SAS-piloten svarar på dina frågor

”Varje flygplats är unik och har sina egna procedurer och rutiner på marken. Taxningen är normalt den största utmaningen, särskilt om sikten är begränsad eller om det är mörkt.”

Hur hittar piloterna på de olika flygplatserna? Finns det en karta?

Piloterna kontrollerar inflygningen, landningen och taxningen till gaten under nedstigningen för att bestämma hur de ska gå tillväga. De beslutar hur klaffarna och autopiloten ska användas samt hur bromsar och motorbromsen ska användas för att justera flygplanets inbromsning. Varje flygplats har också egna bestämmelser som måste följas, samtidigt som man ska ta hänsyn till olika typer av väderlek.

Den terminal som ska användas känner man oftast till i förväg, eftersom vi regelbundet flyger till alla destinationer. Markpersonalen kommunicerar den exakta parkeringspositionen eller gaten via en datalänk innan vi landar, eller så får vi den informationen precis efter vi har landat via radion från flygkontrolledningen tillsammans med en viss väg som vi ska ta. Alla rullbanor har särskilda namn och markeringar för att underlätta att hitta och vi har också en karta som visar alla korsningar, rullbanor och parkeringsplatser.

Varje flygplats är unik och har sina egna procedurer och rutiner på marken. Taxningen är normalt den största utmaningen, särskilt om sikten är begränsad eller om det är mörkt. Man kan alltid stanna och be om vägvisning eller att få en ”följ mig”-bil som visar vägen, vilket du kanske har sett att vissa charterplan har.

Bromsar flygplanet med hjälp av motorerna eller har hjulen bromsar?

Varje hjul utom noshjulet har en broms, även om vissa stridsflygplan har en broms där också. Bromsar i kolfiber blir allt vanligare eftersom de är mycket lättare än bromsar i stål. Kolfiberbromsar är också mycket effektivare och klarar högre temperaturer. Omvändningstiden för ett flygplan (från landning till nästa avgång) kan begränsas av bromsarna eftersom temperaturen före start måste ligga under en viss nivå för att säkerställa att bromsarna fungerar som de ska om flygplanet måste stannas på rullbanan, så kallad avbruten start. 

Motorerna är främst utformade för att skapa drivkraft för att öka flygplanets hastighet, men hos de flesta flygplan kan piloterna göra reversering vid landning eller avbruten start för att hjälpa till att sakta in flygplanet. Rotationen hos motorerna är densamma, men utblåsningsvektorn reverseras. På propellerplan ändrar piloterna vinkeln på propellerbladen.

När reverseringen påbörjats använder piloterna gasreglaget för att kontrollera mängden reversering. Tomgångsreversering används ofta eftersom det är bränsleekonomiskt och skapar mindre buller. Vid behov kan reverseringen ökas för att öka bromskraften och begränsa temperaturen i bromsarna. Bromsarna är försedda med halkskydd och kan användas manuellt av piloterna eller automatiskt vid fördefinierade inställningar vid landning.

Vad krävs för att bli pilot? Vilken utbildning behöver man? 

Det tar flera år att bli en duktig och erfaren pilot för ett specifikt flygplan och det nätverk man flyger i. Man lär sig nya saker och tricks varje dag. Ett par ödmjuka visdomsord från en pilot är dessa: Riktigt förträffliga piloter använder sin förträffliga bedömningsförmåga för att undvika situationer som innebär att de kanske måste använda sina förträffliga yrkeskunskaper.

Alla piloter måste börja någonstans och en bra start är att flyga segelflygplan eller att gå med i en flygklubb och börja flyga enmotoriga plan. Efter minst 45 timmars praktisk och teoretisk utbildning kan du få en privat pilotlicens. Licensen kan kompletteras med särskilda kvalifikationer och behörighet för nattflygning och instrumentflygning. För att uppfylla kraven för att flyga för ett flygbolag måste man ha runt 200 flygtimmar. För att få flyga flermotoriga flygplan måste man ha en licens för att flyga kommersiellt (CPL, Commercial Pilot License) med instrumentbehörighet, plus att man måste ha gått en flerpilotskurs (MCC, Multi-Crew Coordination Course). Man måste också ha gått en teorikurs med 14 ämnen för att få en ATPL (Air Transport Pilot License). Det finns utbildningar som kombinerar alla utbildningsdelar och det tar ungefär två års studier på heltid för att få de papper som krävs för att kunna börja jobba som andrepilot. Flygplanets kapten eller befälhavare har fler år i bolaget och är mer erfaren.

En pilot får behörighet för en flygplanstyp åt gången, så när man byter från en Boeing 737 till en Airbus 320 krävs ny behörighet. Utbildningen består av teknisk utbildning i alla system och flygträning i en simulator. Vanligtvis tar kursen sammanlagt ungefär två månader, vilket inkluderar runt 60 timmar i flygsimulatorn, alla nödsituationer samt viss line training.

Före start säger kabinpersonalen typ ”Arm slides, cross check and report”. Vad betyder det?

”Slides” är nödrutschbanor som i händelse av en nödsituation används för att evakuera flygplanet snabbt. Nödrutschbanorna packas och förvaras i utrymmen inuti dörrarna. Före start, när alla releaser görs och befälhavaren fattar beslut om att starta, stängs dörrarna och nödrutschbanorna görs redo så att om dörrarna skulle öppnas igen löser nödrutschbanorna ut snabbt och kan användas för att evakuera flygplanet. En nödrutschbana kan också lossas från flygplanet och vid behov användas som flotte.

”Cross check” innebär att den kabinpersonal som gör nödrutschbanorna redo dubbelkollar att handtaget sitter på plats. Därefter rapporterar kabinpersonalen till kabinchefen att dörrarna är redo och att allt som måste göras har gjorts. Om det finns fler än en i kabinpersonalen är det en som ansvarar för att göra dörrarna redo och en som kontrollerar att det görs.

När man kommer fram till gaten efter landningen ska dörrarna desarmeras innan de öppnas, och denna uppgift görs enligt en viss rutin och kontrolleras av besättningen. Anropen kan skilja sig mellan olika flygbolag och ändras ibland för att anpassas till ny utrustning och nya flygplan. 

”På reguljärflygningar är det en pilot som flyger flygplanet medan den andre övervakar flygningen.”

Hur är arbetsuppgifterna fördelade i cockpit? Gör både kaptenen och andrepiloten saker eller är en av dem bara där om det skulle hända den andre något?

På varje flygning finns både en befälhavare och en andrepilot ombord. Befälhavaren har alltid kaptens grad och andrepiloten har vanligtvis graden ”first officer”. Det finns stora skillnader mellan flygbolagen men det är vanligtvis olika nivåer på ”first officers” beroende på anställningsår. Ibland förekommer det två kaptener i cockpit, men bara en är befälhavare. Befälhavaren sitter på vänster sida och andrepiloten på höger. Lufttransporter kräver minst två piloter, men på längre flygningar finns ibland även tre eller fyra ombord. Andrepiloten är förste styrman och det slutliga ansvaret ligger på befälhavaren.

På reguljärflygningar är det en pilot som flyger flygplanet medan den andre övervakar flygningen. Den som flyger planet kallas PF, Pilot Flying, och den andre PM, Pilot Monitoring. Övervakning innefattar skötsel av radio och kommunikation med flygledarna längs vägen, genomförande av bränslekontroller och kontroller av alla strömbrytare och spakar enligt order från PF. Fördelningen av uppgifter kan alltid ändras om något onormalt eller en nödsituation skulle uppstå, men starter och landningar med begränsad sikt görs normalt från det vänstra sätet.

Befälhavaren bestämmer vilken pilot som ska vara PF och vilken som ska vara PM samt ser till att arbetsuppgifterna fördelas jämnt. Flygbolagen har lite olika inställning här men alla har ett gemensamt intresse av att dela på arbetsuppgifterna, så jobbet brukar fördelas lika så att båda piloterna upprätthåller sina flygkunskaper.

Svaren kommer från Lars Sveding, SAS-pilot
Har du en fråga till piloten? Skicka den till askthepilot@scandinaviantraveler.com