/\

ANNONS

Foto: Einar Aslaksen
Foto: Einar Aslaksen

Resmål

Kiruna – hur man flyttar en hel stad

I mer än 100 år har Kiruna levt på sin gruva – världens största järnmalmsgruva under jord. Men nu är gruvan på väg att bli det gamla Kirunas undergång och hela staden ska flyttas.

Klockan 01.20 på natten mullrar det till från underjorden i Kiruna. Det är ett ljud som hörs här varje natt, året runt, år efter år.

Ljudet från sprängningarna långt under staden är en del av vardagen för invånarna. Utan gruvan, inget Kiruna. Så har det varit i mer än hundra år, sedan Hjalmar Lundbohm grundade staden mitt i vildmarken 145 kilometer norr om polcirkeln.

– Jobbar du inte på gruvan själv gör din fru eller brorsa det. Eller så har du ett företag som levererar till gruvan. Var du än är i stan så ser du gruvan, den är så påtaglig för oss, säger Kristina Zakrisson, kommunstyrelsens ordförande i Kiruna.

Kristina Zakrisson sitter i arbetsrum i stadshuset i Kiruna. Ritad av Artur von Schmalensee och uppförd i början av 1960-talet är stadshuset utan tvekan en av Sveriges vackraste offentliga byggnader. Huset är ett landmärke i Kiruna och en omistlig del av stadens historia. Det var här stormötena hölls under den uppmärksammade gruvstrejken 1969 och 1970.

Potentater från hela världen har haft ärenden till stadshuset i Kiruna, exempelvis var USAs utrikesminister John Kerry här 2013 när Arktiska Rådet hade möte.

Men framför allt tillhör stadshuset Kirunaborna. För till skillnad från många andra kommunhus inrymmer stadshuset i Kiruna inte bara kontorslokaler – det är en fungerande mötesplats för invånarna i kommunen.  

Vänster: Det nya stadshuset tar form. Det har ritats av Henning Larsen Architects. Right: Kristina Zackrisson, kommunstyrelsens ordförande i Kiruna. Foto: Einar Aslaksen

– Det är som ombonat på något vis. Det kallas för Kirunabornas vardagsrum. Vi har en öppen spis som vi brukar elda i. Det finns inga målade ytor utan det är trä och tegel, som Kirunaborna är vana vid. Det är som att komma till stugan säger de, berättar Kristina Zakrisson.

Men nu är epoken över. Om två år, sommaren 2018, flyttar politiker och tjänstemän ut från huset.

– Vi hoppas innerligt att det inte ska bli några problem innan dess. Vi tror inte att huset rasar, men det är rätt mycket teknik i backen, det är den som riskerar att skadas först. Fungerar inte datorerna och lampan blir det svårt att jobba, säger Kristina Zakrisson.

Från sitt arbetsrum har Kristina Zakrisson utsikt över gruvan. För varje år kommer utsikten lite närmare. De nattliga sprängningarna gröper sakta men säkert ur berget under staden och det som Kirunaborna kort och gott kallar ”gropen” växer sig allt större.

I slutet av 2003 meddelade gruvbolaget LKAB att sprickbildningen under staden gick snabbare än vad man hade trott. Året efter gick staden ut med ett historiskt pressmeddelande: ”Vi flyttar en stad” löd rubriken.

Foto: Einar Aslaksen

När LKAB några år senare tog beslutet om att anlägga en ny huvudnivå i gruvan, 1365 meter under staden, fanns ingen återvändo. Kiruna måste flytta.

På byggarbetsplatsen ett par kilometer nordost om Kiruna är det bråttom. Så mycket arbete som möjligt ska göras innan vinterkylan och snön kommer på allvar.

Skelettet till en rund, fem våningar hög byggnad tornar upp sig på det kala området. Om knappt två år ska det nya stadshuset stå klart. Byggnaden kallas ”Kristallen” och tanken är att den precis som dagens stadshus ska vara en samlingsplats för människorna i Kiruna.

På den öppna ytan på entréplan lägger man de här oktoberdagarna ut golvvärme. Efter väggarna börjar gipsskivorna till de blivande kontorsrummen komma på plats.

– Efter många år av planering, diskussion och analys är det nu det börjar på allvar. Det är först nu som man verkligen kan ta på det som händer, säger Erika Lindblad som är kommunikatör på LKAB med ansvar för stadsomvandlingen.

Omkring bygget av stadshuset går det även att skönja embryot till stadens nya centrum. Rören är på väg ner i marken och från ovan syns tydligt var gatorna och de nya kvarteren kommer att finnas.

Att en gruvstad flyttar är egentligen inte unikt. I Malmberget, cirka tio mil från Kiruna, har byggnader utrymts eller flyttats i decennier. Det som är speciellt i Kiruna är tempot och omfattningen. Hade det enbart handlat om bostadsområden hade stadsflytten kunnat ske stegvis. Men det är annorlunda när stadens centrum ska flyttas.

Kirunas centrum. Foto: Einar Aslaksen

Från att kulturhuset och hotellet mitt emot stadshuset börjar byggas nästa år ska det inte ta mer än tre år innan hela den nya stadskärnan ska vara klar.

– Det går inte att bygga ett centrum steg för steg. Det måste vara klart exakt samtidigt, samtliga tio kvarter. Vi har preliminärt sagt första kvartalet 2020, säger Göran Cars.

Han är professor i stadsplanering vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm.

Sedan 2013 pendlar han till Kiruna för att hjälpa kommunledningen med flytten. Att som stadsplanerare få vara med och bygga en stad från grunden beskriver han som ”en fullständigt fantastisk dröm”. Nu finns möjligheten att rätta till de misstag som Kiruna och många andra städer gjorde på 1960- och 1970-talen.

– Vi har låtit bilen dominera och vi har spridit ut våra städer. Vi har separerat våra städer med bostäder på ett ställe, arbetsplatser på ett och service på ett annat. Så där vill människor inte ha det i dag, säger Göran Cars. 

Foto: Einar Aslaksen

Det visade sig också när kommuninvånarna fick lämna synpunkter på hur den nya Kiruna ska vara.

– Kirunaborna vill ha en koncentrerad stadskärna. Staden ska vara en social och intellektuell arena, en plats för möten. Att skapa allt detta är fantastiskt, säger Göran Cars.

Nya centrums mittpunkt kommer vara torget där stadshuset, kulturhuset och ett nytt hotell kommer att finnas. Från torget sträcker sig gatorna ut som fingrar mot den omgivande naturen.

– Det ska inte vara mer än två kvarter till skidspåret. Det ska vara enkelt att ta sig ut, bara att ta skidorna på axeln, säger Kristina Zakrisson.

Men för att ett centrum ska leva måste det finnas affärer och restauranger. Det är där tempot kommer in, eftersom större delen av servicen måste flytta från det gamla till det nya centrumet inom loppet av några månader.

– Ingen vill vara ensam affär på ett industriområde och ingen vill vara den som är sist kvar i gamla centrum, säger Göran Cars.

Att få med sig näringslivet till det nya centrumet är en av de viktigaste och svåraste utmaningarna i stadsomvandlingen. Risken är uppenbar att en del väljer att lägga verksamheten i något handelsområde i utkanten av samhället istället för i staden.

– Vi har relativt gamla fastigheter i Kiruna och därmed relativt låga hyror. Många småbutiker har knappa marginaler. Vi måste paketera det på ett sätt som gör att butikerna överlever i nya Kiruna också, säger Kristina Zakrisson.

De nya affärslokalerna kommer i många fall vara mindre, vilket pressar hyrorna något. En möjlighet är också att låta flera butiker dela lunchutrymme och toaletter. Så här långt ser flertalet handlare positivt på möjligheterna att följa med till nya Kiruna.

– Många vill satsa, men det finns inga garantier. Vi vet i dag inte hur många som följer med. För handlarna är det viktigaste att få ett datum snart, så att de kan planera, säger Marie Wågberg på Kiruna stads- och centrumutveckling.

Invånarna i Kiruna är kända för att ha en ganska krass syn på sin stad. Ni vet, inget Kiruna utan gruvan. Eller som Kristina Zakrisson uttrycker det:

– Ingen vill lämna sitt hem, men vi accepterar det. Härtill är vi nödd och tvungen.

Men när det nya stadshuset börjar byggas blir flytten mer påtaglig. Och då kommer känslorna.

Författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius växte upp i Kiruna och har skrivit en bok, ”Bromsgatan”, om stadsomvandlingen.

Bromsgatan låg i kvarteret Ullspiran, vars invånare var tvungna att flytta 2015. Ann-Helén Laestadius bodde själv i området mellan 1973 och 1990. Tiden före kvarteret tömdes djupintervjuade hon människorna i kvarteret.

– Först var folk ganska krassa, ”så här är det, det LKAB behöver måste vi gå med på”. Men när man pratat en stund blev många känslomässigt berörda, berättar Ann-Helén Laestadius.

Det är inte bara att tvingas lämna sina hem som sätter djupa spår. Att platserna, själva marken man gått på, försvinner är kanske det värsta.

– Jag tyckte personligen att det var jobbigt att besöka Ullspiran i somras, då hade de rivit två av fyra gårdar. Det kändes jättemärkligt och sorgligt att se att husen är borta. Sen när det inte finns någonting alls, bara en grop. Det är svårt att föreställa sig, säger Ann-Helen Laestadius.

Kristina Zakrisson och Göran Cars känner igen de känslor som författaren beskriver, och att sorgen kommer fram mer nu när flytten är på riktigt.

Därför försöker kommunen och LKAB rädda så mycket som möjligt av det gamla Kiruna. Gruvföretaget, som bekostar flytten, har förbundit sig att flytta flera klassiska Kiruna-byggnader. Förvisso går inte stadshuset att rädda men Kirunas magnifika träkyrka ska flyttas i början av 2020-talet. Redan nästa år flyttas Hjalmar Lundbohm-gården och Bolagshotellet till ett nytt område nära berget Loussavaara.

Ambitionen är också att få med små men viktiga detaljer från Kirunas centrum. Som stadens första neonskylt, några parkbänkar och armaturen till gatubelysningen.

– Det är ett stort ingrepp i ens privatliv, att allting rivs. Men små saker kan göra att man får med sig lite identitet, säger Göran Cars.

Flytten upptar nästan all tid för kommunalrådet Kristina Zakrisson. Varje vecka kommer delegationer och media för att prata om stadsomvandlingen. För att inte tala om alla nya frågor och problem som ständigt uppstår. Idag har kommunledningen suttit i möte om var den nya simhallen ska byggas.

– Jag tillträdde 2011 och jag hade suttit 16 år i riksdagen, så jag är inte helt oerfaren. Men efter ett år tänkte jag: herregud, vad har jag gett mig in på, berättar hon.

Själva vidden av förändringen gör att de inblandade ibland får påminna sig själva om möjligheterna. Bara en sådan sak som att få den nya staden betald av LKAB.

– Rent krasst ekonomiskt, hur många städer i vår storlek är det inte som har 70 år gamla vattenledningar och som måste pytsa in massor av pengar, säger Kristina Zakrisson.

LKAB betalar, men Kristina Zakrisson hoppas att flytten ska göra staden mindre beroende av gruvföretaget. Redan i dag lockar norrskenet, midnattssolen och naturen besökare från hela världen till Kiruna.

– Vi ska vara en liten kompakt stad som ligger mitt i fjällen, en miljösmart stad som ska fortsätta locka turister till vildmarken, säger Kristina Zakrisson. 


Text: Jens Kärrman

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng