/\

SECRET TRAVELER

Bokningen II

Mina resor blir ofta äventyrliga, även om det inte var planerat från början. Som den gången jag fick en egen programserie i sydeuropeisk radio.

Någon vecka efter jag bokade min jorden-runt-på-17-dagar-resa spelade jag skivor på en fest i Cannes. Det var en fest som anordnades av ett produktionsbolag jag lärt känna under ett påskfirande i Belgrad. På festen träffade jag en radiopresentatör från ett sydeuropeiskt land som jag spelar ganska mycket musik från. Personen tyckte jag var intressant och ville att jag skulle vara med i programmet.

Jag tänkte inte så mycket på det då, men vi höll kontakten. Senare samma vecka pratade vi lite om vad vi skulle kunna göra med radioprogrammet. Jag berättade om mina kommande resplaner och hen nappade direkt.

Från rastlös på Arlanda till sydeuropeisk radio

Sagt och gjort. Det blev en liten programserie om min resa där jag blev uppringd och intervjuad efter varje stopp, med frågor om hur det var och vad jag hittat för musik. Vad som började med att jag satt rastlös på Arlanda slutade med att jag åkte jorden runt och var med i ett radioprogram i ett sydeuropeiskt land (vars språk jag inte talar, så jag har inte riktigt koll på programmet eller den lilla stationen som höll i det).

Min poäng med den här berättelsen är att sedan resandet blev enkelt och en vana, så har jag kunnat fokusera mer på att åka ofta och långt för att ramla in i olika äventyr. 

‘Alla mina äventyr har slutat rätt bra. Eller ja, två undantag på bilderna här nedan.’

Som den gången jag träffade min stopover buddy Motto för första gången i Bangkok. Det slutade med att vi drack oss fulla på hans hotell och sedan åkte street racing i hans sportbil (ej jag som körde, jag har inte ens körkort) till en karaokebar. Eller när jag liftade med ett gäng bosniska fotbollsfans mellan Sarajevo och Zenica. Eller när jag hakade på några okända personer från en efterfest i New Orleans och helt plötsligt befinner mig på ett poolparty för nudister och ett gäng andra historier som kanske är bättre lämpade för andra forum…

Trygg på resan

Jag är väl kanske över genomsnittet äventyrlig (i brist på bättre ord, herregud beskriva sig själv som äventyrlig), men inte fullt så äventyrlig som dessa stories får mig att verka. Det är bara det att sedan jag vant mig vid världen, och att hoppa runt mycket, har jag känt mig ganska trygg i det. Alla mina äventyr har slutat rätt bra. Eller ja, två undantag på bilderna här nedan. Men även när jag har råkat ut för grejer har det ju löst sig och det skapar också en känsla av trygghet. 

Det är lite som när jag var liten och åkte till en lekplats. 

Jag sprang runt och stökade och när det hände något fixade mamma eller pappa det. Nu när något händer har jag Amex reseförsäkring och EuroBonus-supporten.

När jag blev påkörd av en bil på Bali ringde jag Amex – de sa vilket sjukhus jag skulle till och stod för alla kostnader. När mina väskor kom bort i Colombia skickade de shoppingpengar (vilket jag för övrigt aldrig fått av mamma och pappa). Eller när jag missar ett flyg eller behöver komma någonstans snabbt så är SAS-supporten där och hjälper mig.

När man väl skaffat sig den tryggheten känns världen ganska liten och människor som är långt borta känns ganska nära.

 

 

 

Tillbaka till Bali

Mitt favorithotell på Bali gick precis ut med att de ska ha en festival på stranden nedanför om en månad ungefär. Jag kastade mig på luren och bokade ett flyg direkt. Då är det bara jobbet som ska knuffas in i veckorna före och efter då…

Oväntat valthorn

Veckans tumme upp tillägnar jag killen som plockade fram sitt valthorn och spelade lite på Arlanda T5s F-gates. Han stod på undervåningen (alltså Schengen-nivån) och trodde förmodligen att han var ensam där. Men vi var ett gäng som väntade på en flight en våning upp som fick lyssna och njuta. Tack! 

Juli 19, 2018

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng