Prova speed hiking på Mont Blanc

Stigen från Argentière löper genom skogen upp mot den branta bergssidan. Humlorna surrar. Mina lårmuskler bränner och Dan, min fotograf, intygar att jag inte är ensam om det. Våra vattenflaskor blir allt lättare.

Några klättrare sitter och fikar på toppen av en spetsig, lodrät klippformation bredvid stigen som fortsätter med lodräta järnstegar.

Plötsligt ett stenras som landar på stigen nedanför, utlöst av några klättrare högre upp på berget. Det kunde gått illa.

En stenbock balanserar stolt på en sten, så nära att man nästan kan klappa den. De långa hornen avskräcker emellertid. Nedanför tycks berget kröka sig inåt. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte tappa fotfästet på den 20 cm breda bergskanten som utgör stigen. Sen kommer regnet och vinden. En större stenbumling erbjuder lite skydd, men kylan tränger in under huden. Dags att sätta fart på benen. 

Att springa på berget - eller i himlen

Himlen spricker upp och löpturen ner mot La Flégère är hisnande vacker med det magnifika Mont Blanc-massivet i fonden. Det här är belöningen för slitet upp. Det är ren löparlycka. Eufori. I Chamonixdalen är aktiviteten hög på stigarna. Många är löparklädda, med vandringsstavar och lättviktspackning i en smidig löpryggsäck. Ju mindre man bär, desto lättare är det att njuta av bergen. Det är det speed hiking handlar om.

Och för dem som gillar att dra saker till sin spets finns skyrunning, bergslöpning på höjder över 2 000 meter med en stigning på 30 procent eller mer. Världsmästaren i bergslöpning, svenska Emelie Forsberg, bor i utkanten av Chamonix. Långa löpturer med lätt packning tillhör hennes vardag.
– Jag älskar att springa med en liten ryggsäck med endast ett ombyte för dagen, lite matsäck och ett kreditkort så jag kan ta in på en av de många bergsstugor som finns härnere. Den frihetskänsla som infinner sig när man kan ta sig såpass lätt framåt med löparskor och liten packning är obeskrivligt trevlig.

En välförtjänt öl i fint sällskap

Från La Flégère följer vi den höga, mer tekniska leden till Col de Brevent. Hurtiga franska pensionärer traskar obehindrat fram på de smala stigarna som ringlar utmed branterna. Vyerna är hisnande, himmelska. På stigen möter vi även glada studenter och en och annan bergslöpare. Sista biten innan toppen känns något luftig i vajersäkrad brant klippterräng och bergfasta stegar. Vattenflaskan är sedan länge tom. Utförslöpningen från toppen ner till dalen är 1500 fallhöjdsmeter och bränner skönt i lårmusklerna. Passerar en fullastad vandrare på väg upp. Han frustar och kränger med sin tunga packning.

Turen avrundas med en välförtjänt kall öl på torget i Chamonix, bredvid den berömda statyn med Mont-Blancs första bestigare, Dr Paccard och jägaren Balmat. Året var 1786 och det kom att markera början av alpinismens gyllene era. Termometern visar 28 °C. Klättrare, vandrare, löpare och promeneradturister njuter i sensommarvärmen. Dagen avslutas som vanligt med att Aiguilles Rouges färgas röda.

Text: Fredrik Ölmqvist