Picigin – en unik sport från Split

Det varma, grunda blå vattnet i den hästskoformade bukten om ges av en brun sandstrand. Bakom den växer tamariskträden. Det här är Bačvice, den största stadsstranden i Split, bara tio minuters promenad österut från Diocletanius palats.
Fem män i badbyxor står i en ring i vattnet, som når dem strax över fotknölarna, och slår en liten boll mellan sig, till synes helt slumpartat. De hoppar högt, trillar i vattnet, skrattar, ropar och stänker på varandra. 

De spelar picigin, en sport som bara utövas i Split. Staden är annars känd för sina framgångar inom både fotboll, vattenpolo, segling och tennis. Faktum är att Split enligt egen utsago har fler internationella idrottare per capita än någon annan stad i världen.

Så vad är då picigin? ”Det började på 1920-talet”, säger Julio Žuvela, en av de mest akrobatiska spelarna. ”Det spelas på grunt vatten av fem personer i en ring. Spelet är väldigt enkelt – målet är bara att hålla bollen i luften så länge det går – men det kräver både smidighet, styrka och snabbhet.”

Spelarna kan använda kroppsdel som helst för att slå iväg bollen – händer, armar, axlar, huvud, ben eller fötter. De ska göra vad som krävs för att hindra den från att falla i vattnet och istället passa den till en annan spelare. Det hoppas och ramlas en hel del. ”Att våga ramla är faktiskt det viktigaste”, säger Žuvela. ”För att kunna spela bra måste man släppa rädslan. När jag landar på mage glider jag 20 meter.”

”Det tar åratal att bli bra”, lägger han till. När han började var han en av de yngsta. Det var ett lag med fyra äldre män som frågade om han ville vara med en dag när de saknade en femte spelare. ”Jag var den enda tonåringen som spelade med dem. Idag är jag länken mellan generationerna – en riktig hedersroll. Nu har vi massor av yngre spelare och är ett mixat lag, vilket inte var tillåtet förut.” Spelarna måste ha koll på varandras förmåga så att de bara passar bollen till en annan lagmedlem om de vet att hen kan ta den och hålla passningsspelet igång.

”Det blir väldigt mycket improviserande”, säger Žuvela. ”Och alltihop går ut på att ha så kul som möjligt.”