/\

ANNONS

Inspirationen hämtas från alla världens hörn. Foto: Louise Billgert
Inspirationen hämtas från alla världens hörn. Foto: Louise Billgert

Människor

En dag med formgivaren Ingegerd Råman

Ett enträget sökande efter kvalitet, parat med nyfikenhet och glädje har gjort Ingegerd Råman till en av Sveriges allra mest framstående formgivare. Det började med en keramikverkstad i Djurgårdsstaden i Stockholm och har nu, via glaset, utökats till arkitektur, skulptur och möbler.

Detta är Ingegerd Råman

Född: 1943
Familj: Gift med konstnären och filmaren Claes Söderquist, en son
Utbildning: Utbildade sig i keramik på Capellagården, på Konstfack och vid Instituto Statale d'Arte per la Ceramica i Faenza i Italien.
Arbete: Glasformgivare för Johansfors, Skruf and Orrefors. Prestigefyllda uppdrag för Sveriges riksdag och den konstnärliga utsmyckningen för svenska ambassaden i Washington DC samt många samarbeten och uppdrag i utlandet.
Här finns verken: Ingegerd Råmans verk visas på Nationalmuseet i Stockholm, Victoria & Albert Museum i London och Röhsska museet i Göteborg.

Read more

Och hennes konstnärliga resa är långt ifrån över.
Det är i år tjugo år sedan Ingegerd och maken Claes Söderquist flyttade in i den gamla skolbyggnaden längs en landsväg mitt på Österlen. Arkitektkontoret Claesson Koivisto Rune bistod vid renoveringen med att finna det rätta avskalade uttrycket utan att bygga bort husets själ. Volymerna förtydligades, detaljeringen hölls återhållen men precis. Det viktiga är ljuset och utsikten, inte materialen eller detaljerna. Inredningen präglas av gamla trägolv och vita väggar.
Hit åker paret, både tillsammans och var för sig, året om för att få höra tystnaden, känna pausen, utan att för den skull hålla sig ifrån arbetet.  
– När andra frågar efter färg i interiören svarar jag att den finns där, säger Ingegerd Råman. Titta bara på ljuset på väggarna under dagen. Färgen skiftar hela tiden.

Respekt för användaren

Bottenvåningen upptas nästan helt av två stora rum, varav det ena är ett generöst kök, det andra ett luftigt arbetsrum. Det som brukar kallas vardagsrum saknas, men vid kökets kakelugn står en liten samling stoppmöbler. Arbetsrummets stora skrivbord är fullt av prydligt ordnade saker. Där trängs korrespondens och administration med japanska penslar, en liten pennvässare ligger på ett Stig Lindberg-fat, hammare, skjutmått, ett löv med bara nerverna kvar. Det finns skisser också – gjorda på smörpapper från mataffären.  
– Det gulnar och blir sprött med tiden, bara att slänga. Jag gillar tanken att jag bara lämnar kvar användbara saker efter mig, inte en massa papper, säger Ingegerd.
Från den långa hallen leder smal betongtrappa upp till övre våningens vilsamma sovrum. Det är inte svårt att se huset som en förstoring av de objekt Ingegerd skapat sedan hon gick ut Konstfack i slutet av sextiotalet. Moderna och avskalade, men med respekt för traditionen och användaren.
Ingegerd konstaterar att inte många av hennes studiekamrater gick vidare som konsthantverkare eller formgivare. Många blev lärare eller valde andra yrken som uppfattades som mer samhällsengagerade.  
– Jag kände nog mer kontakt med femtiotalet, säger Ingegerd. Skaffade ateljé och började med min keramik, enkelt dekorerade nyttokärl. Jag var hela tiden medveten om att jag inte valt en lukrativ bransch, men jag har aldrig behövt arbeta med annat. När det gått lite bättre ett tag åkte Claes och jag iväg på någon lång resa. När kom vi hem och fick jag börja om från noll igen. Det handlar om att välja sitt liv, vi valde ett med stor frihet och lite jäkt.

Glömma sig själv genom att resa

Resandet har alltid lockat.
– Jag gillar känslan av att stå vaken i en ny miljö, utan skyddsnät, helt i nuet, säger hon. Mötet med andra människor blir så speciellt och givande när man glömmer sig själv, som man på ett sätt gör på en resa.
Ett flertal resor gick i bil över den amerikanska kontinenten, de mötte våren i öknarna i sydvästra USA. Det blev också flera långa vistelser i New York, som är den absoluta favoritstaden.
– Allt ses som en möjlighet där, och det är så livsbejakande och positivt, energin blir så påtaglig.
Som anställd formgivare på Skruf i början av åttiotalet formgav Ingegerd glasservisen Bellman som blivit en klassiker. Ingegerd beskriver glasformgivningen som ett lagarbete, till skillnad från det ensamma i arbetet i keramikverkstaden.  
– Med glaset är jag beroende av skickliga hantverkare. Det gäller att vara lyhörd och väva samman olika kunskaper. Varje projekt är en extremt rolig resa.

Ingegerd Råman älskar lugnet på den skånska landsbygden. Foto: Louise Billgert

Kontinuiteten på Orrefors

Under fjorton år, fram till nedläggningen 2013, var Ingegerd anställd av glasrikets flaggskepp Orrefors. Varumärket lever vidare men stora förändringar har skett och Ingegerd menar att mycket kunskap skingrats.  
– Det fanns en kontinuitet, en tradition och en utveckling framåt. Man borde ha fokuserat på kärnverksamheten, glaset och hantverksskickligheten. 
Men Ingegerd Råman är optimistisk.
– Det händer saker bland de unga, hantverk är det nya guldet. Det växer fram en marknad för småskalig konstindustri, både genom uppskattningen för det närproducerade och den globala marknad som nu finns tillgänglig.
Ingegerd Råmans framgångar hemmavid har lett till ökad uppmärksamhet och nu kommer beställningar från hela världen.  
Utöver svenska och skandinaviska muséer är Ingegerd representerad på Victoria & Albert Museum i London, Stedelijk i Amsterdam liksom i USA och i Japan. Ingegerd berättar om ett möte för ett japanskt designprojekt.
– Vi satt i timmar och diskuterade olika grader av vithet. Det finns en sådan stark respekt för estetiken i Japan.
Nu har hon i fått det prestigefyllda uppdraget att rita en teservis för en producent i Arita, känt för sitt färgrant dekorerade Imari-porslin.  
– Men min servis blir helt enfärgad, skrattar hon.
För tillfället arbetar hon med en kollektion i naturfiber tillverkad i Vietnam av Ikea.  Den egna favoriten är en nätt stol inspirerad av de Vietnamesiska motorcyklarnas barnsitsar. Ingegerd betonar vikten av att få vara på plats och lära känna förutsättningarna, möta och samtala med dem som utför arbetet.  
– Man måste veta hur processerna ser ut och förstå egenheterna för att se möjligheterna.  Språket brukar sällan vara ett stort problem. Erfarenheten går att förmedla med handen, redskapet och materialet.

Samarbetar om Liljevalchs tillbyggnad

Trots att Ingegerd älskar tystnaden och lugnet i Skåne, känner hon sig mest som en storstadsmänniska.   
– Det är människorna, vimlet, mötena jag inte klarar mig utan, att se och överraskas.
När hon är i Stockholm arbetar hon i en studio på Skeppsholmen. Mitt emot ateljén på andra sidan vattnet på Djurgården, ligger Liljevalchs Konsthall. Ingegerd samarbetade med arkitekten Gert Wingård i det vinnande förslaget till den tillbyggnad som planeras.  
– Jag trivs bra i samarbetet med Gert, säger hon med ett leende. För det består i att han lägger till och jag tar bort.
Även om lugn och ro är viktiga faktorer i Ingegerd Råmans liv och arbete, är hon alltid på språng. På agendan just nu finns bland annat arbete med en skulpturgrupp i Växjö och en separatutställning på Nationalmuseum i Stockholm nästa sommar.  Innan dess ser Ingegerd fram emot tid vid drejskivan i ateljén under sommaren, att få fortsätta sökandet efter det perfekta mötet mellan material, form och funktion. 

 

Text: Jacob Hertzell

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng