/\

ANNONS

Foto: Dave Tacon

Resmål

Upplev Luzhi – en vattenstad utanför Shanghai

Mellan de moderna kinesiska storstäderna Shanghai och Suzhou ligger den lilla vattenstaden Luzhi, som sprider historiska ringar på vattnet.

Vårvintersolen speglas i den krusade vattenytan och bildar mönster på de vitkalkade byggnaderna ovanför. Lufttorkat kött och ren tvätt hänger sida vid sida och vajar i brisen utanför fönster med dekorativa galler. Vinden bär med sig den skarpa doften och det fräsande ljudet från friteringen av fermenterad tofu, och färggrant klädda kvinnor sjunger gamla folkvisor medan de med hjälp av en bambuåra styr sina båtar på kanalen.

Det är svårt att beskriva Luzhi – en vattenstad med mer än 2 500 års historia i provinsen Jiangsu i östra Kina – utan att bli smått poetisk. Och den lilla staden, som ligger ungefär lika mittemellan megastäderna Suzhou i väster och Shanghai i öster, har länge inspirerat författare. Puli, som är Luzhis andra namn, var till exempel den pseudonym som den tillbakadragna poeten Lu Gimeng använde när han verkade under Tangdynastin. Han slutade också sina dagar i Luzhi och ligger begravd här. Flera hundra år senare, under Mingdynastin, blev livet bland Luzhis många vattenvägar och stenbroar på nytt odödliggjort, den här gången av en okänd poet som beskrev staden i fyra rader som är lika aktuella idag. I engelsk översättning lyder de:

Long bridge short bridge with willows; 
Front stream rear stream with lotus; 
People watching banners over wine store risen; 
Seagulls escort the boat to the home of the fisherman

Luzhi, som finns med på listan över Kinas främsta historiska städer och har utsetts till en plats med särskilt kulturhistoriskt bevarandevärde av Unesco, tog form först när Stora kanalen hade börjat byggas under den konfucianska eran för omkring 2 500 år sedan. Bygget inleddes på uppdrag av kungen av Wu för att underlätta lokala transporter, men arbetet med att förbinda Gula flodens och Yangtzeflodens många bifloder fortsatte under följande dynastier och resulterade så småningom i världens äldsta och längsta (1 776 meter) konstgjorda flod. Än idag förbinder den så kallade Kejsarkanalen Peking i norr med Hangzhou i söder. När Suidynastins kejsare började använda systemet för att transportera nationens skatter till sitt palats, som silke, ris, porslin och salt, blev det början på en guldålder för städer längs vattnet som kunde hantera dessa varor. 

”Kejsaren behövde vattenstäderna”, berättar Lily Wang, expert på kinesisk historia, som guidar till vattenstäderna runt Shanghai på uppdrag av Bespoke Travel. ”Men även om vattenstäderna användes för att serva kejsaren, bedrev de också egen handel och fraktade varor till storstäderna. Det fanns de som tjänade en förmögenhet!”

Photo: Dave Tacon

Ett exempel på de verksamheter som växte fram i vattenstäderna är Wanshengs riskvarn, ett anrikt varumärke som grundades i Luzhi 1910. Efter årtionden av lukrativa affärer, ofta på bekostnad av fattiga bönder som kom roende långväga ifrån för att få sitt ris vägt och prissatt på anläggningens jättelika våg vid kanalen, uppfördes ett museum på östra sidan av floden Nanshi 1998. Vid ingången sitter en artikel från 1933, skriven av författaren och folkbildningsivraren Ye Shengtao, som kritiserar de förmögna ägarna för att de nekade bönderna rättvis betalning. Texten återges fortfarande i kinesiska skolböcker som varning mot feodalsamhällets orättfärdighet. I museibyggnadens salar visas gamla redskap för risodling och risförädling, ackompanjerat av det pastorala bakgrundsljudet av kvittrande fåglar, råmande bufflar och lieblad som skär genom gräset. 

Photo: Dave Tacon

Andra liknande attraktioner, som det nybyggda Jiangnan Cultural Center i traditionell stil och båtturerna på kanalerna, har utvecklats av makthavarna på senare år för att locka turistdollar till det sömniga Luzhi. 

Luo Yinhua, som driver nudelrestaurangen Shen Lian (”Heliga lotus”) mitt i gyttret av serveringar, fotostudior och souvenirbutiker, välkomnar förändringen.
”När jag var liten var vi väldigt, väldigt fattiga, men idag är våra liv så mycket bättre”, berättar hon, och förklarar att hennes familj bestod av outbildade bönder. ”Förr fanns inga butiker eller företag här", tillägger hon, och drar i knuten på yllesjalen som sitter tätt virad om huvudet samtidigt som hon vinkar åt kunderna att komma in.

Luzhis nya välstånd märks överallt, men utan att komma i vägen för stadens gammaldags charm. Några män smågrälar över spelkorten vid ett rangligt bord intill vattnet och en kvinna skrubbar tvätt i floden. I fönstren till de specialiserade charkbutikerna glänser djuprosa lufttorkade grisfötter, ett slags superfood som sägs hålla hyn ung och vacker hos kvinnor som äter dem. Burkar med heminlagda grönsaker och kryddsåser säljs till överpris, medan små krabbor vrider sig i plasthinkar i väntan på att träs på spett och friteras åt förbipasserande som plötsligt känner att det kurrar i magen. Bakom en butiksfasad översållad med iögonfallande röda dekorationer finns en fotostudio med bröllop som specialitet, komplett med en kopia av den traditionella bröllopssängen an chuang. Personalen trängs runt bruden och försöker rätta till hennes silkesklänning – qipao– och ornamenterade hårnål. Evig kärlek måste beseglas med en resa bakåt i tiden.

Luzhi lockar en stadig ström av inhemska besökare, men hit kommer bara en bråkdel så många som till bättre kände vattenstäder i regionen, som Tongli och Zhouzhuang. Kombinationen av lugn och kommers är en perfekt mix för Gu Baoyu, en måttligt berömd konstnär som utbildade sig i Shanghai men flyttade till Luzhi för 22 år sedan. Med utmärkt läge vid Luzhis centrala turiststråk Zhongshi Jie producerar 63-åringen små traditionella bläck- och akvarellmålningar med lokala motiv i långa banor. Bakom nästa dörr lockar Gus hustru, som ville vara nära sin man när hon gått i pension, kunder med doften av kolgrillad hai tang gao– en riskaka fylld med röda bönor – innan hon föser dem vidare mot sin man.

”Jag såg Luzhi på teve en gång och såg massor av turister i båtar på floden, så jag tänkte att det skulle vara ett bra ställe för att måla och sälja mina verk”, säger Baoyu, samtidigt som han visar en potentiell kund sin populära serie med Luzhi under fyra årstider. ”Affärerna går bra här, särskilt på våren och sommaren. Men det är väldigt få utlänningar som kommer hit.”

För många internationella resenärer är det just det som är en del av charmen. Medan kosmopolitiska Shanghai är en stad där det fortfarande bor många wai gou ren(”folk utifrån”) efter en lång historia med utländska bosättningar och koncessioner, känns Luzhi som ”det riktiga Kina”.

"Om du besöker en modern stad som Shanghai är det lätt att bli trött på stressen och jäktet och tänka att ’jag har inte sett så mycket av Kina egentligen, det här är ju precis som hemma’”, säger Lily Wang. Men om du vill få en annorlunda upplevelse och se hur Kina kan ha sett ut under Qingdynastin, då ska du bege dig till någon av vattenstäderna och göra en resa bakåt i tiden.”

 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng