Modeprofilen Daniel Lindströms guide till Florens

Hotellet att bo på

Hotel NH Firenze

Det finns charmigare (Belmond Villa San Michele), lyxigare (The Westin Excelsior) och mer genuina hotell än NH Firenze, det vill jag att ni ska veta innan jag fortsätter. Men här finns en trevlig pool på taket, och sommartid när värmen kan vara påfrestande (ofta en bit över 30 grader i juni, juli och augusti) är det värt allt. Hur härligt det än är att promenera runt i den här staden längtar man efter vatten, det lovar jag.

Hotellet är beläget i Porta al Prato-området nära Parco delle Cascine, Florens största grönområde med såväl tennisbanor som utegym. Och takterrassen, med vidunderlig utsikt över de tegelklädda hustaken och Arnofloden, är härlig även på kvällen. Prisvärt!

Kaffebaren att besöka

Ditta Artigianale

Vi befinner oss i espressons hemland – metoden föddes i Turin 1884 – och Florens har en gedigen cafétradition med anrika ställen som Gilli, Paszkowski, Rivoire och Giubbe Rosse.

En mer modern kaffebar är Ditta Artigianale belägen på en liten sidogata en kort promenad från bron Ponte Vecchio. Här kan man köpa take away från en lucka i väggen eller sätta sig inne i lokalen för en längre frukost. Ditta Artigianale grundades 2013 av Francesco Sanapo, en världsberömd barista som fokuserat på ekologisk produktion och eget rosteri.

Kaffet är såklart utsökt, liksom menyn av bakverk. Jag brukar stanna till på Ditta Artigianale efter en löptur och då kan man gärna unna sig en croissant, knådad med Molino Dallagiovanna-mjöl och franskt Cormansmör och fylld med kräm och sylt. Mums!

Takrestaurangen med vy

Osteria delle Tre Panche

Det här är en av Florens bäst bevarade hemligheter och det är knappt så jag vill dela med mig här. Men okej då – på takterrassen på det charmiga och trestjärniga Hotel Hermitage huserar sedan 2017 Osteria delle Tre Panche, en restaurang som drivs av de kända kockarna Andrea och Viera Bista.

Menyn består av olika sorters färsk pasta med rikliga mängder tryffel, till exempel tortelli di pecorino di fossa al tartufo (hemlagad ravioli med pecorinogrädde och färsk tryffel). Låter det gott? Då ska ni smaka deras cheesecake, gjord på ett hemligt recept från 1986. När Osteria delle Tre Panche gästspelade på Chefs Club i New York kostade den 180 dollar och beskrevs som ”mer prisvärd än en hel italiensk semester”.

Men det verkligen unika med den här restaurangen är läget, ett stenkast från Ponte Vecchio med utsikt över stadens historiska centrum. För mig var middagen här förra sommaren en oförglömlig upplevelse.

Den tidlösa klassikern

Trattoria Cammillo

I Florens finns de typiska trattorierna i överflöd men Cammillo i Oltrarno (den andra, ”oltro”, sidan av Arno) är något speciellt. När vi kommer hit för modeveckorna måste man boka bord flera veckor i förväg.

Cammillo drivs av tredje generationen av den familj som öppnade restaurangen 1945. Inredningsmässigt har tiden stått stilla med vita väggar täckta med målningar, dekorationer och inramade tidningsurklipp, men restaurangen känns ändå aldrig föråldrad – snarare evigt ung. Här finns ett öppet kök varifrån snyggt klädda servitörer i vita förkläden kommer ut med händerna fulla av fat och brickor. Det är stimmigt och högljutt men med snabb och exakt service, personalen äger den där karakteristiska självkänslan som finns hos en historisk restaurang.

Menyn består av hemmagjorda toskanska specialiteter som skiftar med årstiderna – ribollita (brödsoppa), biffar, svamp, tryffel, vilt, ost, fisk och färska grönsaker. Min favorit är spaghetti alla carrettiera med färska körsbärstomater och vårvitlök.

En guldgruva för kläder

Desii Vintage

Trots att Florens är en ganska liten stad finns det gott om butiker för den som är intresserad av både nytt och gammalt mode. Alla kända designerhus finns såklart representerade med flagshipbutiker, men det är de små vintageaffärerna som är pärlorna här.

Ett exempel är Desii Vintage på Via dei Conti, en florentinsk institution som öppnade redan 1947(!). Har du tid att lägga någon timme i butiken finns en guldgruva att genomsöka. Amerikansk workwear och arméplagg från 1950-talet, streetwear från 1990-talet och riktigt fina accessoarer och väskor från varumärken som Celine, Prada, Hermès och Gucci.

Utbudet är fingertoppskänsligt utvalt vilket gör att du kan hitta en toppmodern outfit bland de gamla sakerna. Jag plockade till exempel ihop en look med slitstarka och raka Dockers K1-chinos, en grön oversizad bomberjacka och svarta penny loafers – så som modet ser ut på catwalken just nu. (Vägg-i-vägg med Desii finns även mysiga Vintage Café med bord utomhus på den lilla piazzan.)

En klättring till Piazzale Michelangelo

Mitt jobb tar mig till Florens två gånger om året: i januari och juni när herrmodemässan Pitti Uomo arrangeras på Fortezza da Basso. Trots många sena middagar försöker jag springa med mina vänner klockan sju varje morgon. Vi möts mitt på Ponte Vecchio och springer sedan uppför en smal och brant gränd söderut i riktning mot Piazzale Michelangelo, ett torg och 360-graders utsiktsplats från 1860 fullt av replikor av Michelangelo-statyer.

Det fina med att springa i Florens – förutom de vackra byggnaderna, piazzorna, de historiska broarna över floden Arno och de prunkande trädgårdarna – är att man snabbt tar sig från den trånga och livliga stadskärnan ut till vad som nästan upplevs som toskansk landsbygd med gröna kullar och pittoreska bondgårdar i sten. Det är som gratis sightseeing samtidigt som du tränar. Bra tips på fina löprundor finns på greatruns.com.

Legendarisk bar

Harry’s Bar

Det sägs att pallarna runt baren är i original och alltså samma som Paul Newman, Elizabeth Taylor och Margot Hemingway suttit och sippat cocktails på. Harry’s Bar, belägen precis vid floden Arno, är en institution och en av Italiens mest ikoniska barer. (Inte att förväxla med en viss Harry’s Bar i Venedig, Florensversionen är cirka 20 år yngre och öppnade 1953.)

Här dricker man Bellini, Negroni och Martini, den senare serveras i små snapsliknande glas, iskall och extremt torr. Känslan på Harry’s är gammaldags elegans med tunga träpaneler, röda dukar och kypare i vita kavajer – man får verkligen intrycket av att inte mycket har förändrats i de av Murano-lampor upplysta rummen på sex decennier. Från menyn väljer jag någon av de toskanska klassikerna, bakad tagliolini med prosciutto eller risotto primavera.