkade om vi bara gick hem efter en arbetsdag. Postar du ett förslag på WhatsApp, så hänger folk på direkt, säger vår guide Cedra Makhlouf.

Och det råder verkligen ingen brist på saker att göra i Beirut. I det fashionabla kvarteret Mar Mikhael, en gammal stadsdel som har blivit en av de hippaste samlingsplatserna i staden, är det alltid fest på gång, sommar som vinter, och folk roar sig på caféer, restauranger och barer.

Något som osökt för oss in på ämnet mat. Måttfullhet är inte ett ord man brukar använda för att beskriva en libanesisk måltid. Bordet är alltid fullproppat med oräkneliga aptitretare, som tabbouleh och fattoush-sallad, aubergine med tahini, aubergine-fattah, labneh-ost, kakor, bröd och dipp. En amatör gör ofta misstaget att äta sig proppmätt, för att snart inse att det bara var de kalla förrätterna som serverades och det är dags att göra plats för de varma. Efter den andra omgången förrätter kommer huvudrätten, som kan vara olika typer av grillat kött. Och precis när du tror att du ätit färdigt, är det dags för dessert. På ett ögonblick är bordet lika dignande igen, och det blir bara bättre och bättre. Servitörerna bär in stora skålar med frukt och brickor med kakor, dadlar och kanderad frukt. Till det serveras Zhourat-te med örter och blommor som är bra för matsmältningen.

– Vi äter med ögonen. Det handlar om gästfrihet och om att duka bordet med det bästa du har. Du smakar lite av allt. Maten avspeglar vår kärlek till livet, förklarar Cedra Makhlouf.

Till och med under kriget bestod den här livslusten och folk slutade aldrig gå ut.

– Pågick det strider i söder åkte vi norrut, tillägger Cedra Makhlouf.

Beiruts kvinnor är kända för sin stil. Skönhetssalongerna har alltid mycket att göra och exklusiva varumärken säljer bra. Män och kvinnor bär märkesskor och de finaste väskorna.        

Men bakom det glättiga stadslivet, de färgglada trappuppgångarna och den häftiga graffitin på väggarna döljer sig ett förflutet, fyllt med krig och invasioner så långt man kan minnas. Kanske är det därför libaneserna älskar och uppskattar sitt land så mycket. 

”Libanon finns alltid i våra hjärtan, var vi än är.” konstnären Rudi Rahme.

Den libanesiske artisten, poeten och skulptören Rudi Rahme uttrycker det poetisk.  

– Libanon är som en ros omgiven av törnen. Den kan trampas ned och blombladen kan slitas sönder, men doften kommer aldrig att dö, säger han, och håller en skulptur i handen.

– Jag kallar den ”Alfabetets fackla”. Det var fenicierna som gav världen det första alfabetet och trots att alla civilisationer har passerat genom vårt land har krigen ändå inte gjort oss modfällda. Tvärtom har vi gått till motangrepp, men med pennor och med kultur. Vi har stora drömmar. Och Libanon finns alltid i våra hjärtan, var vi än är.

På stranden, vänd mot hamnen och Zaitunay-bukten, finns ett monument med man som håller en väska i handen. Den libanesiska immigranten är ett monument som rests till minne av landsmän som tvingats lämna landet under svåra tider. Statyn fungerar fortfarande som en viktig plats för många immigranter som återvänder hem på besök.

De första immigranterna lämnade landet per båt till Mexiko 1861. Idag, finns det stora libanesiska populationer i Brasilien, USA och Europa. Antalet libanesiska medborgare i landet är bara 4,5 miljoner, men om man lägger till antalet immigranter med libanesiskt ursprung runt om i världen så ökar antalet till 15 miljoner eller mer.

Även om centrala Beirut har restaurerats och återuppbyggts, minner ärrade väggar, raserade byggnader och ödetomter om inbördeskriget som separerade de kristna i östra Beirut från muslimerna i väst från 1975 till 1990.

Den Beirutfödda konstnären Rasha Kassir hämtar sin kreativa inspiration från staden.Rasha Kassir är också konstnär och född i Beirut. Hon kan inte tänka sig att bo någon annanstans. 

– Under veckan arbetar jag och träffar vänner på barer och caféer men på söndagarna åker jag ut på landet för att fotvandra och äta lunch. Faraya är min favoritdestination. På bara en timme kan man ta sig till det natursköna landskapet, men även om jag älskar naturen är det staden och livet där som jag inspireras av. Det är staden som är motivet i min konst, aldrig naturen.

Men Rasha Kassirs stad har inte alltid varit ljus och glättig. Hennes barndomsminnen är helt annorlunda. Hon gick i en katolsk skola i centrum och upplevde alla förändringar som Beirut genomgått de senaste decennierna. 

– Jag minns min barndom i Beirut som mörk och hemsk. Allting förändrades, till och med människorna förändrades. Efter inbördeskriget blev det bättre, men när vår premiärminister Rafiq Hariri mördades 2005 föll allt sönder. Nu har vi rest oss igen!

– Människorna här är gästfria och snälla. En person som du inte känner kan bjuda hem dig till sitt hem och behöver du hjälp finns det alltid någon som erbjuder sig.

Beirut är en mångfacetterad stad. På Place de l’Etoile är det förlåtligt om du får för dig att du är i Centraleuropa – men stiger du in den enorma Mohammed Al Amin-moskén så förändras allt. Det röda innertaket och den gigantiska ljuskronan öppnar ett fönster till en helt annan värld. Vart du än går är du omgiven av historia. Här finns utgrävningar som visar lämningar från romartiden, men det finns arkeologiska fynd med anor ända tillbaka till yngre stenåldern, runt 6000 f.Kr.

På kvällarna fylls strandpromenaden i Raouché med vandrare, joggare och kaffedrickare. Klippformationerna, Pigeon Rocks, ute i vattnet får en ny nyans när solen går ner, och när dagsljuset tar sina sista andetag väcks stadens tusentals ljus till liv. Men det dröjer innan lugnet lägrar sig över Beirut. Folk är bara på väg hem förr att byta kläder – snart är de på väg ut igen. 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Senast ändrad: 23 mars, 2018

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng